mötas med samma inkast, helst den på vissa orter i. Norrland. under närvarande förhållanden verkligen rådande goda penningetillgång icke sällan under serare Sren föranledt svårighet för utlåning äfven mot ganska låg ränta. --Men då förändrade förhållanden lätteligen kunna snart nog vålla, att denna goda penningetillgång försvinner och en känbar brist på penningar i stället uppkommer, har den anmärkta omständigheten med den rika penningetillgången, i förening med den omförmälda svårigheten för en jemn utlåning, just gifvit insändaren ökad anledning att nu offentligen framlägga ett förslag i nämde hänseende. Då en hypoteksförenings ändamål är att, jemte det den bereder jordegare tillfällen till så beskaffade lån, hvilka genom amortering återbetalas, men af hypoteksföreningen blott undantagsvis kunna uppsägas, tillika bereda tillfälle för de jordegare, hvilka till en början icke vilja hos hypoteksföreningen söka lån, att genom en till föreningens kassa skeende årlig mindre inbetalning, hvarå ränta hvart år kapitalet tillägges, efter hand bilda en efter uppsägning till betalning förfallen besparing, bör det vid närmare betraktande förefalla en hvar alldeles uppenbart, att en sådan förening i sjelfva verket skulle blifva den medlare, som på det för jordbrukande låntagare lämpligaste sätt komme att upptaga alla för dem tillgängliga penningetillgångar, med bibehållande af den aldrastörsta säkerhet för långifvaren. Att penningeräntan skulle med en hypoteksförening komma att nedgå till 2 å 3 procent, såsom nu är fallet utan en sådan, vore icke sannloikt, så länge hypoteksföreningen får sina obligationer betalda till 4 å 41, och på dessa funnes tillgång; och att på dem icke blefve brist, derom kunde man vara fullt säker, till följd af den jersna tillväxt i jordvärdet, som för Norrland, med dess ofantliga tillgång på odlingsbar jord, är att motse och deraf härledda tillfälle för föreningen att kunna utvidga sin verksamhet i den mån landet odlades. Att den på vissa orter nu: rådande öfverflödiga penningetillgången skulle utmärka, att i Norrland skulle komma att förefinnas brist på låntagare, som kunde ställa säkerhet i jord, är enligt insändarens förmenande en alldeles falsk -slutsats, emedan Norrland med dess många odlingslägenheter blott afvaktar bildandet af. en hypoteksförening, för att ett mera vidsträckt användande af kapitaler för jordbruket skall komma att ega rum och dermed en jemnare efterfrågan af penningar för detsamma inträffa. .Att den mindre bemedlade hittills icke vågat använda lånta kapitaler för förbättrande af jordbruk, förefaller insändaren ganska naturligt derföre, att det i Norrland, hvarest i allmänhet, eller jemförelsevis med förhållandet i södra eller mellersta Sverge, icke finnas större allmännare kassor, derur stående lån kunna erhållas, icke är sällsynt, att vid värsta penningebrist den enskilte långifvaren finner med sin fördel förenligt, att till återbetalning uppsäga utlånta kapitaler, hvilket har till följd en mängd trakasserier och svårigheter för långifvaren, samt dessutom en osäkerhet, som icke borde förefinnas, så vida man vill afse att få Norrlands odelbara fält under kultur. Antages att, genom hvad ofvan är anfördt. oehofvet af en hypoteksförening för Norrland olifvit ådagalagdt, återstår i ordningen, att visa förslagets utförbarhet. Då i detta afseende förekommer, att i allnänhet enahanda förhållanden äro med häneende till jordbruket gällande för samtlige le norra provinserna, deribland inbegripna Stora Kopparbergs och Gefleborgs län, har nsändaren trott, att den föreslagna hypoteksöreningen skulle omfatta icke mindre nämde jåda län, än jemväl Norrbottens, Vestersottens, Vesternorrlands och Jemtlands län. Af länsstyrelsernas embetsberättelser för åren (848 och 1850 inhämtas följande förhållanden: