7 - hn
densamma för öfrigt blott varit en afspegling
af allmänna tänkesättet i vår tid.
Förutom hvad som angår de italienska och
belgiska frågorna, om hvilka jag äfven talat,
äro våra tidningar särdeles innehållslösa. Ef-
ter en kort öfversigt, i hvilken de ömsesidigt
redogöra för hvad en hvar bland dem haft
att säga, består deras innehåll alltjemt af en
gemensam fond af nyheter, deri en alltid ut-
gör en trogen bild af alla de öfriga. De visa
i utläggningarne föga mer sjelfständighet än
i sjelfva texten, enär farhågan för varnin-
gar gifver dem alla enahanda, i de mattaste
skiftningar valda färgor. Hvad som hufvud-
sakligen skiljer motståndarne från hvarandra
äro några då och då frampressade suckar till
förmån för tryckfriheten och den parlamenta-
riska regimen, suckar som väl äro utan yttre,
förnimbart, men kanske icke utan hemligt,
obemärkt eko. Vi vandra sålunda vår väg
fram, understundom förundrande oss att vara
bragte derhän att nödgas af lord Palmerston,
af hr Vilain XIII eller någon annan utländ-
ning begära de intryck talaren kan skänka,
nen utan att vi dock synas vidare bekymra oss
derom.
För resten har man i Paris ett bekymmer,
som vid behof kan tjena att vända sinnena
ifrån politiken, det är bekymret att skaffa sig
rum, som ej ligga inom området för säkra,
sannolika eller möjliga nedrifningar; ty den
stora staden synes hotad af en helt och hållet
allmän försköning, på samma gång som af en
förstoring, som i alla riktningar skulle utflytta
gränsorna för dess accis-uppbörd. Man talar
redan om ett på en stor kapitalstyrka grun-
dadt företag, som skulle hafva för ändamål
att af staden Paris inköpa materialierna till
den mur, som för närvarande omger staden,
jemte de 44 stora tull-paviljongerna och de
betydliga tomtsträckor, på hvilka de äro upp-
förda, äfvensom den kring staden löpande
jernvägen, allt i ändamål att på det sålunda
vunna vidsträckta utrymmet uppföra nya bygg-
nader. Emellertid se vi hus falla i nästan alla
qvarter, allmänna platser uppstå och gator
sträckas. En mängd menniskor äro helt för-
vånade att plötslizen få se en skymt af solen.
Man börjar alltmera allmänt tro på det rykte,
att kejsaren ständigt har framför sig en karta
öfver Paris, hvilken stad han vill helt och
hållet ombygga. Man inser, tyvärr, att här är illa
bygdt, och emellertid ber man till Gud hvarje
qväll, att man ej påföljande morgon skall
finna sitt hem under nedrifning.
Personer, öfver hvilka sväfvar en säker
eller sannolik fara att blifva husvilla, och
hvilka således ha i perspektiv hvad som för-
virrar äfven de redigaste hufvuden, en flytt-
ning, kunna de väl tänka, kunna de läsa,
kunna de höra?
Jo, författarne måtte tilltro dem denna
styrka efter som de skrifva. Hr Thiers har
nyss gifvit ut trettonde bandet af sin Konsu-
latets och kejsaredömets historia. En ung filo-
sof, hr Jules Simon, har låtit sitt prisbelönta
arbete om Pligten efterföljas af ett annat kal-
ladt Den naturliga religionen. Hr Ponsard lå-
ter sin komedi om Hedern och penningen föl-
jas af en annan kallad Börsen. Andra arbe-
ten, mindre betydande, men icke utan sin
förtjenst, visa sig vid den litterära horisonten.
Här företer sig således en viss intellektuel
verksamhet.
I de periodiska skrifterna har jag emellertid
för ögonblicket ej funnit något särdeles an-
märkningsvärdt. Jag undantager emellertid
från denna anmärkning några stycken uti de
af den nye akademisten hr de Falloux ut-
gifna Etudes contemporaines. Hr de Falloux
var ledamot af 1848 års konstituerande för-
samling. Han blef derpå, till sin stora förun-
dran, af Louis Napoleon, såsom republikens pre-
sident, nämd till minister. Han kan således
med fullkomlig sakkännedom tala om dessa
så märkvärdiga republikanska tider. Hvad
han säger derom är af ett ganska pikant in-
tresse. Jag vill inskränka mig att här anföra
hvad han berättar om den tidpunkt, då prin-
sen uppträdde såsom kandidat till president-
platsen :
En mängd politiska personligheter,, säger han,
ville, innan de bestämde sig för eller emot denna
ndidatur, ställa sig i förbindelse med prinsen.
Förf. uppräknar dessa personligheters namn.) Ingen
bland dem möttes af ett fullkomligt förtröende och
nogen lofvade heller obetingadt sitt understöd. Prin-
sen, som gerna utbredde sig öfver spekulativa rege-
ringsmaximer, öfver de allmänna fri- och rättigheter-
na, öfver decentralisationen, samt visade sig genom-
trängd af vördnad för de förbindelser, som voro en följd
af de händelser fäderneslandet tillförene genomlefvat,
le strider det fordom utkämpat, han förblef ogenom-
tränglig i afseende på hvad man hade kunnat kalla
en faststäld plan. Endast att han alltjemt lätfram-
skymta en bestämd, ehuru i obestämda ordalag an-
tydd afsigt, att ställa sig på en ny grund, och, inom
de gränsor, somutstakas af den konstitution hvilken utar-
betas, påkalla alla vältänkandes medverkan, utan af-
seende på ursprung. 1 öfrigt bekymrade han sig lika
litet om att uppställa vilkor, som han lät pålägga sig
sådana. Man kan påstå, att hans planer ännu icke
hade kommit till mognad i hans sinne. Han lät sina
blickar Ofverfara den republikanska sferen och han ge-
nomgick långsamt horisontens hela vidd. Påsamma
gång som han betygade sin aktning för najoritetens
erkända chefer, dolde han icke sina sympatier för
dem som representerade andra opinioner. Det var
uppenbart, att bland alla rådgifvare, förbehöll han
debattens sammanfattande och afslutande åt den, som
ej förr än sist- kunde yttra sig — tiden...
Det var uppenbart, att hans sinne mindre fruk-
tade förebråelsen för djerfhet än för träldom under
vanans makt, och att, om han varit hänvisad till ett
mera inskränkt dilemma, skulle han ha föredragit en
afgrund framför vanans nötta hjulspår.
Jag ber er ursäkta att jag, efter en redan
nog lång afhandling, tillagt denna citation;
men jag har förmodat, att man ej utan in-
tresse skulle läsa denna lilla skizz om den
aspirant till presidentskapet, hvilken nu är
fransmännens kejsare. ÅA. H.
— Östgötha Correspondenten meddelar
några, dess redaktion tillhandakomra hand-
lingar rörande planen för en tillämnad stor-
artad så kallad allmän fosterländsk förening,
som skall vara i görningen i ändamål att verka
för politiska syftemål, hvilka uti de ifrågava-
rande handlingarne visserligen utförligt, men