betare inom kyrkan,; numera -ej kan lemna behöfli ledighet, våga vi, under ödmjukt erkännande af vå ringhet, vända oss till eder med den frågan, huru vida j skolen finnas beredvillige, att gemensamt met Lunds stifts prester ingå till H. M. Konungen me underdåniga böneskrifter, bedjandes att Hans Maj:t på grund af. nyssnämda förhållande, ville antinger helt och hållet upphäfva förordningen om pastoral examen, eller ock dertill göra det tillägget, att der som vill åtnöja sig med de i prestexamen erhålln: betyg, må, pastoralexamen förutan, söka och vinn: befordran. Väl anse vi, på förut anförda grunder det förra alternativet vara bäst; men då nyligen er förordning om pastoralexamen utkommit, sä vorc det senare kanske lättast att få beviljadt. Och äfver detta senare alternativ kan hafva sina fördelar, i de nemligen mången, som af ett eller annat skäl nöd: gats påskynda prestexamen, då bibehålles vid sir oförkränkta rätt att sedermera, om eljest tillfälle dertill gifves honom, få förbättra: de då tillerkända betygen, under det mången annan, som antingen icke kan erhålla tjenstledighet eller öfvervinna andra svåra hinder, derför icke behöfver se sig utesluten från der lön, som tillkommer en trogen mångårig arbetare. utan må kunna hoppas, äfven han, att vinna framtida bergning af sina mödor. Redan detta vore ju en god sak; och då ämnena i båda examina äro de samma, bör ingen oreda kunna uppstå deraf, att den ene söker befordran på prestexamens, den andre på pastoralexamens betyg. På en böneskrift af ofvan antydda alternativa innehåll, skola väl vårt stifts både befordrade och obefordrade prester finnas, med sällspord sammanbhållighet, beredvillige att teckna sina namn; men om vår! syftemål skall kunna vinnas, fordras en ännu allmännare samverkan. Derföre, i fall det nu äfven syne: eder, embetsbröder i de öfrige stiften, som förtjenade vår sträfvan bifall, vilja vi härmed bedja om eder: goda bistånd. Då det mål, för hvilket vi sträfva, synes vara af utomordentlig vigt ej blott för presterna, utan ock, på förutnämda skäl, för kyrka och fosterland , bedja vi med den förhoppning ifrandet för en god sak ingifver, och tvifla icke, att ju j skole för hvarje stift, der vårt syftemål godkännes, med första möjliga tillkännagifva i någon allmännare spridd tidning edert beslut att vilja samverka med oss. Det är blott på ett sådant uppmuntrande ord från flere eller färre stift vi numera vänta, för att straxt sammankalla våra embetsbröder här i stiftet, uppsätta böneskriftens innehåll och låta teckningslistor utgå i kontrakten. Skullen j-någorstädes tycka, att vi först bort hålla denna sammankomst hos oss och sedan låtit en formlig inbjudning utgå till Sverges öfrige prester, så vilja vi nämna att det ock skall ske så; vi skola då öppet inbjuda till medverkan våra aktade medbröder i alla de stift, derifrår icke svar gifvits på denna vår framställning, den vi förutskickat dels till tidens vinnande, dels för att utröna i hvad mån vi kunna vänta bistånd af våra embetsbröder i rikets öfrige stift. För den obetydliga korrespondens, som sedan kap behöfvas i ämnet, hoppas vi att någon af Sverges större tidningar benäget öppnar sina spalter, likasom vi nu hysa det hoppet, att vårt lands allmännast spridda tidning, med fästadt afseende på den allmänna och stora vigten af den sak, för hvilken vi här ifra, välvilligt lemnar ett rum för ofvanstående och såmedelst befrämjar vårt förehafvande. Prester i Lunds stift.