Generalfälttygmästareembetet och Svenska Tidningen. (Insändt.) Då insändaren i allo delar de i Aftonbladet utta lade åsigter öfver det opassande,, insändaren våga säga lagstridiga, deriatt H. K. H. kronprinsen, se dan han till vicekonung i Norge blifvit förordnad icke nedlagt (blifvit afskedad från) sina i Sverge in nehafvande embeten, kan insändaren icke underlåt: att med några ord bemöta hvad som i motsats här emot i Svenska Tidningen blifvit anfördt. Uti nämd tidning säges nemligen angående H. K. H. kronprin sens generalfälttygmästareskap: att den, som har el stor och vigtig befattning, Hvilken han ej nedlägger och under hvars längre frånvaro tjensten förrätta: af en annan, vill under tiden följa de mera vigtiga frå gorna, synes oss ieke underligt. Att kronprinsen der igenom skulle, såsom Aftonbladet förmenar, ännu såsom vieekonung i Norge, bibehålla generalfälttyg mästareembetet, anse vi vara oriktigt. Hvar och er som vill egna ämnet den ringaste allvarliga granskning torde af Svenska Tidningens sätt att deducera frågan ingalunda komma till annan öfvertygelse, än den af Aftonbladet, med stöd af den i samma tidning repröducerade generalordern, uttalade, nemligen att H. K. H. kronprinsen äfven såsom vicekonung i Norge, fortfarande som hittills, faktiskt fungerar såsom generalfälttygmästare i Sverge. H. K. H. har ju genom berörde generalorder blifvit ålagd att fortfarande följa de mera vigtiga frågorna rörande artillerivapnet (åt andra har H. K. H. väl aldrig egnat sin uppmärksamhet), till följd hvaraf chefen för (svenska) artilleristaben blifvit beordrad att åtfölja H. EK. H. till Norge, för att derstädes hos H. K. H. tjenstgöra.. Att detta icke är fortfarande faktisk funktion såsom generalfälttygmästare, på sätt dylik befattning alltid af en kunglig prins bestrides, är något som svårligen med ett allvarligt nej kan besvaras. Lika gensträfvig insändaren således är, att uti hvad Svenska Tidningen anfört finna stöd för annan slutsats än den han här, lika med Aftonbladet, uttalat, lika beredvillig är insändaren att förklara det han af nämde anförande ganska tydligt inser, icke allenast att hr öfverste Hazelius finner H. K, H. kronprinsens icke skedda entledigande från sina embeten i Sverge, då han förordnades till vicekonung i Norge, fullkomligt i sin ordning, utan äfven att nämde tidning omöjligt kunnat göra annorlunda. Huru skulle nemligen öfverste Hazelius kunnat klandra, att H. KE. H. kronprinsen, oaktadt han blifvit utnämd och förordnad till norsk af norska statsverket aflönad embetsman, likvät derjemte bibehåller sitt svenska embete såsom generalfälttygmästare och chef för artilleriet, enligt författningarne förenadt med ledamotskapet i krigskollegium och chefskapet för samma kollegii artilleriafdelning, och hvarföre uppbäres och åtnjutes icke allenast den derför af rikets ständer vid 1828—29 årens riksdag anvisade lön, utan ock den derför, icke af rikets ständer anvisade afkastningen af Humlegården? Genom ett motsatt förfarande skulle ju Svenska Tidningen eller öfverste Hazelius äfven ha brutit stafven deröfver, atthr öfverstlöjtnanten på stat vid topografiska kåren, öfversten i armån hr Hazelius, sedan han företagit sig utgifva den s. k. Svenska Tidningen, hvarför han uppbär och åtnjuter de af samma tidnings publik betalda prenumerationsmedel, tillskott och emolumenter, icke destomindre, ehuru tjenstfri, fortfar att innehafva och uppbära lön på stat för sin vid topografiska kåren innehafvande befattning. Hr öfversten, såsom Svenska Tidningens utgifvare, har således icke kunnat behandla frågan annorlunda än han gjort, för att icke nedkalla damoklessvärdet öfver sitt eget hufvud. Huruvida likväl rikets ständers konstitutionsutskott vid snart blifvande riksdag kommer att se sakerna på samma sätt som hr öfversten och vederbörande, blir en annan fråga. Den som lefver får se. Diri