DEN SKÖNA GABRIELLA ). AUGUSTE MAQUET. FJERDE DELEN. Vv. Konungen håmnar Henrik. Ändtligen erfor hon herr Darmevals försvinnande, och det var med glädje och tacksamhet som hon deruti igenkände den hemliga välvilja brodern talaren alltid visat henne. Det fanns således ingenting, som hindrade fru de Liancourt att qvarblifva i klostret, omkring hvilket markis Estrees, stolt öfver sin seger, men ändå rädd för Henrik IV:s hämd, oroligt ströfvade, angelägen att återfinna sin förlorade måg, hvars märkvärdiga frånvaro han naturligtvis tillskref någon af konungen utlagd snara. Gabriella liknade en delinqvent, hos hvilken bödeln försummar att infinna sig på den till dödsstraffet bestämda timman. Alltsedan föregående aftonen hade hon ej lemnat sitt öppna fönster, och hennes ångestfulla blickar hade oupphörligt irrat från vägen, på hvilken hon fruktade, att få se sin far återkomma med den försvunne mannen, till trädgården, uti hvilken hon hoppades uppsnappa någon signal eller något budskap från sina nya vänner. Men det var liksom om Gabriellas smärta funnit genklang uti Espårances bröst. När Pontis kom hem, fann han sin patient uti ett så öfverretadt tillstånd att han ej kunde det en al le kelrygg 75-78. 81 112—114,