len engelska nalkats.de finska stränderna, hafva de cke funnit annat än ett folk med -ryskt hjerta. Fin ska folkets omstämning -synes,enligt detta vittnesvörd, hafva försiggått mera hastigt, än fallet plägar rara i ett eröfradt land. Herr Lallerstedt (i-sin nyligen uti Frankrike -utgifna bok: LaScandinavie, ;es craintes et ses esperances) försäkrar: att denna örändridg endast egt. rum: inom: vissa klasser, såsom en del af de högre embetsmänneny -officerarne; presterskapet och några handlande. Han försäkrar -att sinhesstämningen såväl hos adein som jordbrukarne; synnerligast i det inre af landet, är helt -och-hållet svensk. Vi vilja tro honom. Men hvad som är säkert är, att dessa känslor på intet sätt gifvit sig tillsänna; att.de allierade flottornas :närvaro.på intet sätt framkallat någon resning, att deremot de enda ippenbarelser i detta fall, på hvilka, man. ej. kan misstaga sig, äro de gevärsskott, som på flera -orter helsat engelsmännen under det-de kryssade i Bottniska viken. .-Och se här det olycksdigra i saken., Vi -hemställa emellertid, om något land kan visa likgiltighet för återupprättandet af sin sjelfständighet, då intet rimligt tillfälle dertill erbjudits det. Hvad? Har då icke pariserfreden 1856 redan erhållit sina alltför sorgliga kommentarier, och har det icke af dessa blifvit klart, att Frankrikes och Englands styrande statsmän aldrig ens haft något verkligt allvar med ett europeiskt krig mot Ryssland, utan att de ständigt, trots de deklamationer, som stundom ansetts vara af nöden då kriget fordrade nya uppoffringar, hemligen åsyftat och beslutat att inskränka hela frågan till en rent lokal orientalisk angeläoenhet? Kan man då förebrå ett land, att det underlåtit att försöka något, som man jelf aldrig ämnat tillåta eller understödja, bvilket här kommer ut på ett? Detta inneballer ju en uppenbar motsägelse. Men om man äfven skulle antaga, hvad som i sjelfva verket alls icke är antagligt, då det ju blott berodde på dem sjelfva, — om man än skulle antaga, säga vi, att de allierade vid början af andra östersjökampanjen haft för afsigt att på fullt allvar gå Ryssland på lifvet och lösrycka Finland från. detsamma; di måste dock medgifvas, att det sätt hvarpå de uppträdde ingalunda så otvetydigt syntes lera till detta mål, ännu mindre att låta Finland inse det och -dymedelst framkalla den resning, hvars uteblifvande man nu företagit sig att klandra. Eller skulle väl Finland, endast derföre att de allierades flottor kryssade vid kusten, genast bort gripa till vapen, skulle detta lilla land, öfversvämmadt som det dervar af rysk militär, bort försöka ett uppror utan att man ens ännu på något sätt tillinnagifvit sin afsigt vara att verkligen befria det och lemna det hjelp, utan att under dylika förhållanden för sin egen del påminna sig det öde, som drabbat polackarne, som drabbat ungrarne och mången annan nationalitet; som, 1 förtröstan på sin goda sak och andras hjelp, sökt. afskudda ett främmande och utifrån påtvingadt ok? Och om nu finnarne rest sig, om dessa, såsom Constitutionnelsjelf försäkrar sig tro, svensktsinnade adelsmän och jordbrukare i det inre af landet tagit till vapen för dess sjelfständighet, bade väl de allierade flottorna kunnat segla diz in och bistå dem i deras strid? Ehuru uppfyld vår tid är af oväntade företeelser, så ma det dock tillåtas oss att tills vidare tvifla på ett dylikt underverk, likasom på att en blokad öfverbufvud är ett lämpligt medel ait eröfra ett land. Men vi gå ännu längre. Vi påstå attiställe! för att hos finnarne väcka: förtroende till den sak, för hvilken de allierade till skenet tycktes kämpa, deras uppträdande i Östersjön tvärtom i det närmaste var egnadt att åstadkomma motsatsen. De skott, med hvilka de österbottniska bönderna helsade engelsmännen, voro endast en naturlig följd af de ordentlig: härjningar, som blefvo anstälda på deres strand, härjningar, hvilka äfven i England funnit lika rättvisa som stränga domare. Dessa härjningar, sammanlagda med de allierades fullkomliga tystnad i afseende å deras förmodade mål i norden, skulle de icke hos finnarne åstadkomma den öfvertygelsen, hvilken också nu bekräftats, att de endast voro ett oskyldigt föremål, hvilket såsom man säger fick sitta emellan för en sak, hvilken, liksom den från början varit, äfven framdeles skulle komma att blifva fullkomligt främmande för dem. Och om de då i sin förbittring sökte värja sig så godt de kunde från hvil kendera sidan än slaget kom, kan väl någo; med fog förebrå dem detta? I afseende å den sinnesstämning, som egde rum i Finland under det senaste kriget, kunne vi åberopa ett vittnesbörd, som är desto me ojäfvigt, som det afgifvits trots den ryska ce 5 surens alltbespejande vaksamhet. I ett Pre naste numren af en finsk tidning läser nemligen följande: Finlands deltar kriget har inskränkt sig till ett sj Anfallet på sina kvster, har det nödvärnets rätt, Förlusten af Ö egg skepp oc lågorna från dess hamnar ha ,; C striden. Icke alltid har det värmt det ft blandade känslor: t kunnat ske uta piandade känslor; ty man slåss icke med glac n od emot nationer, som man af så mång andra skäl ville högakv ,, Ännu en sak. End oc tionnel behagar kal) frianden, kunde ee, ma ande selfförsva slagits me ast det, som Constitu .a för Ålands slutliga be a samt varit i stånd att a in finr arne från hvarje resningsförsöl han rd oefriande efterföljdes snart af e Vandlörst öfvergifvande af de arma ålännir SAP, af hvilka flera sedermera blefvo gripn at de ryska militärmyndigheterna och kastad 1 Nyslott g fängelsehvalf. Se der det verklig förhållindet af saken! I fall man skickat e I NNENIETAETERERS SKAPAS 7 BERIT VN il utröpade Gabriella: bleknande oc