tralisering (hvilket för öfrigt icke tyckes honom vara
fritt från varggropar), Portens kristne undersåters
företrädesrättigheter vore af jemförelsevis ringa be-
tydelse emot andra i protokollen upptagna ämnen,
säsom den internationella sjörättens förändring, lord
Clarendons förslag att genom skiljedomar låta af-
göra stridigheter mellan folken samt de vigtiga pro-
tokollen rörande Neapel, Rom och Belgien. Huru
stort värde man borde tillägga förklaringarne i den
sista frågan, visste han icke, ehuru det, som blifvitsagdt
om Belgien i protokollet af den 8 April, erfordrade
närmare upplysningar. Grefve Walewskis påståenden
om den belgiska pressen och om nödvändigheten att
uppträda mot densamma äro af ganska farlig beskaf-
fenhet och angå England ganska mycket, ty så som
grefve Walewski yttrat sig, hade han gjort frågan
till europeisk. Han (hr Gl.) ville för öfrigt rent af
bestrida rättmätigheten af de beskyllningar, som
blifvit gjorda mot den belgiska pressen och den bel-
giska presslagstiftningen; denna senare underlättar
tvertom ganska mycket bestraffadt af pressens för-
brytelser.
Hr Hudfield föreslog, att man skulle begagna fre-
dens afslutandetill att underhandla om handelsfördrag,
och önskade han, att något derom skulle intagas uti
adressen.
Lord Palmerston uppträdde efter honom för att af-
sluta öfverläggningen. Han vände sig mot dem, som,
i likhet med lord J. Manners under föregående da-
gens session, söka bestrida, att freden på ett årofulli
sätt slutat kriget, och ville han bevisa, att freden
fullkomligt uppfylt de med kriget afsedda ändamål.
Visserligen har freden icke åt England inbringat nå-
gon lysande tillväxt i område, som väl eljest brukar
vara en följd af kriget, men den är dock sådan, att
hvarje förnuftig menniska måste vara tillfreds der-
med. Det vore bekant att kriget börjat med rys-
sarnes infall i Donaufurstendömena. Då hade man
varit beredd att sluta fred, om ryssarne blifvit för-
jagade och någon borgen för, att de icke skulle åter-
vända till furstendömena, hade erhållits. Då de för-
sta trupperna afseglade till Turkiet, ansåg man det
vara nödvändigt att befästa Dardanellerna och skyd-
da sitt återtåg, i händelse Konstantinopel skulle blifva
eröfradt af ryssarne. Må man jemföra denna om-
ständighet med Turkiets nuvarande ställning, och
hvem som helst skall nödgas medgifva den ofantliga
förändring, som två korta år tillvägabragt. Donaufur-
stendömena äro nu befriade från all inblandning af rys-
sarne-och skola styras af sjelfvalde beherrskare, hvilka
skula väljas efter de österrikiska truppernas aftåg; ty så
ärge Österrikarne hålla furstendömena besatta, kan
maa icke tala om något fritt val. Men som de turkiska
och ryska områdena skola, enligt fördragen, genast
efter ratifikationernas utvexling börja utrymmas, och
man dermed måste fortsätta utan afbrott, så borde
man, i anseende till det österrikiska områdets nära
grannskap, kunna antaga, att österrikarne skola haf-
va aftågat ur Donaufurstendömena långt förr, än de
förenade utrymt Krim. Valen skulle således: snart
kunna ega rum, och dermed vore den första punkten
afgjord. — Den andra punkten rörde Donausegelfar-
tens befrielse, hvilken äfven blifvit uppnådd, och det
på ett vida fullkomligare sätt, än som hade kunnat
ske genom de af wienerkonferensen antagna bestäm-
nielser. Enligt det nuvarande fördraget vore icke blott
he!a nedre Donaus lopp undandraget Rysslands öfver-
väide, underkastadt bestämmelserna i wienerkongress-
akten och stäldt under strandstaternas uppsigt, utan
Ryssland hade äfven måst afträda och till Turkiet
återlemna en 200 engelska mil lång sträcka af nedre
Pruth, så långt den kunde befaras af kanonbåtar;
dessutom finge Turkiet en bättre gräns, och fästnin-
garna Ismail och Kilianova återlemnas det. — Tredje
punkten rörde Svarta hafvets neutralisering. De före-
nade hafva vunnit sitt stora mål och förstört Seba-
stopol samt ryska flottan i Svarta hafvet. Visserli-
gen talade man om, att Nikolajeff finnes qvar som
arsenal; men å ena sidan hade man kejsarens af Ryss-
land i protokollet upptagna förbindelse, att der och
i Azowska sjön inga andra skepp skola byggas, än
de, som han enligt det särskilta fördraget med
sultanen eger rätt att hafva derstädes; dels borde man
icke heller förgäta, att fördraget om Svarta hafvets
neutralisering är lika mycket bindande för Turkiet
sowr för Ryssland, och att det icke kunnat ligga i
de vänskapligt sinnade makternas intresse att enträ-
get yrka på vilkor, enligt hvilka Turkiet skulle nöd-
gas rasera sin starka fästning Varna och förbinda
sig att icke uppföra några fästningar i Trapezunt,
Batum och Sinope. — För anspråket, att man åt-
minstone skulle ha förnekat ryssarne att återupp-
bygga sina fästningar på tscherkessiska kusten, an-
förde man visserligen, att man förledt tscherkesserna
till att kompromettera sig med ryssarne. Detta på-
stående vore dock ogrundadt. Visserligen hade man
försökt att knyta förbindelser med höfdingen Scha-
myl, men det hade aldrig lyckats de dertill använda
agenterna att träda i verklig förbindelse med honom.
Man råkar i öfrigt ut för en temligen allmänt ut-
bredd villfarelse, om man tillskrifver Schamyl ett
omedelbart inflytande på de tscherkessiska stammar-
ne vid Svarta hafvet. ty tschetsehenser-höfdingen
herrskar i Daghestan, vid Kaspiska hafvet, och synes
i de senare tiderna hafva stått på ganska god fot
med ryssarne. Huru mycket det äfven, i och för sig,
skulle varit önskvärdt att af rys-a na bafva utverkat
:rädandet af Georgien, Mingrelien, Imeretien och
inskränkt dem till den nordliga sluttningen af Kau-
kusus, så skulle en sådan fordran, som alltid medfört
en bestämd vägran, under förhandenvarande omstän-
digheter alldeles icke varit något giltigt skäl för
krigets fortsättning. Värdet af de ryska fästningar-
ne på tscherkessiska kusten hade man för öfrigt myc-
ket öfvarskattat; i hvarje fall kunna de aldrig tjena
till en stödjepunkt för något ryskt infall i Turkiets
asiatiska landskap. Deremot hade traktaten dragit
försorg om, att den turkisk-ryska gränsen i Asien,
som varit föremål för beständiga stridigheter, skall
bifva definitivt faststäld.
Hvad vidkomme bestämmelserna i fördraget röran-
de de kristna undersåternas ställning till Porten, så
hide visserligen de förbundna makterna. afsagt sig
all inblandning i Portens inre angelägenheter; men
den omständigheten, att den hattischerif, genom hvil-
ken sultanen tillförsäkrar de kristna sina rättigheter,
är omnämd i fördraget, ålade de förbundne den
moraliska plikten, att sörja för, att densamma brin-
gas till verkställighet. Hvad således anginge Porten,
så kunde man anse alla ändamål med kriget uppnådda
g.uom freden, isynnerhet då Turkiets integritet yt-
terigare är stäld under det särskilta beskyddet af
trippel-fördraget af den 15 April detta år.
Rörande sakernas läge i Ostersjön, hade vestmak-
erna genom att förstöra Bomarsund, ett tillämnadt
nytt Sebastopol, ansett sig berättigade att fordra, att
Alandsöarne ej på nytt må befästas, ett i fredsför-
draget faststäldt vilkor, som synnerligen bidroge till
Sverges säkerhet och tillfredsställelse. Likaledes ha-
de vestmakterna, genom det fördrag de afslutat med
Sverge och Norge, sörjt derför, att Ryssland ej på norska
kus.en må anlägga någon stor arsenal, från hvilken
det vid hvad årstid som helst skulle kunna operera
met de britiska öarne. — Hvad innehållet af konfe-
sx TREE SNR FM ALAA NDEN AR VSRM REKA SPA BASSE KN BSE SA SAR
Du är frisk nu... och om någonting nytt
sl nlla inträffa så Iär hestämdt den. nvoifta