hvilka ni talar så stort, beträffar, så behåll
dem, jag vill ej mera hafva någonting att
göra med er!... Stanna qvar på er egen-
dom, i morgon skall jag hemskicka erson,
markis de Coeuvres, som i alla hänseenden är
en aktningsvärd ung man, och hvilken jag
älskade som en bror, lika mycket för hans
egna förtjensters skull, som för den vänskap
jag hyser till hans syster... Stannen alla
tillsammans, ni, er son och er måg, jag vill
ej mera veta af er!... Jag är född konung
af Navarra utan er... jag har blifvit konung
af Frankrike utan eder hjelp, och jag skall
sätta mig på min tron i Louvern utan edra
lumpna tjenster . . .
Sire, sirel!... utropade markisen och stör-
tade till monarkens fötter, haf medlidande
med mig!..
Bort!... ur vägen!... jag vill ej mera se
er!... emellan oss begge är allt brutet.
Grefven steg upp, bans familjs ära och hans
framtida förboppningar voro krossade; och
han aflägsnade sig långsamt, snyftande af för-
tviflan och skam.
Och emellan oss? frågade Henrik sakta
och böjde sig intill Gabriella.
Ni har varit lojal, sire, svarada den unga
qvinnan, blek och darrande, också jag skall
vara det!... Ni har hållit ert löfte och blif-
vit god katohk, jag vill äfven hälla mitt...
ifrån detta ögonblick tillhör jag er... men
bevara sjelf er egendom.
Nej, ni skall bevara den åt mig, Gabriella!n
utbrast konungen, hänförd af sin grän
kärlek. Svär mig ännu -n gång trohe: u:)
vårt gemensamma förbunds namn... Om cr
man kommer tillbaka, så mins er ed!...
Var lugn sire, jag skall påminna mig att
jag tillhör en annan herre... men befria mig
snart härifrån ! .