UTRIHENS.
DANMARK.
Det 62:dra halfårliga afdraget på det dansk-
engelska 3-procentslånet utgjorde, enligt of-
ciellt tillkännagifvande i de engelska tid-
ningarne, 55,000 pund sterling, fördelade på
223 obligationer, hvilka på sedvanligt sät:
deponerades i engelska banken.
Under den 14 April har konungen, med un-
derkännande af hvad provinsialständerna der-
om hemställt, utfärdat en förordning om upp-
tagandet af det bidrag till helstatskassan, som
hertigdömet Holstein ännu eger att aflemna
för tidpunkten mellan d. 1 April 1854 och
1836.
Angående de båda uppbringade danska
skeppen Francisca och Union, som, med un-
derkännande af engelska amiralitetsrättens dom,
af Judicial Committee of Privy Council åter-
dömdes åt sina egare, läses i Dagbladet
följande rätt karakteriska underrrättelser:
Det har nu uppstått fråga om redarne äro berätti-
gade till det bruttobelopp som erhölls vid försäljningen,
eller om derifrån .skall göras afdrag för de omkost-
nader, som varit förbundna med auktionen, qvarsta-
den 0. s. v. Det tyckes redan hårdt nog att egaren
måste nöja sig med den summa, som erhölls vid auk-
tionen, då-det icke är gifvet att denna svarade mot
det verkliga värdet, och att han hvarken får ersätt-
ning för den tid af ett helt år, hvarunder hans skepp
måste ligga stilla, eller för sina omkostnader vid
processen. Det kunde emellertid ännu låta säga sig.
Skeppet Francisca, såldes, om vi ej missminna oss,
för 1050 . Omkostnaderna vid processen inför ami-
ralitetsrätten kunna väl anslås till omkring 350 f,
ty det är ganska dyrt att föra processer i England;
omkostnaderna vid appellen äro knappast betäckta
med 200 , tillsammans alltså: 550 . Nu vill man
från denna rest ännu draga omkostnaderna för den
qvarstad, som är erkänd att ha varit oberättigad,
samt för auktionen, minst väl en 300 , och resul-
tatet blir då, att redaren, som varit lycklig och vun-
nit processen, får 200 eller omkring 3600, rdr för
det skepp, som till det minsta var värdt 1050 eller
omkring 18,000 rdr.
Det måste vara en riktig förnöjelse att ega ett
skepp som uppbringas samt sedan vinna sin sak in-
för de engelska domstolarne
FRANKRIKE.
Uti sista kongress-sessionen sägas de full-
mäktige ha voterat en tacksägelseadress till
grefve Walewski, som fört ordet vid kongres-
sens förhandlingar.
ENGLAND.
Vid den i korthet omförmälda bankett, som
lordmayorn gaf för det nya amerikanska
sändebudet, hr Dallas, voro äfven flera par-
lamentsledamöter närvarande. Bland dem upp-
trädde isynnerhet lord Stanley såsom talare.
Han anmärkte dervid, att han trodde sig
tryggt kunna påstå, att han återgaf icke blott
parlamentets enhälliga tanke, utan äfven en-
gelska folkets, då han högt uttalade den in-
nerliga, allvarliga, ja nästan passionerade önsk-
ningen, att förbundet emellan England och
Amerika må ostördt fortfara. Detta förbund
har icke sin rot i öfvergående politiska än-
damålsenlighetsafseenden, utan i tvenne mäk-
tiga rikens gemensamma härkomst, gemen-
samma språk, gemensamma lagar, gemensam-
ma kraft och gemensamma sträfvanden, ja,
man kan väl tilllägga, äfven i en viss familjelik-
het, som uttalar sig i engelsmännens och
merikanarnes fel och svagheter. Mensklig-
hetens framåtskridande och verldens fred be-
o på de båda nationernas endrägt, och om
le fortfarande så utveckla sig, som de en
ängre tid nu gjort, så skulle jorden efter ett
irhundrades förlopp vara bebodd af 300 mil-
ioner menniskor af anglosachsisk stam, den
sraftigaste, driftigaste och företagsammaste
olkstam, som verlden någonsin sett. — I sam-
na anda yttrade sig Cardwell.
I militärkommissionens sammankomst d. 8
April i Chelsea hade öfverste Tulloch attbe-
vara en följd af frågor, som ställdes till ho-
iom af lord Lucan, för att ådagalägga, att
fversten och sir J. MNeill affattat sin rap-
RE Nta SR