mötas med samma inkast, helst den på vissa
orter i. Norrland. under närvarande förhållan-
den verkligen rådande goda penningetillgång
icke sällan under serare Sren föranledt svå-
righet för utlåning äfven mot ganska låg
ränta. --Men då förändrade förhållanden lät-
teligen kunna snart nog vålla, att denna goda
penningetillgång försvinner och en känbar
brist på penningar i stället uppkommer, har
den anmärkta omständigheten med den rika
penningetillgången, i förening med den om-
förmälda svårigheten för en jemn utlåning,
just gifvit insändaren ökad anledning att nu
offentligen framlägga ett förslag i nämde hän-
seende.
Då en hypoteksförenings ändamål är att,
jemte det den bereder jordegare tillfällen till
så beskaffade lån, hvilka genom amortering
återbetalas, men af hypoteksföreningen blott
undantagsvis kunna uppsägas, tillika bereda
tillfälle för de jordegare, hvilka till en bör-
jan icke vilja hos hypoteksföreningen söka
lån, att genom en till föreningens kassa ske-
ende årlig mindre inbetalning, hvarå ränta
hvart år kapitalet tillägges, efter hand bilda
en efter uppsägning till betalning förfallen
besparing, bör det vid närmare betraktande
förefalla en hvar alldeles uppenbart, att en
sådan förening i sjelfva verket skulle blifva
den medlare, som på det för jordbrukande
låntagare lämpligaste sätt komme att upptaga
alla för dem tillgängliga penningetillgångar,
med bibehållande af den aldrastörsta säkerhet
för långifvaren. Att penningeräntan skulle
med en hypoteksförening komma att nedgå
till 2 å 3 procent, såsom nu är fallet utan en
sådan, vore icke sannloikt, så länge hypoteks-
föreningen får sina obligationer betalda till 4
å 41, och på dessa funnes tillgång; och att
på dem icke blefve brist, derom kunde man
vara fullt säker, till följd af den jersna till-
växt i jordvärdet, som för Norrland, med dess
ofantliga tillgång på odlingsbar jord, är att
motse och deraf härledda tillfälle för förenin-
gen att kunna utvidga sin verksamhet i den
mån landet odlades. Att den på vissa orter
nu: rådande öfverflödiga penningetillgången
skulle utmärka, att i Norrland skulle komma
att förefinnas brist på låntagare, som kunde
ställa säkerhet i jord, är enligt insändarens
förmenande en - alldeles falsk -slutsats, eme-
dan Norrland med dess många odlingslägen-
heter blott afvaktar bildandet af. en hypo-
teksförening, för att ett mera vidsträckt an-
vändande af kapitaler för jordbruket skall
komma att ega rum och dermed en jemnare
efterfrågan af penningar för detsamma in-
träffa. .Att den mindre bemedlade hittills icke
vågat använda lånta kapitaler för förbättrande
af jordbruk, förefaller insändaren ganska natur-
ligt derföre, att det i Norrland, hvarest i all-
mänhet, eller jemförelsevis med förhållandet i
södra eller mellersta Sverge, icke finnas större
allmännare kassor, derur stående lån kunna
erhållas, icke är sällsynt, att vid värsta pen-
ningebrist den enskilte långifvaren finner med
sin fördel förenligt, att till återbetalning upp-
säga utlånta kapitaler, hvilket har till följd en
mängd trakasserier och svårigheter för lån-
gifvaren, samt dessutom en osäkerhet, som
icke borde förefinnas, så vida man vill afse
att få Norrlands odelbara fält under kultur.
Antages att, genom hvad ofvan är anfördt.
oehofvet af en hypoteksförening för Norrland
olifvit ådagalagdt, återstår i ordningen, att
visa förslagets utförbarhet.
Då i detta afseende förekommer, att i all-
nänhet enahanda förhållanden äro med hän-
eende till jordbruket gällande för samtlige
le norra provinserna, deribland inbegripna
Stora Kopparbergs och Gefleborgs län, har
nsändaren trott, att den föreslagna hypoteks-
öreningen skulle omfatta icke mindre nämde
jåda län, än jemväl Norrbottens, Vester-
sottens, Vesternorrlands och Jemtlands län.
Af länsstyrelsernas embetsberättelser för åren
(848 och 1850 inhämtas följande förhållanden: