Pito, törvandladt 1 riksidr banko 28;895,035: 4. 5 Bref från Upsala. Upsala den 15 Juni. Egentliga ändamålet med denna skrifvelse är at sent omsider beteckna att jag ieke glömt vår öfver. enskommelse och. mitt löfte att då och då låta er erfara. hvad som tilldrager sig vid vårt universitet a! beskaffenhet. att förtjena en allmännare uppmärksam. het. Ni bör således i dessa rader icke vänta just mycket annat än en inledning till mina kommande skrifvelser, i hvilka jag skall söka besvara de frågor, hvilka med rätta kunna göras rörande akademiens förhållanden och angelägenheter; och jag skall uppfylla en korrespondents plikt i detta afseende med så mycket större beredviilighet, som jag anser det vara för allmänheten och universitetet en ömsesidig vinst, att det senares ställning och lifsyttringar blifva belysta och . skärskådade. Alla behöfva vi ljuset, i hvilket det goda säkrast fostras och trifves; dunklet väcker sjelfviska och onda tankar; hemliga sällskaper och inrättningar äro åtminstone föremål för mångas misstankar, och vi vete ju, att sjelfva pytagorismen i forntiden, så rent och ädelt till sitt ursprung detta samfund än var, icke på längd tålde vid den hemlighet, hvari den inhöljde sig, utan urartade och gick under. Så förmäler åtminstone berättelsen. Ni: ve, att. ett akademiskt läseår nyligen afslutats och att ett nytt tagit sin början, åtminstone för så vidt som rektorsombytet försiggått. Den man, som för ett par veckor sedan lemnade ifrån sig de rektorliga spirorna, professorn i matematiken C. J. Malmsten, har med stor utmärkelse och till universitetets båtnad i alla afseenden förvaltat sitt embete, och dessa spiror öfvertogos af professorn i statistiken O. Wingqvist, af hvilkens ovanliga klokhet och insigter och en under många år förvärfvad erfarenhet af de konsistoriella göromålen akademien med skäl väntar sig mycken frukt, isynnerhet hvad angår dess för närvarande vigtigaste angelägenhet, dess ekonomi och drätsel. I detta-afseende. är här mycket att ordna och förbättra, och det är maktpåliggande att den vunna insigten och öfvertygelsen derom leder till oafbrutet fortsatt verksamhet i den redan gifna riktningen. Också hoppas man, att det nu ingångna nya läseåret skall vid sitt slut ådagalägga att sällan tvenne så förtjenstfulla rektorer omedelbarligen åtföljts. Af Aftonbladet och äfven Svenska Tidningen har jag sett, att det nyssuppsatta förslaget till återbesättande af den estetiska lärarestolen blifvit föremål för allmän uppmärksamhet. Så vidt jag kunnat erfara, har den korrespondent, hvilkens skrifvelse blifvit intagen i Aftonbladet, uttryckt flertalets mening och Önskan här på stället, med afseende på de tvenne sökande, som fått de första rummen å förslaget. Man hoppas att höga vederbörande skola komma att finna, att det icke är med rättvisa och billighet öfverensstämmande och att det alldeles icke innebär någon uppmuntran för framtiden, att mot ringa emolumenter använda en persons krafter i en längre följd af år och sedan, vid tiden för tjenstens tillsättande, gifva den åt en annan. Man bör kunna hysa den aktning för filosofiska fakulteten den tiden då docenten Malmström förordnades till vikarie framför professor Böttiger, att dess pluralitet valde den förre till vikarie endast af det skäl, att fakulteten ansåg honom förtjena föredragas framför den senare, kanske redan derföre, att han verkligen var en man af facket, såsom docens uti estetik, ej blott i modern litteratur. Professor Böttigers stora förtjenster inom den art af verksamhet, han utvecklat, har ingen samvetsgrann och opartisk domare bes:ridt. Men rörande honom var önskningen en annan. Man hoppas, att Upsala en dag, och en snart stundande, skall, i likhet med andra universiteter, erhålla en prefessor ensamt i den moderna litteraturen. Om sådant inträffar, lärer näppeligen någon kunna med Böttiger täfla om denna plats, och mannen erhölle på sådant sätt en belöning, som vore både mera egentlig för hans förtjenster och mera löftesrik för universitetet. Många äro de ämnen, som härstädes sysselsätta nyfikenheten och reflexionen. Så, för exempel, undrar man, om vi verkligen hafva en ny skollag att förvänta af den närvarande ecklesiastikministern, hvarom jag hörde en person, hvilken den akademiska opinionen tilltror en viss divinatorisk förmåga, häromdagen yttra sig med något tvifvel; och i hsndelse en skollag förr eller senare skulle genom närvarande ecklesiastikministerii försorg utkomma, frågar man med bekymmer, huru beskaffad den kommer att blifva, tilläfventyrs affattad i swrängt konservativ anda, så att skolstriden måste begynnas på nytt och till en del genomlöpa redan tillryggalagda stadier. Jag taar naturligtvis om skolreformens vänner, hvilka icke iro talrikast i Upsala, men dock finnas äfven härstäles. Dessa, som ingalunda misströsta om skolrefornens slutliga och oemotståndliga seger, frukta dock n onödig tidsutdrägt. I sammanhang med frågan om en ny skollag kan införas olikheten i tankarna om studentexamen, hvilken i sin närvarande form, äfven med nyligen tillkomna ändringar och bestämningar, ingalunda är till: redsställande, ehuru, såsom jag tror, samtliga vänerna af skolans föryngring erkänna behofvet af en adan kontroll, söm genom densamma verkligen utöfas. Äfven de nya institutioner, som härstädes tillkomnit och än ytterligare lära tillkomma, jemte de ybyggnader, som med dem sammanhöra, draga uppnärksamheten till sig; och, under det man med tackamhet måste erkänna regeringens och ständernas evågenhet och liberalitet till universitetets förkofran ch utvidgning, så frågar man derjemte med något käl, huruvida ej just denna, möjligen blott skenbart ,ckliga, omständighet motverkar och aflägsnar den Srhoppning, som ligger mången närmast om hjertat, en nemligen, att en gång få ega ett universitet i ufvudstaden. T sammanhang med denna tanke ställer man ::fråan om en jernvägsförbindelse mellan -hufvudstaden ch Upsala. Denna fråga rörer väl närmast sjelfva aden och orten, men kan derjemte ingalunda sakna gt för universitetet. Den närmare förbindelse, den ligare kommunikation med hufvudstaden, som deraf ir en följd, skall den håfva den verkan, att Upsala srigenom blir till den grad en: företad till StockIm, att universitetets flyttning blir obehöflig ? Eller all, tvärtom, flyttningen derigenom förberedas, unrlättas, göras nödvändig? Skäl till den senare fråun saknas verkligen icke. Dessa och andra ämnen skola blifva föremål för bref, med hvilka jag gång efter annan ärnar ra er påhelsning. Farväl för denna gång! Mitt nästa bref kommer t handla -om de kära gäster, hvilka nyss lemnat oss: trenne universitetens ungdom. Jag tänker ej tala n festens detaljer, verserna, talen — allt detta får från annat håll. Jag ärnar deremot säga några d, om jag så får uttrycka mig, om det inre af des härvaro. Men detta härnäst! () Detta nya bref har redan i dag kommit redak