rensprotokollen beträffade,så hade man i främsta rummet riktat sina anmärkningar mot förklaringen om neutrala makters sjörätt; man kunde dock vara försäkrad om, att de grundsatser, som uttalas i denna förklaring, motsvara Englands intressen, och att redan :i det nu slutade kriget engelska handelns säkerhet till sjös endast berott derpå, att regeringen antagit dessa grundsatser; ty om den förfarit efter förut berrskande grundsatser, så skulle kaperiets återupplifvande hafva varit oundvikligt. Vidare hade man klandrat, att ej representerade sta:cers inre angelägenheter blifvit afhandlade på konferensen; men huru vore det möjligt, att, då det var fråga om att lägga grundstenen till en fast och varaktig fredsbyggnad, Italiens belägenhet skulle kunnat lemnas å sido, detta land, som nu i sju år varit besatt af främmande trupper, en ockupation som har allt utseende af att vilja blifva beständig? Det vore bekant att denna besättning endast hade sin grund deri, ati de densamma underkastade staternas dåliga styrelse frambringat ett tillstånd, som hotar grannstaterna med verklig fara. Men det oaktadt toges ej ett steg för att tillvägabringa de reformer, hvilka ensamt kunna aflägsna farorna, och isynnerhet i Kyrkostaten vore ställningen verkligen betänklig. Huru ajgörande en tidsenlig styrelse är äfven för Italien kunde man se deraf, att ännu aldrig så mycket lugn, ordning och laglydnad herrskat i Kyrkostaten, som under den provisoriska republikanska styrelsen år 1848. Stode det nu illa till i Kyrkostaten, så vore det än::u värre i konungariket Begge Sicilierna, och Englar.ds och Frankrikes fullmäktige i Paris hade varit ful.komligt berättigade att göra de andra stormakteruas representanter uppmärksamme på Italien. — Hvad beträffade belgiska pressen, så kunde man ej anse gr: fve Walewski ha alldeles orätt då han begärde, att i cet grannland, som talar samma språk som Frankrike, ej må predikas kejsarmord; detta kunde förhindris utan inskränkning i pressens frihet. Lord Clareidon hade emellertid med full rätt reserverat sig mo: hvarje deltagande i något angrepp mot ettlands frix institutioner. Att han gjort detta i ett fast, men höflig språk, vore helt naturligt; hade han velat be-cagna det språk, som man plägar föra på mötena i iagland, så skulle det hafva medfört konferenser:; sprängning och gjort slut på alla underhandlingar. Sitt mål hade han ialla fall uppnått, och huset kuv:de vara förvissadt om, att regeringen ej skulle tilita sig någon inblandning, i ändamål att fjettra et: oberoende lands press. Lord Palmerston slutade sit. tal med nägra anmärkningar öfver den framskrida..de civilisationen och. de alliansförhållanden, som knutits genom kriget och freden, och som skola erbjuda en säkerhet för fredens bestånd; likaledes sökte in, genom att särskilt framhålla ryska kejsarens sonliga karakter, ådagalägga, att man ej vidare att befara ett fullföljande af det fordna ryska eröfringssystemet, utan att. man fast mer kunde vänta, utt Rysslands krafter skulle hädanefter blifva använda på utvecklingen af dess inre hjelpmedel. Sedan lord Palmersten, under högljudt bifall, sluta: sitt tal, blef adressen utan omröstning antagen. eos