RE NE ASEAS SSR STOCKHOLM, den 21 Maj. Vi fästa allmänhetens uppmärksamhet på den utredning af begreppen om bolag i allmänhet och om bankbolag i synnerhet, med eller utan personlig ansvarighet för delegarne, som förekommer 1i efterföljande till redaktionen från sakkunnig person insända artikel. — Inrättande af stora industrioch kreditanstalter, genom bildande af aktiebolag utan person lig ansvarighet för någon af delegarne, har under de sista åren nästan blifvit en vurm. Är denna tidens riktning nyttig eller vådlig? Insändaren är icke nog förmäten, att tilltro sig kunna lemna ett fullt tillfredsställande svar på denna fråga. Men han önskar, att lemna ett bidrag till dess utredning, öfverlåtande till redaktionen bedömandet, huruvida detta bidrag är förtjent att delgifvas allmänheten. Först några anmärkningar angående akticbolag i allmänhet. Sedan något angående Stockholms handelsaktiebank. Om nyttan af förening utaf kapital och annan kraft, till utförande af sådane nyttiga företag, som öfverstiga den enskiltes förmåga. äro alla ense. Man skiljer sig deremot genast vid afgörandet af hvilka bland dessa företag böra öfverlemnas till utförande åt staten, åt kommunen eller åt enskilta. Postoch skjutsanstalter, jernbanor och allmänna landsvägar. sedelutgifvande banker och andra större lånanstalter, kanaler och vattenledningar m. m. äro ännu mer eller mindre föremål för olika åsigter i detta hänseende. Försöken, att uppdraga bestämda råmärken emellan statens, kommunens och den enskiltes verksamhet, hafva ännu icke lyckats. Under olika tider och i särskilta länder utstakas området för denna verksamhet olika. Hvarje samhälle lemnar dock vanligen ett större eller mindre antal af de företag, som fordra association, åt de enskilta. Men då yppas åter skiljaktiga meningar vid besvarande af frågan, om alla, några eller inga af dessa böra få uttöras af så kallade aktiebolag, det vill säga bolagsmän, som icke ikläda sig personligt ansvar för bolagets förbindelser. Bolagsföreningar kunna, som bekant är, hänföras till två hufvudafdelningar. Insändaren vill kalla den ena solidarbolag, uti hvilka alla bolagets hufvudmän skola svara alla för en och en för alla till hvad för bolaget slutes,. (Se 15 kap. 28 handelsbalken.) Den andra arten kallas aktiebolag. Uti sistnämde bolag äro lottegare ej förbundna till ansvar för bolagets skulder med mera, än en hvar insatt eller åtagit sig att insätta, derest de icke till vidare ansvarighet sig särskilt utfäst. (Förordningen d. 6 Okt. 1848 10.) — Bolag med så kallade kommanditdelegare medgifvas ock af vissa lagstiftningar. De äro ett mellanting emellan båda, men egentligen att hänföra till solidarbolagen, emedan, ehuru sjelfva kommanditdelegarne ej svara med mer än de åtagit sig tillskjuta, i dylika bolag dessutom dock alltid måste finnas en eller flera affärerne skötande hufvudmän, som så i personligt ansvar, och detta solidariskt, nä de äro flera. . För att bedöma dessa olika arter af bolag och afgöra, huruvida lagstiftaren bör söka befordra uppkomsten af endera mer än den andra, vilja vi tillse, om någondera hvilar på en mindre rättsenlig grund. Det är en från forntiden allmänt erkänt rättssats, att rättigheten till erhållande af vinsten bör åtföljas af skyldigheten att lida förlusten på ett företag. Vår gamla svenska (40:de) domareregel uttrycker denna sats sålunda: then skal och stå fahran, som båtnan oct profiten haffuer. Tillämpa vi detta på bolagen, så finna vi att alla bolagsmän med personlig ansvarighet, d. v. s. alla delegare i solidarbolag, sådana som t. ex. våra vanliga svenska handelsbolag samt nuvarande privatoch filialbanker, äro underkastade nämde rättssats Deremot äro delegarne i aktiebolag väl berättigade till all vinst, men icke skyldiga at bära mera än en del af förlusterna, nemliger den, som kan betäckas af hvad hvar delegar insatt, eller åtagit sig insätta. Gå affärern: olyckligt och, vid upplösningen, skulderna öfverstiga tillgångarne, så drabbar förlusten ickt dem, som oftast i början unde: gynnsamm: konjunkturer tagit stora vinstutdelningar, u dem, som tillfälligtvis äro bolagets kreditor när krisen inträffar. Aktiebolagen hvila således på ett undantag från hvad som i allmä het erkännes vara rättvist. Men ett dylil undantag kan icke ursäktas af annat än nödvändigheten, eller om det allmänna bästa sådant fordrar. Regeln: salus populi suprem: lex (folkets väl högsta lag) åberopas då. Emellertid torde man, när förhållandet är sådant, böra medgifva: att aktiebolag aldrig böra få bildas utar pröfning af laglig myndighet för hvarje sär skilt fall; att vid denna pröfning bör tillses, dels at bolaget åsyftar utförandet af något allmän: nyttigt företag, dels att detta företag icke genom en förening, under den mera rättsenliga formen af solidarbolag, eller utaf personligt ansvarige delegare kan blifva utfördt; samt att, när aktiebolag tillåtes, sådant endast sker under bästa tänkbara kontroller, såsom depositioner, reservfonder, noga begränsning af rörelsens omfång, uppsigt af myndigheterna, offentlighet m. m. — på det sådant li-. dande för tredje man, d. v. s. för oskyldiga. som hvarje afvikelse från rättsområdet alltic har en tendens att åstadkomma, må i rmöjli