Den unge mannen, hvilken tittat ut genom
fönstr t i sällskap med brodern Robert, var
Pontis, hvilken för nåra ögonbiick lemnat
Esperances sida för att nyfiket lyssna till de
tvistande rösterna i nya byggningen.
Brodern Robert uppfattade fullkomligt väl
hela uppträdet, ehuru han besvarade Pontis
undrande frågor med -lika mycken likgitig-
het som återhållsamhet. Derefter lemnade han
rummet.
Pontis blef nu i sin tur frågad af Espårance.
Hvad var det för buller?, frågade den så-
rade, säg, hvarföre tittade du ut genom fön-
stret med brodern Robert?
För just ingenting... det var några qvin-
nor som tvistade.r
Fins det då qvinnor i detta kloster? frå-
gade Espårance.
Ja gudnås... det o:yget fins ju öfverallt.
Och de tvista? ...
När göra de väl annat?... Hu, sådan af-
föda!l
Espårance log sorgligt.
Ja, ni bör isynnerhet tänka godt om de
marorna, ni, som blifvit så väl lönad af dem . . .
tillade Pontis, ni har verkligen skäl till att
älska dem.n
För att säga sanningen, så känner jag töga
lust dertill.
Sambioux!..: blotta åsynen, blotta tanken
på en qvinna gör mig ursinnig.,
Pontis stängde bäftigt fönstret.
Hvarföre beröfvar du mig sol oeh luft?
frågade EspÅrance.
Det var sannt... förlåt... Det var oekså
de der trollpackornas fel.n
Nå nå... skrik inte; det gör mig ondt i
hufvudet... mitt stackars hufvud är så tomt
och underligt sedan jag mistat febern.
Gud ske lof att den åtminstone är sin
kos... Febern och gqvinnor äro tvenne lika
outhärdliga och förtärande saker.n
Sambioux ! fortsatte Pontis och närmade
sin stol Espårances hufvudgärd; låtom oss
nu för en stund underhålla oss med qvinno-
brott; jag känner några riktiga godbitar, som
jag vill berätta för att bibehälla er i edra
goda föresatser. Ackl!... jag tror ni skrat-
tar ... hvilket godt tecken.
Det var verkligen ett godt tecken. Henrik
bade haft rätt. Esperance hade ingen lust att dö,
och han lefde. Klosterbrödernas förenade om-
sorger bortjagade febern, och allt efter som
den flydde inställde sig hungern, hvilken Pon-
tis kurerade med -r köket stulna kycklingar,
på samma gång som brodern Roberts elixirer
helt och hället återställde patientens hufväd,
bröst och mage. Lifvet strålade ater i hans
ögon, och en lätt rodnad färgade hans:gul-
nade kinder.
Slut på tredje delen.