skulle vid den der förestående biskopsutnän
ningen blifva förbigången, så hafva vi ic
ansett nödigt att borttaga utrymmet i vå
blad genom införande af dessa skrifvelse
Vi inskränka oss till anförande, för de de
meddelade faktiska upplysningarnes skull, :
nedanstående, som från fullt trovärdig pe
son inom nämde stift senast kommit oss til
handa. — Så skrifves från Lund:
Ett rykte har de senare dagarne gått härstädes a
teologie professorn och prosten E. G. Bring skul
på högsta ort vara starkt i fråga att blifva stifte
biskop och akademiens prokansler, hvilket äfven a
åtskilliga tidningar blifvit understödt. Här har dett
rykte väckt mycken ledsnad, på samma gång man
det längsta vill frånkänna uppgiften alltrovärdighe
Professor Bring innehar nemligen endast tredje rum
met å biskopsförslaget efter domprosten Thomande
och biskop Agardh samt erhöll till detsamma endas
104 röster af 242 väljande. Hittills-har, med undan
tag af biskop Celsii utnämning under Gustaf III, ick
någon blifvit till biskop härstädes under de senar
tiderne utnämd, utan att hafva varit till biskopsem
betet kallad af pluraliteten af stiftets presterskap, oc!
denna har professor Bring icke erhållit, likasom ha
trots erkebiskop Reuterdahls förord icke ernådde nå
got förslagsrum i detakademiska konsistorium i Lun
(endast 5 vota af 16 röstande). — För att ådaga
lägga, hvad vi här anfört, vilja vi ur de ännu befint
liga omröstningsprotokollerna meddela uppgifter on
de inom stiftet sedan 1700-talets början hållne bi
skopsval inom Lunds stift.
1:o Vid biskopsledigheten efter den till erkebiskoj
utnämde doktor M. Steuchius uppfördes 1714 å bi
skopsförslaget 1:o domprosten Linnerius (utnämd) mec
196 röster, 2:0 professor Ihre med 30 röster, 3:0 bi
skop Gezelius i Åbo med 26 röster.
2:0 Å förslaget efter Linnerius uppfördes 1734, 1:c
domprosten Andr. Rydelius (utnämd) med 182 röster
2:0 teol. professor Carl Papke med 108 och 3:0 bi-
skopen i Göteborg Jakob Benzelius med 102 röster.
3:o Efter Rydelius besattes 1738 förslaget med 1:c
domprosten Carl Papke (utnämd) med 201 röster, 2:c
professor H. Benzelius med 93 röster, 3:0 teol. prof.
Magnus Rydelius med 93 röster.
4:0 Å förslaget efter Papke blefvo 1740 uppförde
1:o domprosten Henrik Benzelius (utnämd) med 197
röster, 2:o teol. professor Magnus Rydelius med 10
röster och 3:o biskopen i Göteborg J. Benzelius med
44 röster.
5:o Efter till erkebiskop utnämde dr Benzelius upp-
fördes 1748 1:o domprosten Johan Engeström (utnämd)
med 199 röster, 2:0 teol. professor Wåhlin med 105
röster, 3:o teol. professor Westring med 72 röster.
6:0 Efter Engeström blefvo 1777 föreslagne 1:0 bi-
skopen i Strängnäs C. J. Benzelius med 208 röster,
2:o domprosten Munck med 185 röster, teol. professor
Hessln med 173 röster. Pastor Primarius i Stock-
holm Olof Celsius kom med 71 röster närmast desse
i röstantal och utnämdes.
7:0 Efter Celsius uppfördes 1794 af stiftet 1:o dom-
prosten Petrus Munck (utnämd) med 219 röster, 2:0
teol. professor Hesslån med 211 röster, och 3:0 teol.
professor Hellman med 122 röster.
8:0 Efter Munek uppfördes 1803 1:o domprosten
Nils Hesslen (utnämd) med 199 röster, 2:0 teol. prof.
Hellman med 175 röster, 3:0 teol. professor Eberstein
med 143 röster.
9:o Efter Hesslen uppfördes 1811 1:o domprosten
Joh. J. Hellman med 189 röster, 2:o teol. professor
Eberstein med 182 röster och 3:o0 teol. professorn
Wilhelm Faxe (utnämd) med 180 röster.
10:o Efter Faxe föreslogos 1854: 1:o statsrådet
Henrik Reuterdahl (utnämd) med 211 röster, 2:o dom-
prosten Thomander med 99 röster, och 3:0 pastor pri-
marius Pettersson med 77 röster.
Såsom läsaren ser, har af 10 utnämningar alla de
autnämde utom Celsius varit kallade af pluraliteten af
stiftets presterskap, och alla utom Celsius och Faxe
varit uppförde å första förlagsrummet.
Denna gången finnes icke heller någon rimlig an-
ledning att förbigå första rummets innehafvare, dom-
prosten Thomander, som äfven före prof. Bring eger
den meriten, att han redan år 1854 innehade andra
förslagsrummet till biskopsembetet härstädes. Doktor
Thomander är dessutom en af svenska kyrkans stör-
sta prydnader; såsom andlig talare, riksdagsombud,
vetenskapsman, i allt står han framför prof. Bring,
hvilken knappast utgifvet någon skrift värd att näm-
nas, och såsom riksdagsman under en stor del af
förra riksdagen var tjenstledig för sjuklighet. Dok-
tor Thomander var redan teologie professor i Lund,
då prof. Bring ännu endast var student, och är äfven
den som framdragit honom vid akademien. Det bör
nämnas, att prof. Bring vid det nu skedda valet icke
täcktes rösta såsom ledamot af domkapitlet, han rö-
stade i stället i Bara härad. Om han röstade på
domprosten Thomander, lemnas derhän. Hade prof.
Bring enligt sin skyldighet afgifvit sin röst i dom-
kapitlet och dervid röstat på dr Thomander, så hade
af 5 röstande Thomander och Bring erhållit hvar-
lera 4. Nu deremot erhöll professor Bring enhällig
kallelse i domkapitlet, hvaremot en ledamot (prosten
dlbers) uteslöt Thomander, hvarigenom Bring der er-
nöll främsta rummet. Denna handling har både vid
miversitetet och i stiftet nedsatt prof. Bring och
äckt mycken ovilja...
Vi böra i sammanhang härmed berätta, att
ifven Svenska Tidningen anser sig böra taga
ör afgjordt, att doktor Thomander skall blif-
va utnämd, yttrande dervid följande tröste-
srunder för vederbörande:
Domprosten Thomanders kraftiga personlighet är
vifvelsutan behöflig så väl i det partilystna Lund,
om bland det beqväma skånska presterskapet. För
ans radikala och antibiskopliga riktning, hvarom
nan talat, bafva vi för vår del aldrig hyst någon
ruktan. Domprosten Thomander är tillräckligt äl-
kare af myndighet, för att, i likhet med prinsar,
om snart blifva rojalister när de blifva konungar,
og blifva biskoplig — och vi förmoda i fullt mått
— då han blir biskop. Hvad åter hans radikalism
eträffar, så önska vi, för vår del, uppriktigt, att
et, som deraf inskränker sig att vara liberalt, måtte
ortfara, enär man icke har för mycket deraf på
ver rikes biskopsstolar. Att hans liberalism inför
; liberale genast försvinner vid hans upphöjelse, är
art.
Vi instämma med Svenska Tidningen deri,
tt vi äfven för vår del aldrig hos dr Tho-
rander funnit någon radikalism, som kunnat
öra honom oantaglig på biskopsstolen. Om
ör öfrigt det anseende för liberalism, som
an likväl, oaktadt sina i vissa frågor rätt
onservativa tänkesätt, hittills åtnjutit, skall
os de liberale försvinna eller icke, sedan
an blifvit biskop, lärer väl egentligen kom-
ia att bero på huruvida liberalismen hos
onom sjelf försvinner, hvarom vi först toråc
öra afvakta erfarenhetens vittnesbörd.
I sammanhaug härmed kunna vi icke an-