. . . Skandinaviska Studentmöte:! i Upsala. Vi afsluta i dag berättelse om festligheterne i Upsala och redogörelsen för de dervid hållna talen. Festen i bataniska trädgården. De ord, hvarmed prof. Fries föreslog skåler för Lunds universitet, voro af följande lydelse: M. H. Sedan nu Sverges ungdom gemensamt tömi en välgångsoch vänskapsskål för de norska-och danska systeruniversiteten, har det blifvit uppdraget mig, såsom gammal Lundabo, att föreslå en varm och bjertlig skål för vår tvillingssyster, det frejdade universitetet i Lund. Jag bör dervid fatta mig helt kort; ty gammal bepröfvad vänskap är ej mångordig. Upsala betraktar Lund såsom sitt andra Jag, ty de hafva ett gemensamt syfte: den ädlare kulturehs vidgade herravälde öfver Sverges rike, och vi hembära Lund vår varma tacksamhet för dess trogna samverkan till detta ädla mål. Bådas alumner hafva ofta som ungar utflugit ur gemensamt bo, fast en del följt flyttfoglarna till norden, andra till södern — och snart mötas de åter, blandade om hvarandra, på lifvets valplatser, antingen i statens tjenst eller i det enskilta lifvets kretsar. Många jemte mig tillhöra båda, båda äro oss lika kära. Ofta har derför blifvit yrkad bådas förening, men jag anser en sådan ej välbetänkt. Må de samverka, men på skilda orter, ty Sveas bildningssökande ungdom är så talrik, att den behöfver dem båda; de framkalla en ädel täflan, och om någon ensidighet vid det ena skulle göra sig gällande, erbjuder det andra en motvigt. Att Sverges rikaste landskap eger eget univetsitet, måste ock mäktigt bidraga till bildningens allmännare spridande; Lund är ock ett andligt vårdtorn, som till oss telegraferar vetandets framtid i de södra kuliurländerna. Nya ider slå ock lättare rot i söderns rörligare, lifligare sinnen, liksom sydliga blommor lättare acklimatiseras under Skånes blidare himmel. Lund är hvarken så nedtryckt af främmände befattningar, som Upsala, ej heller så indraget i de politiska roeningarnes vexel, som hufvudstadsuniversiteter, hvarföre ock sinnet der är ledigare, friare till vetenskaplig forskning. Och huru många lysande stjernor af första ordningen hafva ej från Lund uppgått på litteraturens himmel, allt från Saxo till Tegnår! Men hvad som synes mig karakteristiskt för Lund, är att, då de trenne öfriga mäste vara mera exclusive, det ena danskt, det andra norskt, Upsala åter svenskt, så är Lund det förmedlande, det mest gemensamt skandinaviska, såsom beläget i en halft dansk, halft svensk provins, med lifligare beröring med systeruniversiteten. Det var en naturlig följd deraf, att iden om de nordiska universitetens förbrödring först uppstod i Lund (Oehlenschlägers-festen i Lund 1829 är Skandinavismens prolog) och enligt attraktionslagarne först slöt sig till Köpenhamn, hvilket ledde till det innerligare sambandet mellan samtlige. Häruti hafva vi vid detta tillfälle en särskilt anledning att tömma en tacksamhetsskål för Lunds universitet. Lunds akademi stiftades i högt uttalad afsigt att slita Skånes hjertan från Danmarks, men den högre hand, som leder folkens öden, beredde deraf det rosenband,som för alltid sammanknöt alla svenska och danska hjertan; så leder historiens genius menniskors verk till raka motsatsen af våra kortsynta afsigter! Å andra sidan se vi, huru kärleksrik tro försätter berg, då de fjell, som förr åtskilde, nu orubbligt sammanbinda hvad Gud och naturen evigt förenat. Men det har äfven varit en tid — vi äldre minnas det väl —