DEN SKÖNA GABRIELLA ). AUGUSTE MAQUET. TREDIEB DELEN, VIL Hera Henrik undslapp hugenotterma, och huru Gabriella undslapp konungen. O, min ljufva Gabriella! ... min dyra kärlekeskatt! utropade han, jag skall snart återse digt... Och då, då är jag katolik! tilläde han med ett betydelsefullt leende. Brodern Robert gick ett stycke framför kungen; men just som de passerade förbi en halföppen dörr, hejdades de af en ungdomlig röst, som häftigt utropade inifrån rummet: Pontis! jag är hungrig.o Hvad! Skulle det vara min vän Crillons sjukling, som talar ur denna ton?, frågade kungen. a Han sjelf. Vänta, jag måste passa på tillfället, för att kasta en blick på den namnkunniga Guisiska sängen. Henrik stack in hufvudet genom dörren och sade muntert: Det ligger en mycket vacker gosse uti den, och han ser mig inte ut att vilja dö alltför snart, den gynnaren! Med så tindrande ögon tänker man bestämdt mera på kärlek än död ! Fem minuter senare återkom brodern Robert allena. Kungen var långt bortom klostret; hertiginnan at Montpensier hade åter förlorat sitt parti. VIL Tvist. Herr dEstråes, som tröttnat vid att vänta chevalier de Crillon, hvilken ej kom, utaf det enkla skälet att han redan var ett godt stycke närmare S:t Denis än klostret, hade återvändt till sin dotter. Han fann henne midt ibland band och blommor och högt skrattande åt Gratiennes upptåg, för att derie-om dölja den djupa oro, som den hastiga yttningen uppväckt i hennes själ. Att icke fråga herr de Estråes, hade varit oförsigtigt; unga flickor förebrå sig lika ofta för hvad de icke sagt, som för det de verkligen tillstått. Att med tystnad förbigå de händelser, hvilka angingo konungen, hade således varit omöjligt. Gabriella frågade: Har ni träffat dom Modeste, min gode far? säg, är han bättre underrättad än vi? Hvad har han sagt angående de hugenottiska trupperna, hvilka omringat vår boning ? ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74, 75—78, 81—90, 92, 100, 102 och 103.)