och Pontis utmattad till kropp och själ, rädd för allt som omgaf honom, tyckte sig hastigt ge en skugga framtitta genom en af gluggarne. Utom sig af förskräckelse, rusade han fram till trappan, men ett rof för de rysligaste inbillningar, förekom det honom som om ett svagt jemmerrop utträngt genom dörren; och otålig att öfvergifva detta hemska ställe, skyndade han, snafvande vid hvarje steg, ut i trädgården fram till bersåen, der vännen otåligt väntade honom. När Espårance såg hans förstörda utseende, blodiga kläder och oordnade hår, greps han genast af en olycksbådande aning och utropade häftigt. Du har träffat la Ramee? Sambioux ! Hvad har du gjort med honom?... Hvar är din värja? ... Det få vi tala om en annan gång!... Omfamna mig fort, och gif mig två, tre pistoler... Farväl... Det är ej rådligt att jag stannar qvar här. Tala i himlens namn . .. Säg, har du slagits med den uslingen? Jag!... visst inte... det hade du ju förbjudit. pDet är således han, som slagit dig? Hvilket infall!... Nej, det är bara en liten olycka, som har händt mig... Vi pratade tillsammans . . Om Henriette ? Nej bevars, det hade du ju också förbjudit... Vi talade om, Gud vet hvad, då han hastigt fastnade uti någonting. Uti hvad? Jag tror att det var ett tåg... Envisa voro vi begge två, han drog å sin sida, och jag å min på ett så dugtigt sätt, att det säkert är bäst att jag packar mig af... Farväll sDu har dödat honom, olycklige! Jag är verkligen rädd för dett... Farvält... Ursäkta mig hos den förträfflige broder Robert, säg honom att jag är rädd för onfronteringar, förhör och rättegångar! ... Du lemnar mig?...