dan många år tillbaka underhåller i kyrko-
staten, erinrande, att Italien omöjligen kun-
de förblifva i den bedröfliga ställning, hvar-
uti det nu befinner sig, en ställning, som med
hvarje dag förvärras. — Österrikiske mini-
stern grefve Buol skulle omedelbart häruppå
hafva svarat, att förhållandet ej vore detsam-
ma. De allierade hade besatt Grekland af
personliga bevekelsegrunder, men icke till
följd af någon önskan från grekiska regerin-
gens sida. Österrikiska trupperna deremot
hölle legationerna besatta med regeringens
samtycke och på uttrycklig begäran af påf-
ven, som är långt ifrån att i detta ögonblick
fordra deras aflägsnande. Ifrågavarande pro-
vinsers utrymmande kunde således ingalunda
betraktas såsom en nödvändig, logisk följd af
de allierades återkallande från Grekland.
Grefve Buol hade tillagt, det han saknade in-
struktioner för allt hvad som rörer Italien,
och att han häröfver måste inhämta sin kej-
sares befallning, men att enligt hans egen
mening landets ställning vore sådan, att trup-
pernas qvarblifvande blefve ännu för en lång
tid nödvändigt. — Lord Clarendon hade åta-
git sig att besvara grefve Buols anförande,
och hade i ett lika varmt som kraftfullt, im-
Ponera föredrag understödt grefve Wa-
ewskis förslag. Han frågade sin motstånda-
re, hvartill besättandet väl tjenade, då agita-
tionerna ökades och brotten fördubblades.
Han bevisade lätt, att botemedlet icke vore
att söka uti de främmande truppernas derva-
ro, utan — såsom Piemont redan förut for-
drat — i full amnesti och i reformer af de
borgerliga och politiska institutionerna. Lor-
den slutade med det yttrandet, att det vore
omöjligt att längre fördraga konungens af
Neapel sätt att styra sitt land.
Derpå hade grefve Cavour, med anledning
af Piemonts omnämnande, begärt ordet, och
inom kongressen utfört samma roll, som uti
Frankrike mer än en gång utförts af den kon-
stitutionella oppositionen. Han hade ställt sig
på den konservativa ståndpunkten, och visat
de faror, som hotade ordningens sak, såframt
man ej i Italien ville tillfredsställa den bor-
gerliga och politiska frihetens fordringar.
Måtte nu blott Sardiniens representant, säger
Sigele, vinna mera gehör af kongressen, än
oppositionen vunnit af de åtskilliga myndig-
heter, som i Frankrike efterträdt hvarandra.
— Tvifvelsutan komma kongressens protokol-
ler att snart offentliggöras, och om, som man
försäkrar, alla fullmäktige erkänt det onda,
lira väl ej de regeringar, hvilka de represen-
tera, vilja att detta onda skall allt mer och
mer vidga sig. Konungen af Neapel hade,
efter att först na förbjudit spanmålsutförsel
från sitt rike, derpå belagt utförseln med en
så orimligt hög tulltaxa, att han nu blifvit
nödsakad att till hälften nedsätta den. Om
kabinetten i London och Paris blott vilja, lä-
rer väl konungen af Neapel få utbyta sitt
förhatliga tyranni, sin polisregering emot li-
berala institutioner. Han kommer väl till en
början att, likasom med spanmålstullen, göra
några svårigheter; men hans sicilianska maje-
stät slutar alltid med att ta reson; han hyser
nemligen den största aktning för Frankrikes
och Englands flottor.
Journal des Debats innehåller likaledes en
längre artikel öfver italienska frågan, med en
redogörelse för konferensens senaste öfverlägg-
ningar derom, i hufvudsaken öfverensstäm-
mande med den här ofvan ur Siecle meåde-
lade, men något försigtigare, blott upptagan-
de de olika åsigterna, som uttalats, utan att
angifva de särskilta talarnes namn. Någon
egentlig rådplägning öfver italienska frågan;
säger denna tidning, hade visserligen icke egt
rum inom konferensen, men hon hade likväl
ofta utgjort föremål för samtal emellan leda-
möterna. Man hade allmänt erkänt nödvän-
digheten af reformer, men om sätten att af-
hjelpa bristerna, liksom äfven lämpligheten af
en fortfarande främmande inblandning, hade
meningarne varit delade.
Vi böra i sammanhang härmed upplysa, att
den i Turin utgifna tidningen Opinione be-
strider tillförlitligheten af den redogörelse,
som Times för någon tid sedan lemnade för
grefve Cavours förut omtalade memorial till kon-
ferensen i den italienska frågan, och hvars huf-
vudsakliga innehåll äfven blifvit i Aftonbladet
meddeladt. Den förstnämde tidningen sä
sig hafva erhållit bref från Paris, som för-
säkra, att Times dervid begått åtskilliga miss-
tag. Times har likaledes varit illa underrät-
tad., heter det, i dess redogörelse för sam-
talet emellan grefve Cavour och grefve Buol,
och i hvad den yttrar om det särskilta vil-
kor af vigt, som blifvit infördt till förmån
för Piemont. Denna uppgift har redan blif-
vit vederlagd af Opinione, som anser Adet ej
löna mödan att ur politisk synpunkt tala om
detta vilkor, som icke har någon politisk ka-
rakter. Samma blad tillägger, att man inom
kongressen mycket talat om Italiens bedröfliga
ställning, men ej tagit densamma under egent-
ligt öfvervägande. Svårigheten ligger uti att
bli ense om de reformer, som böra införas.
Flertalet af de fullmäktige hysa den öfver-
tygelsen, att förändringar i polisväg eller om-
byten af embetsmän icke göra tillfyllest. Det
är endast Österrikes fullmäktige, som varit af
en annan tanke. De ha väl slutligen nödgats
medgifva, att för vissa stater fö ändringar
vore önskvärda, men endast inom förvaltnin-
gens område. Frågan om amnestin och se-
qvestrerna har, enligt Opiniones försäkran,
icke — såsom Times uppgaf — varit föremål
för kongressens pröfning.
Rörande ifrågavarande memorial af Cavour,
säger sig för öfrigt Daily News från fullt till-
förlitlig källa förnummit, att detsamma icke
mo a a utan