den icke gåfve skandinaviska halfön tillräcklig styrka att motstå Rysslands makt. Bättre är det då väl, att vi ordna oss sjelfva utan främmandes mellankomst. För att Ryssland skall kunna erhålla en mot dess öfriga makt svarande betydelse, mäste det nödvändigt ha sjöhamnar, hvarifrån dess flotta kan löpa ut hvarje tid af året. Sådana vill det söka bemäktiga sig antingen på danska öarne eller på norska kusten, hvilken sistnämde emellertid är långt beqvämligare och en mera dominerande utgångspunkt än den förra. Egde Ryssland Norge med dess många under alla årstider öppna hamnar och dess mängd af sjöfolk, som icke öfverträffas af något lands, så skulle det derigenom i förening med sina gnå stora resurser vara nordens beherrskare. Det är derföre, så vidt vi kunna se, Norge, som måste vara föremål för Rysslands begär; ty besittningen af Sverge, skulle mera vara en territorialförökning än en tillökning i makt. Fingeryssen Norge, så läte han he!dre Sverge tills vidare orördt hvila i sin famn. Det synes till och med för ryssen vara bättre, att till en början ha en skranka mellan Finland och Norge, än attpå en gång herrska öfver dessa trenne folk med skandinavisk bildning, som då skulle stå tillsammans såsom en alltför inflytelserik enhet. Är denna åsigt riktig, så kunna i Norge meningarne ej vara delade derom, att landet af yttersta förmåga bör söka att åvägabringa ett försvarsväsen.