1 IICU VILA LIULIRLIELRTIS (7) OULINGIRIENS MVA Isom numera deri var förändradt och upphäfdt, I hvarefter ur lagoch författningssamlingarne infördes dels i sammandrag, dels i deras helhet de stadganden, genom hvilka lagen blifT vit ändrad eller fått väsentligare tillägg. Denna Å plan har också hufvudsakligen blifvit följd luti de af hr Philipsson utgifna lagböckerna. Men i de senast utkomna, säväl den af hr I Lundeqvist som den af hrr P. A. Norstedt söner utgifna, hafva de genom utkomna författningar till sin ordalydelse förändrade kaI pitel eller paragrafer i lagen blifvit intagna i texten, samt den upphäfda gamla lydelsen särdskilt anmärkt med mindre stil och insatt ihr Lundeqvists upplaga framför, och i hrr Norstedts efter den nya lagtexten. Uti hrr Norstedts upplagor har jemväl det gamla stafningssättet öfverallt äfven i den gamla texten blifvit utbytt mot det nu brukliga. I afseende på företrädet af den eller andra af dessa olika redaktionsmetoder hafva tankarne varit mycket delade. Recensenten för sin del lemnar företrädet åt den första metoden, att nemligen bibehålla den ursprungliga texten med sitt ursprungliga stafningssätt; aldra minst kan han godkänna hr Lundeqvists sätt att blanda om hvartannat både den gamla texten och det gamla stafningssättet med den nya texten och ett nytt stafningssätt, hvilket erbjuder alltför många inkonseqvenser. En sådan inkonseqvens kan ej heller undgå att falla i ögonen äfven i hrr Norstedts upplaga vid den der förekommande blandning i lagtexten af de äldre och nya redaktionerna, fastän åtminstone stafningssättet här är uniformt, och med särskilt klammer ( 1) utmärkes hvad som genom utkomna författningar blifvit från den gamla lagtexten borttaget eller förändradt. Ehuru således recensenten helst skulle önskat, att den äldre planen icke blifvit öfvergifven, anser han dock hrr Norstedts upplaga i detta hänseende erbjuda mindre anledning till anmärkningar. Den typografiska prydligheten och korrekturläsningen äro jemväl mera omsorgsfallt besörjda uti den senare, än i hr Lundeqvists upplaga, der åtskilliga misstag och oriktiga siffror förekomma. Vi torde böra bestyrka detta med några exempel: Vid anmärkningen till 3 kap. I 1 S giftermålsbalken citeras 15 kap. 1158 kyrkolagen, i stället för 15 kap. 12 ; vid 4 kap. 1 S jordabalken citeras angående lagfart af kronohemman kongl. förordn. den 4 Juli 1789, läs: 4 Juli 1739; vid 5 kap. 1 samma balk angående lösningsrätt till hyttedel inom Stora Kopparbergs bergslag, hänvisas till kongl. förordn. d. 23 Febr. 1747, läs: den 23 Febr. 18273; i 20 kap. 5 8 byggningabalken hänvisas angående taxa å sågarlön till en kongl. resolution den 21 Januari 1718 i stället för den 21 Jannari 1748, samt angående egares af husbehofssågs försäljningsrätt till kongl. förordn. den 28 Febr. 1842, i stället för den 23 Febr. 1842; vid 23 kap. 6 samraa balk uppgifves datum å jagtstadgan till den 3 April 1808, i stället för den 13 April 1808; vid 3 kap. 18 handelsbalken, angående burskap å kofferdisjöfart, citeras en kammarkoll. i stället för en kommerskoll. kungörelse m. fl., som det torde vara öfverflödigt attt uppräkna. I texten kunna äfven anmärkas en mängd mer eller mindre förvillande tryckfel: t. ex. vid 3 kap. 10 ärfdabalken om arf, första raden, står: arfvingar, läs: arfvinge. I 15 kap. 7 samma balk stär: var han i god tro, läs: var han då i god tro; vid anmärkningarne till 3 kap. 1 handelsbalken förekommer den ofullständliga uppgift, att mosaiska trosbekännare få utan särskilt tillstånd bosätta sig i hvilken stad inom riket som helst, då likväl denna tillåtelse endast gäller för i Sverge födde mosaiske trosbekännare. I 15 40 kap. missgerningsbalken, angående stöld å särskilta ställen, åberopas 10 och 11 66 i stället för 10 eller 11 S5. I samma kap. 3 Sangående straff för stöld, af saker, som äro utlagda på mark, står: för sådan orsak; bör vara: för annan sådan orsak etc. I 44 kap. 2 samma balk angående ansvar för den, som förleder konungens undersåter till sammanskott m. m., är straffet uppgifvet till embetets förlust och ett hundra dalers böter, i stället för trehundra daler. Uti 45 kap. 2 är straffet för den, som tillgriper kronans mede! under 1000 daler, uppgitvet till arbete i ett eller två år, i stället för ett till två år; på samma sida i den gamla texten äro böterna utsatta till 10 daler i stället för 40 daler. Vid 3 kap. 7 utsökningsbalken heter det: Söker någon att hindra sakens fuilbordande, i stället för: söker någon hindra domens fullbordande. I 17 kap. 1 rättegångsbalken står: varde det offentligen uppläst, bör vara: varde det allt offentligen uppläst. I 14 kap. 7 S samma balk står oqvädinseller smädeord, läs: oqvädins och smädeord. Samma balk anm. till 17 kap. 7 angående jäf vid prestval står: enär han eljest är part, bör vara: enär ban ej eljest är part. Vid samma kap. 7 af förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar står: I nämde sex första månaderne, i stället för Inom de sex första månadernen. I 25 kap. 3 S rättegångsbalken ; angående underställda brottmål står: hugg och slag å egna stjufoch svärföräldrar, läs: hugg och slag å egna eller stjufoch svärföräldrar. Vid anm. till samma kap. är bötesbeloppet för den domare, som underlåter inom viss tid ingifva ransakning och dom iunderställningsmål nppgifvet till 3 rdr per dag, i stället för 3 daler. Vid anmärkningen till 30 kap. 19 S, angående konungens . benådningsrätt, är 25 S regeringsformen oriktigt afskrifven, enär der i citationen uppgifves att konungen eger mildra straff, i stället för lifsstraff o. s. Vv. Dessa anmärkningar hafva redan blifvit vidlyftigare än hvad som varit nödigt för att ådagalögga, att herr Lundeqvists lagbok icke i dessa hänseenden är redigerad med den omsorg och noggrannhet, som man eger rätt att fordra af en lagbok. Äfven saknas i denna upplaga hänvisning till alla de författningar, hvilka utkommit från och med November månad 1NAS Il AK Ad LA sva fr ör -— OA RR KA ARA AA AA AA KL