DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AUGUSTE MAQUET.
TREDIEB DELEN,
VIL
Hera Henrik undslapp hugenotterma, och huru
Gabriella undslapp konungen.
O, min ljufva Gabriella! ... min dyra kär-
lekeskatt! utropade han, jag skall snart
återse digt... Och då, då är jag katolik!
tilläde han med ett betydelsefullt leende.
Brodern Robert gick ett stycke framför
kungen; men just som de passerade förbi en
halföppen dörr, hejdades de af en ungdomlig
röst, som häftigt utropade inifrån rummet:
Pontis! jag är hungrig.o
Hvad! Skulle det vara min vän Crillons
sjukling, som talar ur denna ton?, frågade
kungen.
a Han sjelf.
Vänta, jag måste passa på tillfället, för
att kasta en blick på den namnkunniga Gui-
siska sängen.
Henrik stack in hufvudet genom dörren
och sade muntert:
Det ligger en mycket vacker gosse uti den,
och han ser mig inte ut att vilja dö alltför
snart, den gynnaren! Med så tindrande ögon
tänker man bestämdt mera på kärlek än död !
Fem minuter senare återkom brodern Robert
allena. Kungen var långt bortom klostret;
hertiginnan at Montpensier hade åter förlorat
sitt parti.
VIL
Tvist.
Herr dEstråes, som tröttnat vid att vänta
chevalier de Crillon, hvilken ej kom, utaf
det enkla skälet att han redan var ett godt
stycke närmare S:t Denis än klostret, hade
återvändt till sin dotter. Han fann henne
midt ibland band och blommor och högt
skrattande åt Gratiennes upptåg, för att deri-
e-om dölja den djupa oro, som den hastiga
yttningen uppväckt i hennes själ.
Att icke fråga herr de Estråes, hade varit
oförsigtigt; unga flickor förebrå sig lika ofta
för hvad de icke sagt, som för det de verk-
ligen tillstått. Att med tystnad förbigå de
händelser, hvilka angingo konungen, hade så-
ledes varit omöjligt. Gabriella frågade:
Har ni träffat dom Modeste, min gode far?
säg, är han bättre underrättad än vi? Hvad
har han sagt angående de hugenottiska trup-
perna, hvilka omringat vår boning ?
) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74,
75—78, 81—90, 92, 100, 102 och 103.)