den icke gåfve skandinaviska halfön tillräck-
lig styrka att motstå Rysslands makt.
Bättre är det då väl, att vi ordna oss sjelf-
va utan främmandes mellankomst. För att
Ryssland skall kunna erhålla en mot dess
öfriga makt svarande betydelse, mäste det nöd-
vändigt ha sjöhamnar, hvarifrån dess flotta
kan löpa ut hvarje tid af året. Sådana vill
det söka bemäktiga sig antingen på danska
öarne eller på norska kusten, hvilken sistnäm-
de emellertid är långt beqvämligare och en
mera dominerande utgångspunkt än den förra.
Egde Ryssland Norge med dess många under
alla årstider öppna hamnar och dess mängd
af sjöfolk, som icke öfverträffas af något lands,
så skulle det derigenom i förening med sina
gnå stora resurser vara nordens beherr-
skare. Det är derföre, så vidt vi kunna
se, Norge, som måste vara föremål för
Rysslands begär; ty besittningen af Sverge,
skulle mera vara en territorialförökning än
en tillökning i makt. Finge- ryssen Norge,
så läte han he!dre Sverge tills vidare orördt
hvila i sin famn. Det synes till och med för
ryssen vara bättre, att till en början ha en
skranka mellan Finland och Norge, än attpå
en gång herrska öfver dessa trenne folk med
skandinavisk bildning, som då skulle stå till-
sammans såsom en alltför inflytelserik enhet.
Är denna åsigt riktig, så kunna i Norge me-
ningarne ej vara delade derom, att landet af
yttersta förmåga bör söka att åvägabringa ett
försvarsväsen.