förklarar i denna skrift, att vestmakterna skulle göra väl uti att inom Italien bereda ett så stort mått af nationelt oberoende och politisk frihet, att derigenom de särskilta staterna skulle kunna till en viss grad förena sig, och ställa sig på samma sida, der Sardinien tagit sin plats i den senaste kampen. De allierade inbjudas först och främst att taga under öfverläggning romerska styrelsens reorganisation. Päståendet om nödvändigheten af påfvens verldsliga makt. för utöfningen af hans andliga åligganden, förkastas till alla delar. Vill man nödvändigt anse hans rättigheter i egenskap af verldslig suverän såsom oförytterliga, så borde åtminstone allt, som rörer hans undersåter, anförtros åt ansvariga ministrar, valda ur lekmannaståndet, samt ställas under skydd af nya och välgörande lagar. Hvad de s. k. legationerna angår, böra de helt och hållet skiljas ifrån kyrkostaten och ställas under ledningen antingen af ett ärftligt furstehus, eller under en vicekonung, endast till namnet beroende af påfven, men utnämd under vilkor, bekräftade af de allierade. Dessa ätgärder anser Sardinien af den yttersta vigt och oundgängliga för Italiens lugn. I afseende på konungariket Neapel uttala sig de sardinska plenipotentiärerna ännu mera oförtäckt. De betrakta ställningen i detta rike såsom en vanära för italienska namnet, och ; föreslå en intervention från de allierades sida, samt tillvägabringandet af garantier för en :; rättvis förvaltning. Om de österrikiska besittningarne yttra de sig med en viss varsamhet. : Omständigheterna tillåta dem -ej att bringa under diskussion Lombardiets och Venedigs: afskiljande från Österrike. En förändring i; gådan riktning måste utgå ifrån händelser,! som tillhöra framtiden. Emellertid omnäm-! nes det allmänt rådande missnöjet inom dessa ; stater och förklaras vara verkan af en för-! tryckande regering. En hela Italien omfat-! tande tullförening föreslås såsom ett förbe-; redande medel för den nationella enheten. : Italiens hela ställning anbefalles ifrigt åt de; nu i Paris församlade fullmäktiges omsorg, ! och man påminner om, att kongressen i Wien ingalunda drog i betänkande att inblanda sig! i alla nationers angelägenheter, och att afgöra ! frågor, som egde ganska ringa sammanhang med det krig, som då nyss var slutadt. Times förklarar sig slutligen sjelf vara på en gång förvånad och glad öfver det mod, hvarmed en liten stat vågat öppet vädja till Europas rättvisa. En inom diplomatien nästan ny anda och språk, yttrar bladet, tyckes bebåda förändringar, som skola komma att förvåna gamla verldens statsmäno. Det ifrågavarande memorialet synes hafva väckt en liflig uppmärksamhet i Paris. Union kallar det en häftig, opassande, skymfande diatrib. Det upptages ej heller synnerligt väl af Journal des Debats, som, oaktadt sina då och då påkommande yttranden till förmån för friheten, dock framför allt vil undvika äfven det ringaste sken af agitation. Sieele deremot prisar förslaget och anser de deruti förordade åtgärder såsom ett medel att försäkra europeiska jemvigten genom förekommandet af en explosion, mer eller mindre aflägsen måhända, men som i annat fall ofelbart är att vänta. Korrespondenter från London till tyska tidningar synas för öfrigt icke just tro på uppriktigheten af Times förord för Italien i närvarande stund, hvilket de fastmera tyckas tillskrifva för saken främmande bevekelsegrunder. En korrespondent från Paris till Palmerstonska bladet Morning Post berättar emellertid, att med anledning af denna fråga teleoraferna äro i en liflig rörelse från Paris till Wien, Rom och Neapel, samt att så snart svaren hunnit ankomma, Frankrike och Engand sannolikt skola fatta vigtiga beslut. Erfarenheten kommer snart att visa, huruvida något allvar verkligen ligger till grund ör det deltagande, de vestra makterna så ofta uttalat för Italien och hvarpå dess sorgliga yelägenhet under förtrycket af de uslaste reseringar 1 Europa — när vi här naturligtvis indantaga Sardinien — har så giltiga anspråk. — Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen, inder den 3 innevarande månad, till andre major id norra skånska infanteriregementet utnämt och örordnat kaptenen och kompanichefen vid samma resemente C. W. Horn. — Samma dag har Kongl. Maj:t utnämt ch förordnat: vid Svea lifgarde: till underlöjtnant, utexaminerade kadettkorporalen vid krigsakademien, rib. N. A. von Knorring; vid Göta artilleriregenente: till kapten, löjtnanten frih. K. E. Leijonhuf1 ud; vid första lifgrenadierregementet : till löjtnant, inderlöjtnanten E. V. Segerstten: vid skånska dra