att hans förtjenster i den vägen något för-
minskas.
Åh! om han beklagade sig, skulle man
nog få veta det af brodern talaren.
Så äro vi då ändtligen der igen! ... fort-
sätt nu er berättelse, min ljufva engel, om
huru den ärevördige priorn bär sig åt då han
uttrycker sina tankar för brodern talaren.
Det sker med tecken... han begagnar sig
dervid både af hela handen och fingrarne.
Det är ett dem emellan öfverenskommet språk.
Ofta är en blick nog; priorns ögon äro ännu
mycket lifliga; och hvad brodern Robert be-
träffar, det är den älskade brodern talarens
namn, så är hans öga snabbare än falkens.
Blixten är knappast hastigare än detta ut-
byte af de vigtigaste, mest invecklade tankar
mellan priorn och hans tolk.,
Verkligen !
Det är beundransvärdt; ja de, hvilka al-
drig varit vittnen fill ett dylikt samtal, kunna
omöjligt föreställa sig dess stora sällsamhet.
Men ni, Gabriella, ri är van vid detta
slags språk.
Ja visst, sire, jag har så ofta rådfrågat dem.
Men för att framställa sina frågor riktigt,
behöfver man förmodligen genomgå en viss
ärokurs?... Säg, huru kunde det någonsin
alla er, min täcka vän, in att vända er till
dessa ljus,?
Det var ifrån början min fars idd; hvarje
något eftersökt ung flicka behöfver goda råd;
och som dom Modestes rykte föregått honom.
till Bezons, tyckte både min far och jag, att
han vore den rätta personen som jag borde
vända mig tilll Han lör förut ha vistats
i ett kloster i Bourgogne, en skänk af hög-
salig kungen; det är der hans olycka träffat
honom.x i i
Lamheten eller fetman ?
Lamheten; men af nåd, sire, skratta icke