DEN SKÖNA GABRIELLA )
AF
AUGUSTE SA QUBKT.
FRNTE DELEN.
IV.
Mötet.
Kom, madame, sade hon, allt är i ord-
ning.
EHvad menar du?
; Jag har talat med portvaktaren i detta hus
och bedt honom att ett af tjufvar uppskrämdt
fruntimmer, som framför allt ej ville blifva
gedt, måtte få återhemta sig en srula framför
hans eldbrasa.
Men . . .
fEDerifrån skall ni utomdess alldeles för-
träffligt se alla ut- och inpasserande, ty port-
vaktens paviljong ligger tätt invid porten.
Må ske,, sade markisinnan, som nu äfven
ingick i huset; kanske skall han upptäcka
mig ... sak samma ... blott jag får se ho-
nom !
Den okände bade ej ljugit. Det var verk-
ligen kouungen, som, sedan alla i Louvren
ansågo honom insomnad, sakta smugit sig ut,
för att begifva sig till Zamets hotell.
Den stackars Henriks hjerta var likväl myc-
ket oroligt; hans lilla snedsprång gjorde ho-
nom förvirrad; men på en gång den ömma-
ste och otrognaste bland älskare, tillbragte
han en stor del af sin tid med att genom små
nålstygn förstöra sitt lifs sanna fröjder och
verkliga sällhet.
) Se A. B. n:o 54. 58, 57, 59. 60. 62—68. 72, 74
75 —78, 81—90, 42, 100, 102, 103, 105 —108, 110,
112 —114, 116 —119, 122 - 133 och 136.