STOCKHOLM, den 20 Juni.
Kallelsen till det nya riksmöte, som skall
taga sin: början den15 nästinstundande Ok-
tober, är i dessa dagar af konungen utfärdad.
Hvilka äro de hufvudfrågor, som komma att
vid detta riksmöte behandlas? Och huru böra
de behandlas af de blifvande riksdagsmän,
som med tanke och hjerta för fäderneslandets
angelägenheter vilja verka för det lugna och
lagenliga framåtskridandet?
i skola här, såsom inledning till diskus-
sion öfver dessa frågor mellan dem, som åt-
minstone i afseende på hufvudsyftet äro der-
uti liktänkande, endast angifva några hufvuä-
momenter, med afsigt att framdeles åt några
af dessa hvar för sig kunna egna en utförli-
gare granskning och utredning. Då det vig-
tigaste riksdagsarbetet otvifvelaktigt sker i ut-
skotten, vilja vi upptaga de ämnen, som i
främsta rummet torde komma att sysselsätta
dessa, i samma ordning desamma uti grund-
lagen förekomma.
Ett af de vigtigaste föremålen för konstitu-
tionsutskottets verksamhet är granskningen af
statsrådets protokoller. För hvarje vän af ett
konstitutionelt statsskick och af samhällets
lugna fortskridande i fri utveckling är det af
högsta vigt, att denna granskning verkställes
med strängt allvar, men utan småaktighet; att
man enligt grundlagen fäster sig dervid, huru-
vida konungens rådgifvare uti deras rådslag
om allmänna mått och steg iakttagit rikets
sannskyldiga nytta, ådagalagt oväld, nit, skick-
lighet och drift, men icke så mycket dervid
om i mindre väsentliga fall några af de miss-
tag, som alltid åtfölja den menskliga ofull-
komligheten, skulle vara eller i tvetydiga fall
anses begångna. Vidare bör så vidt ske kan
utredas, huruvida rådgifvarne inför konungen
fört det sanningens osminkade språk samt
iakttagit den sjelfständiga hållning, som en-
sam i längden och under tidernas vexlingar
tryggar så väl konungamakt och dynasti, som
nationens inre och yttre frihet. Konstitutions-
utskottet bör med ett ord i främsta rummet
söka efterforska, om konungens rådgifvare vi-
sat sig vara konstitutionelt sinnade, om de
inom konungens rådkammare handlat på ett
sådant sätt, att man af deras rådslag kan fin-
na, att de läst 4 af regeringsformen till
slut, och icke stannat redan på första raden.
Af de hvilafide förslagen till ändring i
grundlagarne synas oss följande trenne böra
ovilkorligen förkåstas, nemligen: 1) förslaget
om tryckfrihetsförordningens borttagande ur
samlingen af våra grundlagar; 2) förslaget
om den så kallade prinssregeringen; och
3) förslaget om regeringsrätten. . Hvad de
båda förstnämda angår, har allmänna . rö-
sten, med instinktartad, men säker blick för
de gifna följderna af deras antagande, redan
uttalat sig derom med ett allmänt ogillande.
Det sistnämda åter afser ett tvifvelaktigt pal-
liativ emot ett ondt, som visserligen måste
erkännas, men som bör hämmas med andra
och kraftigare medel, hvilkas användande ge-
nom det omogna förslagets antagande endast
skulle komrsa att uppskjutas till en aflägsen
framtid.
De öfriga sedan förra riksdagen hvilande
förslagen till ändring i våra grundlagar synas
oss innebära verkliga förbättringar, och sålun-
da böra bifallas.
Hvilka grundlagsändringar böra beredas till
antagande för den följande riksdagen, är en
fråga, hvars besvarande betingas af den poli-
tiska ställningen under riksmötet. Ehuru vi
för vår del önska, att den liberala sidan al-
drig vid våra riksdagar måtte släppa ur sigte
hvarken representationsfrågan eller de öfriga
grundlagsförbättringar, som böra bättre be-
trygga konstitutionell frihet och konstitutio-
nell styrelse, än under det nu rådande syste-
met beklagligen sker, tilltro vi.oss icke att,
utan kännedom om huru denna ställn ng kom-
mer att gestalta sig, redan nu uppställa be-
stämda fordringar för den kommande riksda-
gens konstitutionsutskott i dessa afseenden.
För närvarande inskränka vi oss derföre till
uttryckandet af den önskan, att i konstitu-
tionsutskottet måtte ur alla stånden väljas de
personer, som äro de mest utmärkta för kun-
skaper, karaktersfasthet och frisinnade tänke-
sätt, i förening med förmåga att kunna rätt
bedöma förenämde ställning.
Vi hafva aldrig nekat, att förbättringar uti
tryckfrihetslagen äro erforderliga, för att
trygga bruket af ett fritt folks dyrbaraste rättig-
het, tryckfriheten. Såsom sådana förändringar,
hvilka vi tro i detta afseende böra företrä-
desvis komma i fråga, men som kunna och
böra vidtagas utan rubbning af tryckfrihets-
förordningens egenskap af grundlag, sätta vi
i främsta rummet afskaffandet af det s.k. an-
svaringssystemet, så att man må slippa skan-
dalen af oskyldiges lidande för den verkligt
brottslige, och juryns sammansättning på grund
af medborgerligt förtroende.
Hvad beträffar de frågor, som tillhöra stats-
utskottets behandling, kan man af flera tecken
sluta, att de rika tillgångarne sannolikt kom-
ma att framkalla öfverdrifna anspråk, hvilka
i intet fall böra tillfredsställas.
Vi fasthålla för vår del den grundsats vi
förut uttalat, att beviljandet af anslag, som
innebära uttryck af förtroende till regeringen,
icke allenast bör noga afmätas efter det be-
visade och erkända behofvet, utan äfven bero af
det förtroende de rådgifvare förtjena, åt hvilka
konungen öfverlemnar ansvaret för -medlens
användande. För öfrigt är sjelfva pröfningen
af hithörande frågor ingen lätt sak, om ej till
beredande af nödig öfversigt samtlige depar-
ementsscheferna framlägga fullständiga planer
och beräkningar, upptagande för hvarje de-
RA AR KR
