Han trodde att de betydde någon expedi-
tion åt det hållet, och menade att vi gjort
rätt i att lemna ett hus, hvarest ni kunnat
blifva utsatt för flera obehag.
Gabriella, lätt stött öfver faderns något und-
vikande förklaring, svarade:
Men de der hugenotterna voro ju kungliga
trupper ?
Ja visst.
Och vi hans majestäts trogne tjenare ?
Hvem tviflar väl derpå?
Hela verlden borde åtminstone göra det,
eftersom vi fly undan rojalisterna, liksom vore
de plundrande spaniorer, eller ursinniga ligi-
ster.
Markis dEströes frapperades af denna lika
lugna, som riktiga anmärkning.
Det är bra, det är bran, sade ban; er far
vet mycket väl, hvad han har att göra, min
fröken, och ingen behöfver uppmana honom
till sina pligters uppfyllande.
Eftersom ni uppfattade mina ord på detta
vis, svarade Gabriella allvarsammare, efter-
som jag icke längre vågar tala fritt med min
far, utan tvingas att i honom se och lyda en
hberrskare, en husbonde, är jag tyst och af-
vaktar edra vidare befallningar ... Gif mig nå-
gra nejlikor, Gratienne!s
Herr dEstråes älskade varmt sin förtjusande
dotter och fruktade ingenting så mycket,
som att af henne anses för en tyrann. Men
den faderliga svagheten var vid detta tillfälle
i strid med försigtigheten, hvilken ålade ho-
nom att uppträda som en sträng vaktare.
Denna nödvändighet segrade slutligen.
Ni vill således tvinga mig till att tala om
konungen ... Neka icke, ty jag märker det
ganska tydligt. Men hvarföre behöfver jag
mera bli er tolk i dag, än eljest? ... Ni har
ju vid så många tillfällen förut förstått att
förskaffa er de säkraste underrättelser om mo-
narken, utan er fars samtycke och bistånd?
Gabriella rodnade.
Åter dessa misstankar, min herre! mum-
lade hon.
Vågar ni neka till att ni icke var med
konungen i qvarnen... då jag ropade er från
stranden ?
Gabriellas kinder blefvo purpurröda, och hon
sänkte hufvudet mot bröstet.
Om ni åtminstone hade den blygsamheten
att ljuga ...
Vägrar man väl att höra sin konung? ...
Kan man väl bortjaga en ädel och storsinnad
monark ?
Man bör göra allt för att lyda sin far,
mn fröken, fadern står öfver konungen.a
Det är sannt, och jag tror icke heller att
jag någonsin uppfört mig illa, eller varit er
elydig ?