DEN SKÖNA GABRIELLA ) AF AUGUSTE SA QUBKT. FRNTE DELEN. IV. Mötet. Kom, madame, sade hon, allt är i ordning. EHvad menar du? ; Jag har talat med portvaktaren i detta hus och bedt honom att ett af tjufvar uppskrämdt fruntimmer, som framför allt ej ville blifva gedt, måtte få återhemta sig en srula framför hans eldbrasa. Men . . . fEDerifrån skall ni utomdess alldeles förträffligt se alla utoch inpasserande, ty portvaktens paviljong ligger tätt invid porten. Må ske,, sade markisinnan, som nu äfven ingick i huset; kanske skall han upptäcka mig ... sak samma ... blott jag får se honom ! Den okände bade ej ljugit. Det var verkligen kouungen, som, sedan alla i Louvren ansågo honom insomnad, sakta smugit sig ut, för att begifva sig till Zamets hotell. Den stackars Henriks hjerta var likväl mycket oroligt; hans lilla snedsprång gjorde honom förvirrad; men på en gång den ömmaste och otrognaste bland älskare, tillbragte han en stor del af sin tid med att genom små nålstygn förstöra sitt lifs sanna fröjder och verkliga sällhet. ) Se A. B. n:o 54. 58, 57, 59. 60. 62—68. 72, 74 75 —78, 81—90, 42, 100, 102, 103, 105 —108, 110, 112 —114, 116 —119, 122 133 och 136.