7 hn densamma för öfrigt blott varit en afspegling af allmänna tänkesättet i vår tid. Förutom hvad som angår de italienska och belgiska frågorna, om hvilka jag äfven talat, äro våra tidningar särdeles innehållslösa. Efter en kort öfversigt, i hvilken de ömsesidigt redogöra för hvad en hvar bland dem haft att säga, består deras innehåll alltjemt af en gemensam fond af nyheter, deri en alltid utgör en trogen bild af alla de öfriga. De visa i utläggningarne föga mer sjelfständighet än i sjelfva texten, enär farhågan för varningar gifver dem alla enahanda, i de mattaste skiftningar valda färgor. Hvad som hufvudsakligen skiljer motståndarne från hvarandra äro några då och då frampressade suckar till förmån för tryckfriheten och den parlamentariska regimen, suckar som väl äro utan yttre, förnimbart, men kanske icke utan hemligt, obemärkt eko. Vi vandra sålunda vår väg fram, understundom förundrande oss att vara bragte derhän att nödgas af lord Palmerston, af hr Vilain XIII eller någon annan utländning begära de intryck talaren kan skänka, nen utan att vi dock synas vidare bekymra oss derom. För resten har man i Paris ett bekymmer, som vid behof kan tjena att vända sinnena ifrån politiken, det är bekymret att skaffa sig rum, som ej ligga inom området för säkra, sannolika eller möjliga nedrifningar; ty den stora staden synes hotad af en helt och hållet allmän försköning, på samma gång som af en förstoring, som i alla riktningar skulle utflytta gränsorna för dess accis-uppbörd. Man talar redan om ett på en stor kapitalstyrka grundadt företag, som skulle hafva för ändamål att af staden Paris inköpa materialierna till den mur, som för närvarande omger staden, jemte de 44 stora tull-paviljongerna och de betydliga tomtsträckor, på hvilka de äro uppförda, äfvensom den kring staden löpande jernvägen, allt i ändamål att på det sålunda vunna vidsträckta utrymmet uppföra nya byggnader. Emellertid se vi hus falla i nästan alla qvarter, allmänna platser uppstå och gator sträckas. En mängd menniskor äro helt förvånade att plötslizen få se en skymt af solen. Man börjar alltmera allmänt tro på det rykte, att kejsaren ständigt har framför sig en karta öfver Paris, hvilken stad han vill helt och hållet ombygga. Man inser, tyvärr, att här är illa bygdt, och emellertid ber man till Gud hvarje qväll, att man ej påföljande morgon skall finna sitt hem under nedrifning. Personer, öfver hvilka sväfvar en säker eller sannolik fara att blifva husvilla, och hvilka således ha i perspektiv hvad som förvirrar äfven de redigaste hufvuden, en flyttning, kunna de väl tänka, kunna de läsa, kunna de höra? Jo, författarne måtte tilltro dem denna styrka efter som de skrifva. Hr Thiers har nyss gifvit ut trettonde bandet af sin Konsulatets och kejsaredömets historia. En ung filosof, hr Jules Simon, har låtit sitt prisbelönta arbete om Pligten efterföljas af ett annat kalladt Den naturliga religionen. Hr Ponsard låter sin komedi om Hedern och penningen följas af en annan kallad Börsen. Andra arbeten, mindre betydande, men icke utan sin förtjenst, visa sig vid den litterära horisonten. Här företer sig således en viss intellektuel verksamhet. I de periodiska skrifterna har jag emellertid för ögonblicket ej funnit något särdeles anmärkningsvärdt. Jag undantager emellertid från denna anmärkning några stycken uti de af den nye akademisten hr de Falloux utgifna Etudes contemporaines. Hr de Falloux var ledamot af 1848 års konstituerande församling. Han blef derpå, till sin stora förundran, af Louis Napoleon, såsom republikens president, nämd till minister. Han kan således med fullkomlig sakkännedom tala om dessa så märkvärdiga republikanska tider. Hvad han säger derom är af ett ganska pikant intresse. Jag vill inskränka mig att här anföra hvad han berättar om den tidpunkt, då prinsen uppträdde såsom kandidat till presidentplatsen : En mängd politiska personligheter,, säger han, ville, innan de bestämde sig för eller emot denna ndidatur, ställa sig i förbindelse med prinsen. Förf. uppräknar dessa personligheters namn.) Ingen bland dem möttes af ett fullkomligt förtröende och nogen lofvade heller obetingadt sitt understöd. Prinsen, som gerna utbredde sig öfver spekulativa regeringsmaximer, öfver de allmänna frioch rättigheterna, öfver decentralisationen, samt visade sig genomträngd af vördnad för de förbindelser, som voro en följd af de händelser fäderneslandet tillförene genomlefvat, le strider det fordom utkämpat, han förblef ogenomtränglig i afseende på hvad man hade kunnat kalla en faststäld plan. Endast att han alltjemt lätframskymta en bestämd, ehuru i obestämda ordalag antydd afsigt, att ställa sig på en ny grund, och, inom de gränsor, somutstakas af den konstitution hvilken utarbetas, påkalla alla vältänkandes medverkan, utan afseende på ursprung. 1 öfrigt bekymrade han sig lika litet om att uppställa vilkor, som han lät pålägga sig sådana. Man kan påstå, att hans planer ännu icke hade kommit till mognad i hans sinne. Han lät sina blickar Ofverfara den republikanska sferen och han genomgick långsamt horisontens hela vidd. Påsamma gång som han betygade sin aktning för najoritetens erkända chefer, dolde han icke sina sympatier för dem som representerade andra opinioner. Det var uppenbart, att bland alla rådgifvare, förbehöll han debattens sammanfattande och afslutande åt den, som ej förr än sistkunde yttra sig — tiden... Det var uppenbart, att hans sinne mindre fruktade förebråelsen för djerfhet än för träldom under vanans makt, och att, om han varit hänvisad till ett mera inskränkt dilemma, skulle han ha föredragit en afgrund framför vanans nötta hjulspår. Jag ber er ursäkta att jag, efter en redan nog lång afhandling, tillagt denna citation; men jag har förmodat, att man ej utan intresse skulle läsa denna lilla skizz om den aspirant till presidentskapet, hvilken nu är fransmännens kejsare. ÅA. H. — Östgötha Correspondenten meddelar några, dess redaktion tillhandakomra handlingar rörande planen för en tillämnad storartad så kallad allmän fosterländsk förening, som skall vara i görningen i ändamål att verka för politiska syftemål, hvilka uti de ifrågavarande handlingarne visserligen utförligt, men