UTRIHENS. DANMARK. Det 62:dra halfårliga afdraget på det danskengelska 3-procentslånet utgjorde, enligt ofciellt tillkännagifvande i de engelska tidningarne, 55,000 pund sterling, fördelade på 223 obligationer, hvilka på sedvanligt sät: deponerades i engelska banken. Under den 14 April har konungen, med underkännande af hvad provinsialständerna derom hemställt, utfärdat en förordning om upptagandet af det bidrag till helstatskassan, som hertigdömet Holstein ännu eger att aflemna för tidpunkten mellan d. 1 April 1854 och 1836. Angående de båda uppbringade danska skeppen Francisca och Union, som, med underkännande af engelska amiralitetsrättens dom, af Judicial Committee of Privy Council återdömdes åt sina egare, läses i Dagbladet följande rätt karakteriska underrrättelser: Det har nu uppstått fråga om redarne äro berättigade till det bruttobelopp som erhölls vid försäljningen, eller om derifrån .skall göras afdrag för de omkostnader, som varit förbundna med auktionen, qvarstaden 0. s. v. Det tyckes redan hårdt nog att egaren måste nöja sig med den summa, som erhölls vid auktionen, då-det icke är gifvet att denna svarade mot det verkliga värdet, och att han hvarken får ersättning för den tid af ett helt år, hvarunder hans skepp måste ligga stilla, eller för sina omkostnader vid processen. Det kunde emellertid ännu låta säga sig. Skeppet Francisca, såldes, om vi ej missminna oss, för 1050 . Omkostnaderna vid processen inför amiralitetsrätten kunna väl anslås till omkring 350 f, ty det är ganska dyrt att föra processer i England; omkostnaderna vid appellen äro knappast betäckta med 200 , tillsammans alltså: 550 . Nu vill man från denna rest ännu draga omkostnaderna för den qvarstad, som är erkänd att ha varit oberättigad, samt för auktionen, minst väl en 300 , och resultatet blir då, att redaren, som varit lycklig och vunnit processen, får 200 eller omkring 3600, rdr för det skepp, som till det minsta var värdt 1050 eller omkring 18,000 rdr. Det måste vara en riktig förnöjelse att ega ett skepp som uppbringas samt sedan vinna sin sak inför de engelska domstolarne FRANKRIKE. Uti sista kongress-sessionen sägas de fullmäktige ha voterat en tacksägelseadress till grefve Walewski, som fört ordet vid kongressens förhandlingar. ENGLAND. Vid den i korthet omförmälda bankett, som lordmayorn gaf för det nya amerikanska sändebudet, hr Dallas, voro äfven flera parlamentsledamöter närvarande. Bland dem uppträdde isynnerhet lord Stanley såsom talare. Han anmärkte dervid, att han trodde sig tryggt kunna påstå, att han återgaf icke blott parlamentets enhälliga tanke, utan äfven engelska folkets, då han högt uttalade den innerliga, allvarliga, ja nästan passionerade önskningen, att förbundet emellan England och Amerika må ostördt fortfara. Detta förbund har icke sin rot i öfvergående politiska ändamålsenlighetsafseenden, utan i tvenne mäktiga rikens gemensamma härkomst, gemensamma språk, gemensamma lagar, gemensamma kraft och gemensamma sträfvanden, ja, man kan väl tilllägga, äfven i en viss familjelikhet, som uttalar sig i engelsmännens och merikanarnes fel och svagheter. Mensklighetens framåtskridande och verldens fred beo på de båda nationernas endrägt, och om le fortfarande så utveckla sig, som de en ängre tid nu gjort, så skulle jorden efter ett irhundrades förlopp vara bebodd af 300 milioner menniskor af anglosachsisk stam, den sraftigaste, driftigaste och företagsammaste olkstam, som verlden någonsin sett. — I samna anda yttrade sig Cardwell. I militärkommissionens sammankomst d. 8 April i Chelsea hade öfverste Tulloch attbevara en följd af frågor, som ställdes till hoiom af lord Lucan, för att ådagalägga, att fversten och sir J. MNeill affattat sin rapRE Nta SR