STOCKHOLM, den 19 April Den demokratiska tidningen Le Siecle, snart sagdt den endå bland de större parisertidningarna, som ännu under nuvarande förhållanen, och så vidt det under dessa kunnat ske i Paris, vågat höja sin röst till frihetens och de förtryckta eller hotade nationaliteternas försvar, har genom en följd af artiklar tid. efter annan kastat ett flämtande ljus öfver Polens, Italiens och Donaufurstendömenas ställning, och såsom en ropande i öknen höjt sin röst för deras fribet och oberoende. Uti ett af sina senast hitkomna numror, för den 9 April, har dennastidning nu äfven gjort Sverges ställning till föremål för sina betraktelser, och ehuru det icke kan vara särdeles smickrande för vår nationaikänsla att finna oss äfven på detta håll jemförda med Turkiet i afseende på behofvet af de vestra stormakternas skydd emot Ryssland, så tro vi oss dock böra lägga under våra läsares ögon det väsentliga innehållet af den franska tidningens artikel, som synbarligen andas den uppriktigaste välvilja för Sverge och Skandinavien. Artikeln har till öfverskrift Sverge och deeembertraktaten 1855), och börjar sålunda: Bland de föremål för nyfiket deltagande. som från dag till dag samlas under den slöja, hvilken ännu betäcker fredsvilkoren af den 30 Mars, är Sverges ställning ett af-de vigtigaste. Sverge är den medlem, som senast inträdt i det vesterländska förbundet. : Utan att ännu hafva uppträdt genom handling, hade det likväl uppenbart anslutit sig till detta förbund genom decembertraktaten 1855. Genom denna traktat har det liksom, Turkiet: tydligt. och högtidligt ställt-sig under Englands och Frankrikes dubbla beskydd, och derigenom äfven under hela den europeiska civilisationens. Sverges beslut var så mycket vigtigare, som sjelfva dess tillvaro syntes framför allt bero å Rysslands benägenhet emot detsamma. fler så många modiga och förtviflade strider öfvergifvet ena gången efter: den andra af Frankrike, af England, af Tyskland, ensamt i sin svaghet, beröfvadt sina skönaste provinser , hade Sverge slutat med. att moraliskt böja sig under Rysslands ok: Det hade sett sig nödsakadt att tåla Bomarsunds uppbyggande, inkräktningarne i de nordliga: fjorddistrikterna, uppkomsten af en antisvensk propaganda på dess eget område. Men det var för att lefva, som .det...gjorde dessa. sorgliga och smärtsamma uppoffringar. NEPå en gång utträder det emellertid ur sin öfvergifvenhet, uppenbarar. genom några rader i er traktat för hela verlden den hotade. ställning, i hvilken det befinner sig i förhållande till Ryssland, och kastar sig, afskuddande dess sjelfviska skyddsvälde, i Englands och Frankrikes armar. Synbarligen väntade icke Sverge, Kunde icke vänta en :så hastig försoning mellan de stridande partierna, en så plötslig upplösning af:en strid, som antagit så stora förhållanden. Då nu freden i Paris är undertecknad, är det derföre naturligt, utan att man begår någon oförrätt mot Frankrike och England, som äro förbundna att skydda det per fas et nefas, att man frågar sig, hurudan Sverges ställning skall blifva efter-denna fred. Denna ställning kan tyvärr, oaktadt alla de försigtighetsmått som kunna blifvit tagna, icke annat än vara ganska -svår. Den verkliga sanningen är, — såsom äfven blifvit anmärkt af en svensk författare af förtjenst, hr G. Lallerstedt, hvilken nyligen utgifvit en bok, som sprider. ett särdeles klart ljus öfver den europeiska jemvigtsfrågan i det nordliga Europa, — att Ryssland, sedan det. ej mera kan utveckla sig i Svarta Hafvet, hvarest neutraliseringen satt en damm för dess våldsinkräktningar, nuskall på annat håll söka sig den utveckling, som blifvit detsamma förvägrad -på denna. punkt. När ett kraftfullt träd blir afqvistadt åt en enda. sida, så flyter safven öfver till de andra grenarna, som blifva desto kraft gare. I militäriskt hänseende utdrifvet från Svarta, Hafvet, skall Ryssland. såsom det naturliga fältet för utvecklingen at sin sjöstyrka återtaga Östersjön, hvarest ögonskenligen icke finnes rum för många rivaler. Efter att ytterligare hafva anfört några ur hr Lallerstedts bok hämtade stöd för denna uppfattning af Rysslands:sannolika planer på Östersjön och de nordiska farvattnen, såsom hotande icke blott för Sverge, utan äfven för den europeiska jemvigten, fortfar den franska tidningen: Man känner våra tankar om denna jemvigt. Vi ansågo före freden i Paris, och vi anse ännu, att den ej kan bli stadfästad annorlunda än genom återupprättandet af ett starkt och mäktigt Polen samt en nära förening emellan de skandinaviska staterna. Detta är för oss mera än ett förmenande, :det är en tro; det är mera än en tro, det är ett faktum. Men under fortgången af vår skärskådning vilja vi taga denna jemvigt sådan den nu är för tillfället upprättad, fattande sakerna i det läge hvari de befinna sig; Frankrike och England hafva medelst den traktat, som blifvit afslutad i sammanhang med general Canroberts ambassad, garanterat integriteten af de svenska områdena och på ett uppenbart sätt tagit Sverge under sitt beskydd. Olyckligtvis är Frankrike långt borta, och det blir isynnerhet England, som bevakningen af Östersjön kommer att åligga. England är äfven fullkomligt i stånd att öfvertaga denna rol. Den -17April-skall Storbritanniens drottning mönstra den största flotta, som ännu blifvit buren. af hafven. Der skola finnas linieskepp, fregatter, krigsskepp, så väl med segel som med ånga, samt kanonbåtar i hundradetal. Om vi få lita på de engelska bladen, ämnar England icke afväpna denna jättelika sjöstyrka. Det vill vara beredt pö alla händelser. Vi kunna således vara full