Pito, törvandladt 1 riksidr banko 28;895,035: 4. 5
Bref från Upsala.
Upsala den 15 Juni.
Egentliga ändamålet med denna skrifvelse är at
sent omsider beteckna att jag ieke glömt vår öfver.
enskommelse och. mitt löfte att då och då låta er
erfara. hvad som tilldrager sig vid vårt universitet a!
beskaffenhet. att förtjena en allmännare uppmärksam.
het. Ni bör således i dessa rader icke vänta just
mycket annat än en inledning till mina kommande
skrifvelser, i hvilka jag skall söka besvara de frågor,
hvilka med rätta kunna göras rörande akademiens
förhållanden och angelägenheter; och jag skall upp-
fylla en korrespondents plikt i detta afseende med
så mycket större beredviilighet, som jag anser det
vara för allmänheten och universitetet en ömsesidig
vinst, att det senares ställning och lifsyttringar blifva
belysta och . skärskådade. Alla behöfva vi ljuset, i
hvilket det goda säkrast fostras och trifves; dunklet
väcker sjelfviska och onda tankar; hemliga sällska-
per och inrättningar äro åtminstone föremål för mån-
gas misstankar, och vi vete ju, att sjelfva pytago-
rismen i forntiden, så rent och ädelt till sitt ur-
sprung detta samfund än var, icke på längd tålde vid
den hemlighet, hvari den inhöljde sig, utan urartade
och gick under. Så förmäler åtminstone berättelsen.
Ni: ve, att. ett akademiskt läseår nyligen afslutats
och att ett nytt tagit sin början, åtminstone för så
vidt som rektorsombytet försiggått. Den man, som
för ett par veckor sedan lemnade ifrån sig de rek-
torliga spirorna, professorn i matematiken C. J. Malm-
sten, har med stor utmärkelse och till universitetets
båtnad i alla afseenden förvaltat sitt embete, och
dessa spiror öfvertogos af professorn i statistiken O.
Wingqvist, af hvilkens ovanliga klokhet och insigter
och en under många år förvärfvad erfarenhet af de
konsistoriella göromålen akademien med skäl väntar
sig mycken frukt, isynnerhet hvad angår dess för
närvarande vigtigaste angelägenhet, dess ekonomi och
drätsel. I detta-afseende. är här mycket att ordna
och förbättra, och det är maktpåliggande att den
vunna insigten och öfvertygelsen derom leder till o-
afbrutet fortsatt verksamhet i den redan gifna rikt-
ningen. Också hoppas man, att det nu ingångna
nya läseåret skall vid sitt slut ådagalägga att sällan
tvenne så förtjenstfulla rektorer omedelbarligen åt-
följts.
Af Aftonbladet och äfven Svenska Tidningen har
jag sett, att det nyssuppsatta förslaget till återbesät-
tande af den estetiska lärarestolen blifvit föremål för
allmän uppmärksamhet. Så vidt jag kunnat erfara,
har den korrespondent, hvilkens skrifvelse blifvit in-
tagen i Aftonbladet, uttryckt flertalets mening och
Önskan här på stället, med afseende på de tvenne
sökande, som fått de första rummen å förslaget.
Man hoppas att höga vederbörande skola komma att
finna, att det icke är med rättvisa och billighet öf-
verensstämmande och att det alldeles icke innebär
någon uppmuntran för framtiden, att mot ringa emo-
lumenter använda en persons krafter i en längre
följd af år och sedan, vid tiden för tjenstens till-
sättande, gifva den åt en annan. Man bör kunna
hysa den aktning för filosofiska fakulteten den tiden
då docenten Malmström förordnades till vikarie fram-
för professor Böttiger, att dess pluralitet valde den
förre till vikarie endast af det skäl, att fakulteten
ansåg honom förtjena föredragas framför den
senare, kanske redan derföre, att han verkligen
var en man af facket, såsom docens uti estetik, ej
blott i modern litteratur. Professor Böttigers stora
förtjenster inom den art af verksamhet, han utveck-
lat, har ingen samvetsgrann och opartisk domare be-
s:ridt. Men rörande honom var önskningen en annan.
Man hoppas, att Upsala en dag, och en snart stun-
dande, skall, i likhet med andra universiteter, er-
hålla en prefessor ensamt i den moderna litteraturen.
Om sådant inträffar, lärer näppeligen någon kunna
med Böttiger täfla om denna plats, och mannen er-
hölle på sådant sätt en belöning, som vore både mera
egentlig för hans förtjenster och mera löftesrik för
universitetet.
Många äro de ämnen, som härstädes sysselsätta ny-
fikenheten och reflexionen. Så, för exempel, undrar
man, om vi verkligen hafva en ny skollag att för-
vänta af den närvarande ecklesiastikministern, hvar-
om jag hörde en person, hvilken den akademiska
opinionen tilltror en viss divinatorisk förmåga, härom-
dagen yttra sig med något tvifvel; och i hsndelse
en skollag förr eller senare skulle genom närvarande
ecklesiastikministerii försorg utkomma, frågar man
med bekymmer, huru beskaffad den kommer att blif-
va, tilläfventyrs affattad i swrängt konservativ anda,
så att skolstriden måste begynnas på nytt och till en
del genomlöpa redan tillryggalagda stadier. Jag ta-
ar naturligtvis om skolreformens vänner, hvilka icke
iro talrikast i Upsala, men dock finnas äfven härstä-
les. Dessa, som ingalunda misströsta om skolrefor-
nens slutliga och oemotståndliga seger, frukta dock
n onödig tidsutdrägt.
I sammanhang med frågan om en ny skollag kan
införas olikheten i tankarna om studentexamen, hvil-
ken i sin närvarande form, äfven med nyligen till-
komna ändringar och bestämningar, ingalunda är till:
redsställande, ehuru, såsom jag tror, samtliga vän-
erna af skolans föryngring erkänna behofvet af en
adan kontroll, söm genom densamma verkligen utöf-
as. Äfven de nya institutioner, som härstädes tillkom-
nit och än ytterligare lära tillkomma, jemte de
ybyggnader, som med dem sammanhöra, draga upp-
närksamheten till sig; och, under det man med tack-
amhet måste erkänna regeringens och ständernas
evågenhet och liberalitet till universitetets förkofran
ch utvidgning, så frågar man derjemte med något
käl, huruvida ej just denna, möjligen blott skenbart
,ckliga, omständighet motverkar och aflägsnar den
Srhoppning, som ligger mången närmast om hjertat,
en nemligen, att en gång få ega ett universitet i
ufvudstaden.
T sammanhang med denna tanke ställer man ::frå-
an om en jernvägsförbindelse mellan -hufvudstaden
ch Upsala. Denna fråga rörer väl närmast sjelfva
aden och orten, men kan derjemte ingalunda sakna
gt för universitetet. Den närmare förbindelse, den
ligare kommunikation med hufvudstaden, som deraf
ir en följd, skall den håfva den verkan, att Upsala
srigenom blir till den grad en: företad till Stock-
Im, att universitetets flyttning blir obehöflig ? Eller
all, tvärtom, flyttningen derigenom förberedas, un-
rlättas, göras nödvändig? Skäl till den senare frå-
un saknas verkligen icke.
Dessa och andra ämnen skola blifva föremål för
bref, med hvilka jag gång efter annan ärnar
ra er påhelsning.
Farväl för denna gång! Mitt nästa bref kommer
t handla -om de kära gäster, hvilka nyss lemnat oss:
trenne universitetens ungdom. Jag tänker ej tala
n festens detaljer, verserna, talen — allt detta får
från annat håll. Jag ärnar deremot säga några
d, om jag så får uttrycka mig, om det inre af de-
s härvaro. Men detta härnäst! ()
Detta nya bref har redan i dag kommit redak-
-