Då dfverläggningen påföljande dag åter-upptogs,
öppnades den af:hr Lindsey, som i afseende å de de-
lar af fördraget, hvilka rörde de kommersiella för-
delarne, förklarade sig ha läst dem med glädje och
tillfredsställelse.. Han förmenade, att förklaringen
om, de neutrales rätt i krigstider skulle vinna köp-
mannaintressena för fördraget, och ansåg han lord
Palmerston förtjena hela landets tacksamhet för det
han på detta sätt skyddat handelns fördelar.
Hr Phillimore hade en alldeles motsatt åsigt af sa-
ken och beklagade sig icke blott deröfver, att rege-
ringen afgifvit förklaringen till förmån för de neu-
trale utan parlamentets hörande, utan sökte äfven be-
visa, att England genom att biträda förklaringen
bortkastat sitt öfvervälde till sjös och. en betydande
del af sin defensivkraft, enär den i deklarationen ut-
talade princip uti sin vidare utveckling nödvändigt
måste leda derhän, att England framdeles icke heller
skall ega rätt att visitera fartyg för att efterspana
krigskontraband.
Markisen af Granby, tillhörande torypartiet, för-
klarade sig i allmänhet nöjd med fördraget och ytt-
rade sin. tillitsfulla förhoppning, att freden skulle
blifva varaktig. t
Hr S. Herbert sökte utförligt ådagalägga, att kri-
gets ursprungliga syftemål blifvit vunna. genom fre-
den, att. fredsfördraget stode i riktigt förhållande till
de under kriget vunna framgångarne, och att det till
fredens afslutande valda ögonblicket varit det mest
passande. Han lade synnerlig vigt på den sista
punkten och sade, att det hade varit en förolämp-
ning mot både menskliga och gudomliga lagar och
skulle medfört- oundviklig olycka, om man fortsatt
kriget efter Sebastopols fall, då man äfven hade ut-
satt sig för faran att möjligen nödgas fullfölja kri-
get utan någon bundsförvandt. Rysslands rykte om
att vara oöfvervinneligt har nu försvunnit, och der-
uti låge äfven en orsak, hvarföre man kunde nöja sig
med det redan erhållna. Det enda, för hvilket han
skulle vilja klandra fredsunderhandlingarne, vore, att
man på konferenserna hade sysselsatt sig med icke
representerade staters inre angelägenheter.
Hr Drummond förklarade sig icke vara ense med
hr Herbert i sistnämde afseende. I hans tanke bor-
de man tvärtom hafva på konferenserna vida krafti-
gare, än hvad som skett, sysselsatt sig med synner-
ligast Kyrkostatens angelägenheter och gjort slut på
den andliga makten uti hela Europa. Hvad anginge
grefve Walewskis anfall mot belgiska pressen, så på-
minde talaren om, att denna makts författning blif-
vit af hela Europa försäkrad, och måste således
hvarje anfall deremot af detsamma tillbakavisas.
Hr Bowyer uppträdde derefter såsom den andliga
maktens försvarare och framstälde i sammanhang
dermed ett. särdeles utförligt motiveradt klagomål
öfver de skildringar, som lord John Russel och hr
Layard föregående dagen gjort af den nuvarande
ställningen i Italien, och hvilka i hans tanke nöd-
vändigt måste gifva näring åt det revolutionära par-
tiets anslag. Sjelfva fördraget godkände talaren vis-
serligen så till vida, som det förödmjukat den ka-
tolska kyrkans störste fiende, Ryssland; men icke
trodde han, att det uppnått sitt ändamål att skydda
Turkiets integritet; man hade blott medelst galva-
nism inblåst ett konstladt lif i ett lik. Talaren för-
nekade det förtryck, som åtskilliga italienska rege-
ringar påstås utöfva, och sökte att få påfven erkänd
såsom en upplyst och af folket älskad regent.
Ht Bentinck yttrade sig i samma anda som hr
Phillimore och sade, att antagandet af grundsatsen
fritt skepp, fri vara gör det för England omöjligt
at vidare föra ett sjökrig.
Förre handelsministern Cardwell uttalade deremot
sin stora tillfredsställelse deröfver, att England lagt
sitt inflytande i vågskålen för genomdrifvande af den
ifrågavarande principen, och anmärkte dervid att
England icke gjort denna koncession hvarken sär-
skilt åt Ryssland eller Frankrike, utan i humanite-
tens intresse och såsom en gärd af rättvisa mot de
neutrale. Men om man äfven vore berättigad att
betrakta dessa koncessioner såsom ett offer, så borde
man ej heller förbise, att gengåfvan derför låge uti
kaperiets afskaffande, en bestämmelse, som, i betrak-
tande af den väldiga utveckling britiska kofferdi-
flottan vunnit, för England vore af den allra största
betydelse.
Hr Fitzgerald fann fördraget ofullständigt, allden-
stund Ryssland ännu kan underhålla ett obegränsadt
antal transportskepp och kanonbåtar i Svarta hafvet
och Azowska sjön, och med dem anfalla Konstanti-
gopel. Det vore äfven illa, att man nu beröfvat sig
all rättighet att inblanda sig uti Turkiets inre ange-
lägenheter, hvilket man dock förut kunde göra till
förmån för dess kristna undersåter.
Hr M. Gibson gillade fullkomligt förklaringen om de
neutrales sjörätt, men sade sig frukta, att Förenta
Staterna icke skulle gå in på kaperiets upphäfvande,
om man icke tillika ovilkorligen förbjöde krigsskepp
att antasta handelsfartyg på öppna hafvet. Hvad angin-
ge fredsfördraget, så förklarade han sig gilla att freden
kallades ärorik, om detta blott icke ansåges för nå-
got mer än en formel fras. Han medgaf äfven, att
de s. k. fyra punkterna blifvit uppnådda, men för
öfrigt hade han. mycket att anmärka mot freden,
synnerligast mot den antagna garantien för Turkiets
oberoende och integritet, hvilken icke kunde utöfvas
utan att.ständigt ingripa i statens inre angelägen-
heter, till skydd för Portens kristna undersåter; ty
om man icke beskyddade och tillsåge, att den nya
hattischeriffen utföres uppriktigare än den förra, så
skulle den kristna befolkningen åter kasta sig i Ryss-
lands armar och åt detta återgifva dess förra mora-
liska inflytande i Turkiet. Talaren yttrade sig til-
lika mot de grekiska och italienska angelägenheter-
nas behandling på kongressen och trodde, att man
skulle vida mer befrämja andra länders frihet och
fria institutioner, om man sorgfälligt vårdade sina
egna angelägenheter och i moraliskt och fysiskt af-
seende sökte uppnå något bättre, än om man aldrig
så mycket blandade sig uti andra staters angelägen-
heter.
Hr Whiteside tyckte, att flera punkter, som före-
kommo :i fördragen och protokollen, såsom tscherkes-
siska och. italienska frågorna samt den belgiska press-
angelägenheten, icke hörde till öfverläggningen om
fredsadressen, utan att man måste särskilt öfverlägga
om dem. Han yttrade dock några allmänia ord
derom och klandrade isynnerhet lord Clarendons upp-
förande i den belgiska pressangelägenheten, som i
hans tycke mycket liknade en förbindelse att upp-
träda mot den belgiska pressens öfverdrifter.
Hr. Gladstone stälde sitt tal först mot hr Gibson
och visade, att fördraget icke förbunde någon att in-
blanda sig uti Turkiets inre angelägenheter, utan
endast till att skydda det mot yttre anfall, Den
allmänna nytta, som kriget gjort Europa, vore för
öfrigt vida större, än man funne af e på papperet
uppstälda vilkoren för fredsfördraget, Kriget hade
för hela Europa varit en demonstration och gifvit
Ryssland den stora lexan, att dess förstoringsförsök
äro föremål för Europas uppmärksamhet, och ålagt
Europa skyldigheten att förena sin makt till dess
undertryckande... De i fredsfördraget uppstälda vil-
koren om - Donaufurstendömena, Svarta hafvets neu-
och Pontis utmattad till kropp och själ, rädd
för allt som omgaf honom, tyckte sig hastigt
se en skugga framtitta genom en af gluggar-
TY . Pe
FÖ Lr slen al ala aannada han