Ja visst har jag gjort det... det är ju ej
möjligt att få se er när han är närvarande.
Ett lätt moln spred sig öfver Gabriellas
panna.
Hvarken när han är närvarande eller från-
varande, sire, afbröt hon. Tiden är inne att
säga er sanningen, och ehuru mycket det kostar
på mig, måste jag ändå göra det... Hör på . . .
Hvilken sanning? utropade konungen för-
skräckt.
Vi få icke mera se hvarandra. ..
Ahl!..
i Aldrig ... Min far har befallt mig det...
han har tydligt upplyst mig om min ställning
till min konung... ty ni är vår konung uti
våra hjertan och uti våra bönerb
Hvilken ceremoni! afbröt Henrik skrat-
tande och kastade en öm blick på sin älska-
Tinna.
Nå väl, låtom oss tala om det der sedan !
utropade Gabriella, smittad af konungens mun-
terhet. Det vore omenskligt af en tjenarinna
att bedröfva sin herre, och det vore grymt utaf
herren att hindra sin tjenarinna från att su-
pera!... Sire, badet har fördröjt oss, jag dör
af hunger.
Än jag dål
Ack sire, jag vill servera er!... Hvilken
glädje att få servera den store Henrik!...jag
skall bjuda er på en läcker supå!... Gra-
tienne lb
Gratienne inträdde.
Tag hit körsbären och vinbären.
Hvilken ståtlig anrättning ! utbrast konun-
gen och gjorde en grimas.
Vi hafva äfven tårta, sirej en utmärkt tårta,
som Gratienne sjelf tillagat. eta
Tårta! det är ju alldeles förträffligtb
Det är ännu inte nog, sire.4: Vi äro gur-
mander... vi hafva också en helt liten flaska
likör ... Ack, hvad det skall smaka er bral