meddelade:
H. M. Konungen: föreslog derefter följande
skål för den Skandinaviska Ungdomen:
Tanken på det förflutna höjer ännu mera stun-
dens glädje. Borta äro de tider, då hemska fördo-
mar och missförstådda intressen mot hvarandra väp-
näde bröder af samma stam; då bedröfliga fejder
försvagade våra krafter och ökade våra fienders makt
och öfvermod! Af dessa sorgliga, varnande minnen
återstår blott det ärofulla. De nordiska kämparne
hafva pröfvat hvarandras krafter och lärt värdera
hvarandras mannamod. Vänskapens säkraste grund
val är högaktningefi.
Nu-söker Dansken Svensken, Svensken Norrman-
nen, ej med mbrdiska vapen i sina händer, ej med
hatet i sitt bröst, mer med fridens stämma, med för-
sonlighetens ord, med brödrakärlekens uppriktighet.
De ega blott ett hjerta, som varmt klappar för hvar-
andras Väl; en arm, som skall värna deras frihet
och sjelfständighet, ett sinne öppet för allt skönt,
allt ädelt; och i Sin nåd skall Gud välsigna deras
trogna oupplösliga fostbrödralag.
Med detta glada hopp föreslår Jag en skål för
den Skandinaviska Ungdomens välgång.
Härefter begaf Hans Maj:t sig till rikssa-
len, der största antalet af den studerande
titgdomen befann sig, samt mottogs med sång
och lifliga Hurrarop; och täcktes H. M:t der-
städes törnya skålarne, den första i följande
ordalag:
:-sJag korhmer till eder att förnya de skålar jag
nyss föreslagit. Deras föremål äro mig så kära, att
Jag med nöje drieker dem för andra gången. Jag
uppmanar alla härvarande Svenskar och Norrmän
att med Mig tömma en skål för Danmarks Konung
och för Danska folket. Konung Fredrik är icke blott
den förste, utan äfven den bäste Dansken i sitt rike.
Ingen kan bättre känna hans kärlek för sitt folk
än Jag, hans Vän och trogne bundsförvandt. Dan-
ska folket eger vår odelade aktning. Man trodde
att on lingrvarig freds välgerningar, en mångårig,
lugna oeh ostörd ställning hade insöft dess anda och
att dess krafter domnat. Kom så stormen från sö-
der, och Dansken stod upp, sina frejdade minnen
värdig, den hötande tiden vuxen. De stora uppoff-
ringar festerlandet kräfde bar han med ädel bered-
villighet, krigets mödor uthärdade han med tåla-
mod, stridens faror trotsade han med hjeltemod.
Seger, ära oeh samtidens beundran äro hans välför-
tjenta belöning.
Vi förena oss således att dricka en skål för Dan-
marks Konung och för Danmarks folk.s
Vid den andra behagade H. M:t yttra:
Hvarje sann fosterlandsvän skådar med glädje
den Skandinaviska ungdomen här församlad i bro-
derlig förening. Ungdom, framtid sammanblanda
sig så ofta i vår tanka, ty de höra hvarandra till.
Begge omstrålas 1 dag af broderlighetens uppgående
sol. Den upplyser Skandinaviens urgamla fjell, dess
mörka skogar, dess klara sjöar, dess leende blom-
sterfält. Tvedrägten har flytt, hatet har försvunnit.
Våra skalder sjunga gemensamma lofsånger, våra
svärd stå redo till gemensamt försvar. Skandina-
viens andeliga skatter strö sitt guld för gemensam
upplysning och förädling. Haädanefter är krig Skan-
dinaviska bröder emellan omöjligt ). Detta orygg-
liga beslut står med outplånliga drag inristadt i de
tvenne Nordiske Konungarnes hjertan, i de trenne
Skandinaviska folkens bröst ).
Måtte den Skandinaviska Ungdomen allvarligt upp-
fatta Nordens stora betydelse, alltid vara färdig att
offra lif och blod för Nordens ära, och då skola allt-
mer förverkligas våra skönaste förhoppningar om
Nordens framtid.
En skål för den Skandinaviska Ungdomen!
På den första skålen svarade Danske mini-
stern grefve Plessen, och professorn Anders
Retzins föreslog H. M. Konungens skål.
Gårdagens fest på Djurgården.
Det var på Hasselbacken, en af Djurgår-
dens på samma gång skönaste och minnes-
rikaste punkter, nu smyckad i den herrligaste
vårfägring, som hufvudstadeng invånare låtit
anordna den fest, der de skulle få tillfälle
uttrycka sitt deltagande för den sak, som uti
den studerande ungdomen vid den skandina-
viska nordens fyra universiteter ser sina främ-
ste representanter, samt på samma gång få
bjuda dem ett högtidligt farväl.
Utanför hufvudbyggnaden å stället var för
tillfället utlagdt ett golf, hvaröfver var spändt
ett stort tält. De stolpar, som uppburo täl-
tet, voro sirade med eklöf och sinsemellan
sammanbundna med eklöfsguirlander. Dess-
utom voro å dem anbragta vapen- och namn-
sköldar, dessa senare infattade i eklöfskran-
sar och omgifna af de tre skandinaviska ri-
kenas flaggor. Å namnsköldarne lästes nam-
nen på sådane i vetenskap och konst utmärk-
ta personligheter, som spridt glans och ära
öfver norden, såsom Tegner, Öhlenschlä-
ger, Geijer, Bellman, Wergeland, Örsted,
Beraelius, Hänsteen, Schweigaard; Forchham-
mer, Andersen, Thorwaldsen, Fogelberg, Wic-
kenberg, Gude, Marstrand, Esricht, Ole Bull
och Jenny Lind. På den stora balkongen
framför byggnaden var en upphöjning an-
bringad för talarne och deröfver sågs, omgif-
vet af svenska, norska och danska flaggor.
staden Stockholms vapen, kung Eriks hufvud.
Under tältet voro bord uppstälda, och sådana
funnos dukade äfven på balkongen oeh i sa-
larne inne i huset. Omkring kl. 4 började
gästerna anlända. :Vid- den uppåt höjden le-
lande trappan erhöll hvar och en ett kort,
med anvisning på den del inom lokalen der:
han under måltiden borde taga plats. Fram-
för den mindre byggnaden till höger hade
ett stort antal damer tagit plats. Vid pass
kl. VY, 5 tillkännagafs genom signaler från
de på tvenne ställen inom lokalen placerade
musikkårerna festens öppnande, och måltiden
började. Efter dess slut, och sedan bålar
blifvit framsatte, uppträdde först justitieborg-
mästaren Holm och framförde, sedan genom
trumpetstötar ljud blifvit äskadt, välkomst-
helsningen till gästerna, bedjande han dervid
få erinra, att också han var student, fastän
en bland de äldste af de närvarande. Talaren
såg i den församlade ungdomen från nordens
fyra universiteter den skönaste fyrväpling,
som norden någonsin haft att uppvisa och på
hvars blad Guds eget finger inristat ordet
kärlek — kärlek till våra herrliga fosterbyg-
der, till vår lagbundna frihet och vår grund:
lagliga öfverhet, kärlek slutligen till det fost-
brödralag, som blifvit ingånget mellan mnör-
dens, väl med särskilta namn betecknade,
men genom härkomst, religion, seder och
språk så nära befryndade folk. Talaren yt-
trade sin öfvertygelse, a:t medvetandet om
detta fostbrödralag, medvetandet om dess vigt
och värde skulle slå allt djupare rötter i fol-
kens hjertan och göra norden stark och akt-
ningsbjudande.. Han satte i detta hänseend.
sin förnämsta förtröstan till ungdomen från
medarna . KIL ooORT oo 7 fe -
— AO ÖR DN RR Jr I Jr PR Pg rg Jä APR JR JR VM
8 FO rön ss co ARA
f