TOCKHOLM, den 25 Aptilj?
Svenska Tidningen har, såsom vi finnajic
f hennes ledande artikel i går afton, ickejli
arit belåten med den skildring af vår nuva-jd
unde styrelse, som vi uppdrogo sistlidne tisdag. id;
Ivad först och främst allenastyrelsen angår, ti
A är likväl hennes yttrande derom så und-IV
ikande, så till och med vilkorligen instäm-1s:
nande, att vi, långt ifrån att deruti finna nå
on vederläggning, fastmera hafva sköl att i
ennes försigtiga ord derom finna en viss be-
räftelse af våra egna betraktelser i detta af-
oende. Vår motståndares yttrande härom är
emligen endast följande:
Hvad allenastyrelsen angår, samt huruvida den
att öfver de gränser, 4 4 i regeringsformen utsta-
r för konungens makt, vilja vi hvarken med-
ifva eller bestrida den, a vaktande konstitutionsut-
kottets omdöme, det enda, som kan grundas på till-
örlitbg kännedom om förbållandena, enär stadsråds-
rotokollen, om än visserligen icke den enda källa
ör ett säkert omdöme i saken, likväl oundgängligen
ro den, som först, ehuru icke ensamt, måste råd-
as. Saken synes oss verkligen vara fi
att blott grundas på rykten och hörsagor; men
uru mycket vänner viäro af en stc nungamakt
o vi lika litet som Aftonbladet älskare af ailena-
tyrelsen, om den skulle så utöfvas, som detta blad
kildrar densamma. Derom afvakta vi således hand-
ingarne.
Att Svenska Tidningen uttryckligen säger
sig icke för närvarande vilja bestrida tillva-
kon af en grundlagsvidrig allenastyrelse, är
Ut hvad vi rimligtvis från detta håll under
nuvarande omständigheter kunna begära; och
det betecknande uti denna förklaring försva-
sas icke mera, än hvad för hennes stillning
måste anses tillbörligt, genom det härvid föä-
stade förbehållet, att hon icke heller vill an-
ses medgifva sakens verklighet. Att hon
emellertid säger sig icke vara älskare af al-
lenastyrelsen, om den förefinnes sådan vi skil-
drat den, vilja vi hafva i minnet för framtiden.
Hvad vidare missnöjet med styrelsen angår.
så anser Svenska Tidningen, att detta endast
är tillverkadt, att inga stora och allmänna
skäl dertill finnas, att det följaktligen icke
eger rum eller åtminstone icke bör ega rum.
och att några goda skälv för dess spridande
åledes icke förefinnas. Och beviset för dessa
påståenden hämtas i första rummet från ri-
kets fördelaktiga ställning i yttre afseende.
som under ett stort europeiskt krig låtit oss
bibehålla fred sarat bragt vära näringsidkare
till ett välstånd, hvarigenom arbetslöner, varu-
pris och egendomsvärden stigit, de gäldbund-
ne kunnat betala sina skulder och lånebehof-
ven minskats, så att bankens medel till en
2el ligga oförräntade, under det vår utrikes
handel och sjöfart varit så betydlig, att ban-
kens silfverfond nu är dubbelt större, än den
var vid realisationens början. j
Om det gifves någon fråga, hvarom det sy-
nes vara rådligt att uppskjuta ett bestämdt
omdöme, till dess man får närmare känne
dom om handlingarne, än vi hittills erhållit.
så är det just den om Sverges eller de för-
enade rikenas yttre förhållanden, så vidt nem-
ligen dermed förstås våra förhållanden till
utrikes makter, under det nu slutade kriget.
Vi äro icke obenägne att anse som en lycka
för de förenade rikena att icke hafva delat
Sardiniens öde i afseende på dess förhållande
till kriget och fredsslutet, efter allt hvad vi
hittills hafva fått oss bekant om det sätt.
hvarpå det blifvit sviket af sina mäktigare bunds-
förvandter och hvarom nedanstående bref från
London lemnar vidare upplysning. Men om
det varit möjligt, att vårt deltagande i kriget vid
någon viss tidpunkt deraf skälle hafva gifvit
åt detta en såväl för hela Europa som för
vårt eget land och Skandinaviens framtid
gynnsammare riktning och utgång, och om
Ryssland å andra sidan i följd af de freds-
vilkor, som nu endast inskränkt dess makt i
Svarta Hafvet, men lemnat Östersjön till pris
åt dess framtidsplaner, kommer att om några
r på detta håll stå mäktigare och farligare
än någonsin, då hafva vi inga skäl att obe-
tingadt prisa den neutralitet, som vi iakttagit.
Huruvida en sådan tidpunkt funnits, som å
vår sida med skäl kunnat begagnas, beror
likväl helt och hållet på de vilkor, som för
händelsen af vårt deltagande i kriget kunnat
med någon säkerhet betingas af vära bunds-
förvandter, de vestra stormakterna. Men så
länge vi sakna all kännedom härom, så
länge vi icke ens med säkerhet veta, om vår
regering tagit något enda steg för att betinga
oss antagliga vilkor för ett sådant fall, så sy-
nes det oss vara skäl att uppskjuta både klan-
dret och bifallet i detta afseende, till dess vi
få veta något mera derom. Och vi hoppas,
att rikets snart sammanträdande ständer skol
finna utvägar att något lyfta på den slöja.
som ännu betäcker denna del af vår politik.
Hvad våra näringars välstånd beträffar, så
hafva de fördelar, som vårt jordbruk samt vår
handel och sjöfart hämtat af tidsomständig-
heterna, varit af den beskaffenhet, att de i
det närmaste varit alldeles oberoende af Sver-
ges deltagande eller icke-deltagande i kriget.
De som funnit en fördel i de stegrade prisen
skulle till och med kunna med något skäl
åstå, att dessa fördelar sannolikt hade i vissa
fall blifvit ännu större, om vi hade deltagit
i kriget. j
Men hvad har väl regeringen gjort elle:
kunnat göra för bestämmande af mer elle
mindre förmånliga varupris och arbetslöner?
Vi förmå icke att inse, huru inträffan-
det af en konjunktur på verldsmarknaden och
våra näringsidkares naturliga omtanka att be-
gagna sig deraf, hvartill regeringen är allde-
les oskyldig, kan hos någon tänkande inver
ka på bestämmandet af hans omdöme om sty.
relsens beskaffenhet. Om man vill tillskrifv:
regeringen fördelarne af denna konjunktu