VO a landtbruk vigtiga angelägenhet, anföra vi här det hufvudsakliga innehållet af akademiens förvaltningskomites den 14 sistlidne Februari afgifna betänkande rörande denna sak, hvilket, blifvit af akademien antaget, såsom uttryckande dess egen åsigt, samt i sådant afseende till Kongl. Maj:t öfverlemnadt. De historiska upplysningar, som här förekomma såväl om den första uppkomsten af våra landt-. bruksläroverk, som om den alltmera kring sig gripande åsigten angående nödvändigheten af en vetenskaplig grundläggning äfven för jordbrukets drifvande, torde befinnas förtjenta af uppmärksamhet. Vi föreställa oss för öfrigt för vår del, att i detta som i så många andra fall det rätta skall befinnas vara att det ena göra och det andra icke låta, att på en gång göra allt hvad samhället kan och bör göra för utbredande af den djupare insigten 1 landtbrukets grunder, och att på samma gång icke försumma att äfven uppmuntra förvärfvandet af den praktiska färdigheten och dugligheten, hvarpå en fruktbärande användning af teorien dock ytterst ankommer. Men vi tro äfven, att om det förra företrädesvis må anses såsom ett statens åliggande, det senare med allt skäl blifvit i första rummet öfverlemnadt åt länens eller de mindre sambällenas omtänksamhet. Och det är att anse såsom en beklagansvärd följd af bristerna och luckorna i vårt ofullkomliga kommunalväsen, att dylika för hela landskap eller större delar deraf gagneliga inrättningar ännu endast med svårighet kunna hos oss komma till stånd, då saknaden af länsnämder eller landskapsting blott alltför ofullkomligt ersättes af länens hushållningssällskap. Det ifrågavarande utlåtandet är hufvudsakligen af följande innehåll: Det första landtbruksläroverk, som i Sverge organiserades, var ett högre läroverk — Degeberg. Dess inrättande och första utveckling möttes af mångfaldiga svårigneter, klander och verklig ovilja. Det var kraften och ihärdigheten hos den åldrige man, under hvars ledning akademien de sista 18 åren fortgått på sin gagnande och verksamma bana, hvilka räddade Degeberg från undergång, innan det ännu hunnit visa sig, hvad det förmådde uträtta. Men resultaterna utvecklade sig och trädde i dagen. Ett af de första var uppkomsten af lägre landtbruks kolor, hvilkas föreståndare till större delen voro bildade på Degeberg, utan hvars tillvaro dessa skolors organisation sannolikt bhfvit omöjlig. Äfven större delen af de nu i statens tjenst anställda agronomer hafva der bildats, och om någon statsutgift betalt sig hundradefallt, så är det den gom Degeberg förorsakat. Det insågs dock både snart och tydligt, att Degeberg ensamt var otillräckligt, och denna insigt föranledde omkring 10 år efter Degebergs anläggning beslutet om organisationen af Ultuna. Under 4 till 3 år fortgingo båda instituterna i bredd med hvarandra; men oaktadt det fördubblade antalet af elevplatser, som härigenom uppstod, visade det sig snart, att båda läroverken tillsammans icke på långt när voro tiliräckliga att bereda plats åt alla, som vid dem önskade vinna undervisning, och redan då väcktes tanken på nödvändigheten af flera högre läroverk. Det var emellertid klart för den tänkande, att privatinstitutionen ej länge skulle kunna täfla med statsinstitutionen, och Degeberg upphörde att existera såsom högre landtbruksläroverk år 1853. Man var ej genast beredd att ersätta den härigenom uppkomna bristen, och af Sverges unga landtbrukare har nu i trenne år endast en ganska ringa del fått njuta den undervisning e åstundat och som, relativt till antalet, meddelas i ojemförligt rikare mått åt dem, som egna sig åt andra banor. Ända till början af innevarande århundrade var landtbruket i Sverge och i hela Europa ringa aktadt. Förgäfves hade alla tiders tänkare och vise förklarat detta yrke vara det nyttigaste, skönaste och mest förädlande af alla, samt det, på hvilket hela statens materiella bestånd ytterst hvilar; det ansågs detta oaktadt nästan med förakt, under det att de andra yrkena omfattades med öftverdrifven huldhet, och den tiden är ej aflägsen, då hvar och en, som vågade frå att Sverge skulle l frambringa spanmål tillräcklig för eget behof, behandlades såsom drömmare. Komitån erinrar derefter, hurusom det är naturvetenskapernas utveckling, som jordbruket har att tacka för sin befrielse ur träldomstillståndet, och antyder att det högre landtbruket i Sverge egentligen har för sin uppkomst att tacka Karl Johan, som gjort allt) hvad han kunnat för att befrämja det, men i detta fall stått ensam och oförstådd, eme-. dan tiden ännu ej var inne. Denna tid vore Jikväl nu kommen. Behofvet af vetenskaens allmännare tillämpning på jordbruket är kändt oeh erkändt; tvenne landtbruksmöten hafva enhälligt uttryckt deras åsigt i detta hänseende, och om än tankarne ej varit fullt så enbälliga i afseende på sättet, har dock de olika tänkandes antal varit ringa. Några hafva visserligen funnits,, fortfar komitån, som satt de lägre landtbruksskolorna il. första rummet, men dervid förgätit att dessa, utan de högre läroverken, äro såsom en byggnad utan grundval; ty det är vetenskapen, ej handtverksmässigheten, hvilken höjt det 19:de) seklets landtbruk till en ståndpunkt, som al-l. drig förut varit uppnådd. Stödd på dessa skäl, anser komiten, att den högre och vetenskapliga undervisningen i landtbruket bör i första rummet befrämjas, och detta så mycket mera, som stor brist på skicklige föreståndare och lärare vid våra lägre landtbruksskolor redan är för handen och fordrar att afhjelpas, om dessa inrättningar skola kunna ) urpfylla sin bestämmelse, och om den vetenskapliga anda, på hvars bibehållande och utveckling hela värt landtbruks framtid beror, skall kunna genomtränga den jordbrukande delen af nationen och utjaga den ytliga di-. lettantismen, som tyvärr ännu har talrika representanter, och som, i det den smyckar sig med vetenskaplighetens namn, måhända skadar den mera än allt annat.,