,Tillåt mig att få bedöma den saken, min
fröken. I denna olyckliga tid äro många
familjefäder lika billiga på sina hustrurs och
döttrars heder, som qvinnorna sjelfva, så fort
den föreslagne älskaren är rik på guld eller
anor. En konung är naturligtvis kronan för
älskare... hvad gör det om också denne ko-
nung är gift .. namnkunnig för sina kärleks-
bistorier ... gråhärig!... tyck om honom, mix
fröken, om en sådan Adonis verkligen kan
behaga er:.. mycket gerna... men tro icke
att jag är en sådan far som Maria Touchets...
nej, jag är ingen artig och medgörlig hofman ..
jag är en man af ära, och ni skall nart få er-
fara huru jag ämnar beskydda derna ära
Gabriella betraktade sin far med tirfyllda
ögon.
För att vara en god undersätes, sade hon,
sär ni väl sträng i edra omdömen om hans ma-
jestät.
Jag är far och undersäte. Fadern eger
rättighet till att uppresa sig emot den furste,
hvilken vågar hota hans dotters ära. Under-
såten är tillgifven och trogen.s
Gabriella skakade sitt förtjusande hufvud.
Fn vacker tillgifvenhet, knotade hon, som
gömmer sig då faran står för dörrer ... ex
vacker trohet, som flyr det hus, i hvilket en
flyende monark kanhända sökt sin säkraste
tillflykt.s
Herr dEstråes började blifva ond. Hans
ögon sköto blixtar, händerna darrade.
Jag finner er något för djerf, min fröken !
utropade han, huru vågar ni väl klandra er
fars handlingssätt?
Min far hade icke vant mig att i kung
Henrik se en fiende.
Hvarföre lydde ni mig icke, då jag befallde
er att icke mottaga konungen ?
pHvarföre hade ni icke sjelf det modet att
bortjaga hans majestät, då han hedrade est
med sina besök ?
Kanske skall jag hädanefter ega detta mod;
men för att icke beböfva skrida till dessa yt-
terligheter, har jag fattat andra mått och steg.
Hvilka bestå uti att gömma mig i ett munk-
kloster! . . .
Om en strid kommer att ega rum, skall
jag genast intaga min plats vid sidan af vår
rättmätige monark ... Jag är åtminstone då
säker på hvarest han uppehåller si
medan det är fred försvarar jag min ära emot
denne konung, och jag för, om jag så beha-
ar, min dotter till. ett kloster, hvilket hon ej
emnar . . .
... Förr än kungen är död, kanske?s af-
bröt Gabriella gråtande.
På annat sätt än som brud ! utropade herr
dEstres, inom sig orolig öfver det intryck
detta oväntade beslut skulle göra på hans arma
dotter.