DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AUGUSTE MAQUET.
FJERDE DELEN.
Vv.
Konungen håmnar Henrik.
Ändtligen erfor hon herr Darmevals
försvinnande, och det var med glädje
och tacksamhet som hon deruti igenkände
den hemliga välvilja brodern talaren alltid
visat henne. Det fanns således ingen-
ting, som hindrade fru de Liancourt att
qvarblifva i klostret, omkring hvilket markis
Estrees, stolt öfver sin seger, men ändå
rädd för Henrik IV:s hämd, oroligt ströfvade,
angelägen att återfinna sin förlorade måg,
hvars märkvärdiga frånvaro han naturligtvis
tillskref någon af konungen utlagd snara.
Gabriella liknade en delinqvent, hos hvilken
bödeln försummar att infinna sig på den till
dödsstraffet bestämda timman. Alltsedan före-
gående aftonen hade hon ej lemnat sitt öppna
fönster, och hennes ångestfulla blickar hade
oupphörligt irrat från vägen, på hvilken hon
fruktade, att få se sin far återkomma med
den försvunne mannen, till trädgården, uti
hvilken hon hoppades uppsnappa någon sig-
nal eller något budskap från sina nya vänner.
Men det var liksom om Gabriellas smärta
funnit genklang uti Espårances bröst. När
Pontis kom hem, fann han sin patient uti ett
så öfverretadt tillstånd att han ej kunde
det en al le
kelrygg
75-78. 81
112—114,