Den djupt sårade Gabriella närmade sig
dörren till det andra rummet.
Det är icke min far, den högättade ädlin-
gen, som förer detta språk, sade hon med
högburet hufvud och blixtrande ögon, det
är Zamet, pantlånaren och köpmannen. Jag
kunde väl tala med markis dEstrees om ko-
nungen af Frankrike, men jag har ingenting
att säga åt Zamet angående herr de Liancourts
pistoler och afkomlingar.p
Med dessa ord uppstötte hon dörren och
inträdde blek och darrande uti sitt eget rum.
Knota icke, upprör er icke,, sade fadern,
som följt henne; ty ni, måste lyda... Var
beredd på att redan i afton mottaga herr de
Liancourts besök. åa
Ni skulle sjelf förakta mig, om jag hör-
sammade denna befallning, sade hon.
Seså, intet buller. . svingen skandal i dette
husp, tillade herr dEstrees lätt orolig, ty Ga-
briella hade höjt rösten, och några ord af
detta uppträde kunde dätt framtränga öfver
muren till klosterbyggfingarne. Stäng ge-
nast fönsterna! i
Hvarföre icke heldre- låta mura igen demp?
sade Gabriella. må
Herr dEströes skar tänderna af raseri. Ga-
briella fortsatte: så
Skaffa er någon straffoell... någen in
pace af dom Modeste och sätt in mig uti den.
Efter denna kraftyttring nedsjönk denstac-
kars Gabriella, högt snyftande och alldeles
utmattad, på en stol. t
Gratienne störtade fråm, tog benne i sins
armar och öfverhöljde henne med de öm-
maste smekningar, under tysta förbannelser
öfver den tyrann, hvilken vågade plåga hen-
nes älskade matmor på detta sätt.
Sedan hr dEstres i vredesmod söndersli-
tit både krås och manchetter, lemnade han
rummet, lika uppbragt mot sin dotter som mot
sig sjelf. ;
Skönt! mumlade han; der ha vi nu alla
menniskor i fönsterna; det fattades bara att
tillställa obehagliga uppträden i ett kloster,
hvarest man till på köpet blir mottagen af
välvilja. så
Flera fönster hade verkligen blifvit öpp-
nade så väl uti de af de fromma bröderna be-
bodda våningarne som i de andra, och ur mer
än ett framstucko nyfikna munkhutvuden.
Men det som isynnerhet förargade berr
Estråes var at: han i ett af första våningens
fönster upptäckte vid sidan af en urg man bro-
dern Roberts stränga ochlånglagda fysionomi,
hvars inqvisitoriska bliekar den vida kapu-
cbhongen ej förmådde dölja.
Den vredgade fadern kände sig mycket illa
till mods och drog sig in bland buskarne, bakom
den nya byggnaden, för att der i lugn dölja
och förskingra sitt dsaliga lynne.