och Pontis utmattad till kropp och själ, rädd
för allt som omgaf honom, tyckte sig hastigt
ge en skugga framtitta genom en af gluggar-
ne. Utom sig af förskräckelse, rusade han
fram till trappan, men ett rof för de rysliga-
ste inbillningar, förekom det honom som om
ett svagt jemmerrop utträngt genom dörren;
och otålig att öfvergifva detta hemska ställe,
skyndade han, snafvande vid hvarje steg, ut
i trädgården fram till bersåen, der vännen otå-
ligt väntade honom.
När Espårance såg hans förstörda utseende,
blodiga kläder och oordnade hår, greps han
genast af en olycksbådande aning och utro-
pade häftigt.
Du har träffat la Ramee?
Sambioux !
Hvad har du gjort med honom?... Hvar
är din värja? ...
Det få vi tala om en annan gång!... Om-
famna mig fort, och gif mig två, tre pisto-
ler... Farväl... Det är ej rådligt att jag
stannar qvar här.
Tala i himlens namn . .. Säg, har du sla-
gits med den uslingen?
Jag!... visst inte... det hade du ju för-
bjudit.
pDet är således han, som slagit dig?
Hvilket infall!... Nej, det är bara en li-
ten olycka, som har händt mig... Vi pratade
tillsammans . .
Om Henriette ?
Nej bevars, det hade du ju också förbju-
dit... Vi talade om, Gud vet hvad, då han
hastigt fastnade uti någonting.
Uti hvad?
Jag tror att det var ett tåg... Envisa voro
vi begge två, han drog å sin sida, och jag å
min på ett så dugtigt sätt, att det säkert är
bäst att jag packar mig af... Farväll
sDu har dödat honom, olycklige!
Jag är verkligen rädd för dett... Far-
vält... Ursäkta mig hos den förträfflige bro-
der Robert, säg honom att jag är rädd för
onfronteringar, förhör och rättegångar! ...
Du lemnar mig?...