Generalfälttygmästareembetet och Svenska
Tidningen.
(Insändt.)
Då insändaren i allo delar de i Aftonbladet utta
lade åsigter öfver det opassande,, insändaren våga
säga lagstridiga, deriatt H. K. H. kronprinsen, se
dan han till vicekonung i Norge blifvit förordnad
icke nedlagt (blifvit afskedad från) sina i Sverge in
nehafvande embeten, kan insändaren icke underlåt:
att med några ord bemöta hvad som i motsats här
emot i Svenska Tidningen blifvit anfördt. Uti nämd
tidning säges nemligen angående H. K. H. kronprin
sens generalfälttygmästareskap: att den, som har el
stor och vigtig befattning, Hvilken han ej nedlägger
och under hvars längre frånvaro tjensten förrätta:
af en annan, vill under tiden följa de mera vigtiga frå
gorna, synes oss ieke underligt. Att kronprinsen der
igenom skulle, såsom Aftonbladet förmenar, ännu
såsom vieekonung i Norge, bibehålla generalfälttyg
mästareembetet, anse vi vara oriktigt. Hvar och er
som vill egna ämnet den ringaste allvarliga gransk-
ning torde af Svenska Tidningens sätt att deducera
frågan ingalunda komma till annan öfvertygelse, än
den af Aftonbladet, med stöd af den i samma tid-
ning repröducerade generalordern, uttalade, nemligen
att H. K. H. kronprinsen äfven såsom vicekonung i
Norge, fortfarande som hittills, faktiskt fungerar så-
som generalfälttygmästare i Sverge. H. K. H. har
ju genom berörde generalorder blifvit ålagd att fort-
farande följa de mera vigtiga frågorna rörande ar-
tillerivapnet (åt andra har H. K. H. väl aldrig eg-
nat sin uppmärksamhet), till följd hvaraf chefen för
(svenska) artilleristaben blifvit beordrad att åtfölja
H. EK. H. till Norge, för att derstädes hos H. K. H.
tjenstgöra.. Att detta icke är fortfarande faktisk
funktion såsom generalfälttygmästare, på sätt dylik
befattning alltid af en kunglig prins bestrides, är nå-
got som svårligen med ett allvarligt nej kan be-
svaras.
Lika gensträfvig insändaren således är, att uti hvad
Svenska Tidningen anfört finna stöd för annan slut-
sats än den han här, lika med Aftonbladet, uttalat,
lika beredvillig är insändaren att förklara det han
af nämde anförande ganska tydligt inser, icke alle-
nast att hr öfverste Hazelius finner H. K, H. kron-
prinsens icke skedda entledigande från sina embeten i
Sverge, då han förordnades till vicekonung i Norge,
fullkomligt i sin ordning, utan äfven att nämde tid-
ning omöjligt kunnat göra annorlunda. Huru skulle
nemligen öfverste Hazelius kunnat klandra, att H.
KE. H. kronprinsen, oaktadt han blifvit utnämd och
förordnad till norsk af norska statsverket aflönad
embetsman, likvät derjemte bibehåller sitt svenska
embete såsom generalfälttygmästare och chef för ar-
tilleriet, enligt författningarne förenadt med leda-
motskapet i krigskollegium och chefskapet för samma
kollegii artilleriafdelning, och hvarföre uppbäres och
åtnjutes icke allenast den derför af rikets ständer
vid 1828—29 årens riksdag anvisade lön, utan ock
den derför, icke af rikets ständer anvisade afkast-
ningen af Humlegården? Genom ett motsatt förfa-
rande skulle ju Svenska Tidningen eller öfverste Ha-
zelius äfven ha brutit stafven deröfver, atthr öfverst-
löjtnanten på stat vid topografiska kåren, öfversten
i armån hr Hazelius, sedan han företagit sig utgifva
den s. k. Svenska Tidningen, hvarför han uppbär
och åtnjuter de af samma tidnings publik betalda
prenumerationsmedel, tillskott och emolumenter,
icke destomindre, ehuru tjenstfri, fortfar att inne-
hafva och uppbära lön på stat för sin vid topogra-
fiska kåren innehafvande befattning. Hr öfversten,
såsom Svenska Tidningens utgifvare, har således icke
kunnat behandla frågan annorlunda än han gjort,
för att icke nedkalla damoklessvärdet öfver sitt eget
hufvud. Huruvida likväl rikets ständers konstitu-
tionsutskott vid snart blifvande riksdag kommer att
se sakerna på samma sätt som hr öfversten och ve-
derbörande, blir en annan fråga. Den som lefver
får se. Diri