Slaget var förfärligt Gabriella reste sig
häftigt, med handen hårdt tryckt mot sitt
hjerta.
Som brud!... stammade hon... skulle
det vara möjligt ?a
— Mitt beslut är oryggligt... Må er man
akta sig för konungen så godt han kan...
om ni vill hjelpa honom, är det så mycket
bättre ... hvarom icke . .. blir det hans ensak.
Ack, min far... min gode far! sade Ga-
briella och närmade sig med sammanknäppta
händer markisen, hvilken mätte golfvet med
stora steg... ni kan ieke vara nog grym att
vilja uppoffra er dotter... ni kan icke nän-
nas gifta bort mig... jag älskar ingen.
Desto likgiltigare bör ni i så fall vara för
detta giftermål.
Är detta er moral?
bHvar och en har sina åsigter; jag uppoff-
rar allt för äran.
Haf medlidande med er Gabriella !
Det är af medlidande som jag vill gifta
bort hennme.p
Ni bringar mig till förtviflan.
Hellre förtviflan än vanära.n
Det blir min död!
Må ni då förr dö af denna serg, än för
min hand, hvilket blifvit fallet em jag fun-
nit er brottslig.
Gabriella höjde stolt sitt hufvud. Dessa
ord förolämpade henne.
En romersk far, sade hon, är visserligen
någonting mycket vackert... olyckligtvis är
dottern fransyska.
Och ämnar förmedligen att hämnas på
franskt vis?
Det blir hennes ensak.
Jag ber om ursäkt, det angår äfven hen-
nes man.s
Skulle också han händelsevis vara ro-
mare?p
Nej, han är ifrån Picardiet. Han går visat
ieke upp met en konung, men det är en man
af förtjenst. Kanhända skall han icke beha-
ga er, men jag finner detta parti passande.
Och han heter ?
Nicolas Darmeval de Lisneourt, guvernör
i Channy.
Gabriella utstötte ett rop af fasa. Hela
hennes qvinliga finkänslighet uppreste sig.
Han är puckelryggigb! utropade hon.
Ni har icke med hans rygg att göra.n
Hans ben äro skefvalp
Liksom edra omdömen.
aGatpojkarne peka fingrarne åt honom, då
han gårl
sÖfvertala honom att rida. .
Min herre, det är ett brott... en nedrig-
het... Betänk, han är enkling med elfva
barp!
Oeh lika många tusen pistoler i ränta