rensprotokollen beträffade,så hade man i främsta rum-
met riktat sina anmärkningar mot förklaringen om
neutrala makters sjörätt; man kunde dock vara försä-
krad om, att de grundsatser, som uttalas i denna
förklaring, motsvara Englands intressen, och att re-
dan :i det nu slutade kriget engelska handelns säker-
het till sjös endast berott derpå, att regeringen an-
tagit dessa grundsatser; ty om den förfarit efter förut
berrskande grundsatser, så skulle kaperiets återupp-
lifvande hafva varit oundvikligt.
Vidare hade man klandrat, att ej representerade
sta:cers inre angelägenheter blifvit afhandlade på kon-
ferensen; men huru vore det möjligt, att, då det var
fråga om att lägga grundstenen till en fast och var-
aktig fredsbyggnad, Italiens belägenhet skulle kunnat
lemnas å sido, detta land, som nu i sju år varit be-
satt af främmande trupper, en ockupation som har
allt utseende af att vilja blifva beständig? Det vore
bekant att denna besättning endast hade sin grund deri,
ati de densamma underkastade staternas dåliga sty-
relse frambringat ett tillstånd, som hotar grannsta-
terna med verklig fara. Men det oaktadt toges ej
ett steg för att tillvägabringa de reformer, hvilka
ensamt kunna aflägsna farorna, och isynnerhet i
Kyrkostaten vore ställningen verkligen betänklig. Huru
ajgörande en tidsenlig styrelse är äfven för Italien
kunde man se deraf, att ännu aldrig så mycket lugn,
ordning och laglydnad herrskat i Kyrkostaten, som
under den provisoriska republikanska styrelsen år
1848. Stode det nu illa till i Kyrkostaten, så vore det
än::u värre i konungariket Begge Sicilierna, och Eng-
lar.ds och Frankrikes fullmäktige i Paris hade varit
ful.komligt berättigade att göra de andra stormak-
teruas representanter uppmärksamme på Italien. —
Hvad beträffade belgiska pressen, så kunde man ej anse
gr: fve Walewski ha alldeles orätt då han begärde, att
i cet grannland, som talar samma språk som Frank-
rike, ej må predikas kejsarmord; detta kunde förhin-
dris utan inskränkning i pressens frihet. Lord Cla-
reidon hade emellertid med full rätt reserverat sig
mo: hvarje deltagande i något angrepp mot ettlands
frix institutioner. Att han gjort detta i ett fast,
men höflig språk, vore helt naturligt; hade han velat
be-cagna det språk, som man plägar föra på mötena
i iagland, så skulle det hafva medfört konferenser-
:; sprängning och gjort slut på alla underhandlin-
gar. Sitt mål hade han ialla fall uppnått, och huset
kuv:de vara förvissadt om, att regeringen ej skulle
tilita sig någon inblandning, i ändamål att fjettra
et: oberoende lands press. Lord Palmerston slutade
sit. tal med nägra anmärkningar öfver den framskri-
da..de civilisationen och. de alliansförhållanden, som
knutits genom kriget och freden, och som skola er-
bjuda en säkerhet för fredens bestånd; likaledes sökte
in, genom att särskilt framhålla ryska kejsarens
sonliga karakter, ådagalägga, att man ej vidare
att befara ett fullföljande af det fordna ryska
eröfringssystemet, utan att. man fast mer kunde vän-
ta, utt Rysslands krafter skulle hädanefter blifva an-
vända på utvecklingen af dess inre hjelpmedel.
Sedan lord Palmersten, under högljudt bifall, slu-
ta: sitt tal, blef adressen utan omröstning antagen.
eos