Vi hafva meddelat såväl det hufvudsak-
liga innehållet af den protest emot Polens för-
summande vid fredskongressen, hvilken polac-
karne i Paris genom grefve Ostrowski hade:
afgifvit, som det haltande, för att icke säga
hycklande amnestidekret, som den ryske cza-
ren nyligen utfärdat för de polackar, som ville
under nuvarande förhållanjen återvända och
förneka både sitt föregående lif och sina dyr-
baraste förhoppningar på sitt fäderneslands
framtid. Åtskilliga af de betraktelser, hvar-
till båda dessa handlingar gifva anledning,
äro framstälda uti en ledande artikel i Na-
tional-Zeitung på ett så frisinnadt sätt, som de
preussiska pressförhållandena för närvarande
unna medgifva. Artikeln, som har till öf-
verskrift den polska frågan, är af följande ly-
delse:
Om en politisk fråga lemnas utan afseende
vid ett tillfälle, som vore passande och gyn-
samt för dess behandling, så blir den ound-
vikliga följden deraf, att den framdeles blir
ännu svårare att behandla; och om använd in-
det af ett botemedel i rätta ögonblicket för-
suromas, så tilltager det onda, och det
blir mera osäkert, om det kan afbjelpas, äf-
ven om det eljest vore möj! gt. Ty overk-
samhet i ett ögonblick, då :andling erfor-
dras, medför ett ondt, som ej kan godtgörae:
sakerna komma icke att stå i sitt förra skick
i behof af förbättring, utan sjunka ofelbart
till ett ännu mera hopplöst tillstånd.
Så förhåller det sig nu med polska frågan.
I den adress, som i afseende på densamma
blifvit öfverlemnad till grefve Walewski, an-
märka de polska flyktingarne först, att Po-
lens namn icke ens blifvit uttaladt vid pari-
serkonferenserna, som bekymrade sig om gre-
ker och rumäner, server, tartarer ooh zigue-
nare; och man måste verkligen, hvilket parti
eller hvilken nation man än må tillhöra, finna
det ganska öfverraskande, att denna anmärk-
ning fullkomligt öfverensstämmer med san-
ningen. Således skulle då det, som bittills i
flera mennigskoåldrar upprört folken, som för-
satt regeringarne i bekymmer och förlägen-
het eller drifvit dem till ömsesidiga ankla-
gelser, det, som ständigt och synnerligen un-
der de senase tjugo ären blifvit så mångfal-
diga gånger afhandladt, att det tycktes såsom
om men ville först skaffa sig fullkomlig in-
tigt, för: att -sedan icke gå olörberedd till
verket när ögonblicket var inne, nu vid de
europeiska diplomaternas rådplägningar icke
mera. hafva befunnits vara värdt ett enda ord!
Statsmännen i alla länder hade hittills med-
gifvit, att det fanns en olöst polsk fråga; huru
skall deras fullkomliga tystnad i fråga om
lensamma i den vigtiga tidpunkten för pari-
terunderhandlingarne uttydas? Just de kon-
servativaste bland dem voro förut långt ifrån