STOCKHOLM, den 16 April, BISKOPSVALET I LUNDS STIFT ÅR 1856. i Såsom bekant är, utgör hvarje biskopsval: i vårt land ett lika tacksamt, som af presterskapet med lifiigaste deltagande odladt fält för intriger. Rörande hvad som föregått det val af denna art, som i dag förrättas inom Lunds stift, för att erhålla en värdig efterträdare åt den numera till erkebiskop upphöjde doktor Reuterdahl, meddelas oss ifrån trovärdig källa inom nämde stift följande underrättelser, hvilka vi tro vara förtjenta af allmänhetens uppmärksamhet: För att rätt bedöma alla de intriger och passioner, som härvid äro i rörelse, måste man gå tillbaka till detta vals närmaste före? gångare 1854. Det var då från början gifvet, att statsrådet Reuterdahl skulle bli den aflidne biskopens efterträdare. Ingen pastor i Lunds stift tviflade derpå. Endast 30 röstegande fördristade sig att protestera mot den. förutsedda utgången. De blinde tillbedjarne af Faxe-Reuterdahlska systemet jublade öfver den vissa segren; men då de, redan i den perioden, befarade, att doktor Reuterdahl skulle finnas behöflig på en ännu högre plats, ville de göra sig försäkrade om, att förslaget så uppgjordes, att hans närmaste man äfven kunde för dem vara behaglig. Ledarne af detta parti visste således att från början anvisa äfven de andre förslagsmännen. Sålunda yttrade de: Statsrådet Reuterdahl önskar icke att Thomander uppföres vid sidan af honom; statsrådet R. ser gerna att Bring får ett förslagsrum; statsrådet R. ser icke ogerna att Pettersson hågkommes, m. m. Professer Bring, som af sjukdom förhindrades att under de första månaderna af förra riksdagen uppträda som representant i presteståndet, var redan i Augusti månad samma år färdig att begära ermission från riksdagsgöromålen. Denna eviljades honom ock, , räknad från den dag i September månad, då han derom framdeles gjorde anmälan. LI riksdagsprotokollerna förekommer väl icke ett ord senare om någon sådan anmälan, men väl vet man, att prof. Bring redan den 17 September var i Lund, således 5 dagar före biskop Faxes död, hvilken .var af läkare någon tid förutsagd. Hr Bring inträdde genast i sin tjenst inom domkapitlet och fortfor dermed, under det han för sjuklighet fick förnyad permission från riksdagsgöromålen, ända till riksdagens slut. En annan riksdagsman från Lunds stift, häradsprosten :Quiding, var redan hemkonmen i Augusti månad och qvarblef helatiden hemma, under det att Skara stift, som sändt den frimodige Hasselroth som representant, straffades med att skola välja en annan efter dennes död i September månad, ehuru två representanter från Lunds stift voro hemma, utan att behöfva ersättas. Deras hemmavaro ansågs likväl ej tillräcklig för bevakandet af de speciella angelägenheterna vid biskopsvalet den 6 December 1834, utan äfven de öfrige representanterne härifrån, häradsprosten Holmberg och den bekante riksdagsprosten Berlin hastade hem från riksdagen så, att de dagarne före valet kunde meddela färska underrättelser från högsta ort. Emellertid utföll detta oaktadt biskopsvalet. så, att domprosten Thomander då erhöll andra förslagsrummet med 99 röster och den derå icke ogerna sedde pastor primarius Pettersson det tredje med 77 röster, hvaremot professor Bring, som uppgafs gerna-emottagas som sällskap å förslaget, ej fick mer än 57. Professor Melin fick 75 och biskop Agardh 55. Då nu biskop Reuterdahl utnämdes till Sverges primas, kastade partiet först sina blickar på Bring. Han var den gerna sedde; han var i kyrkliga och politiska frågor tvärsäker som Reuterdahl. Det uppgafs, att han var viss om utnämningen, äfven från tredje rummet; de åsigter han vid riksdagen förfäktat voro fullt öfverensstämmande med de högstes åsigter; han egde genom enskilta förhållanden djupa försänkningar å högre ort; och derjemte hade presterskapets primas löfte om att inom förslaget få bestämma om sin efterträdare m. m. Att Bring var den önsklige, anvisades äfven af företrädaren i enskilta samtal. Likväl befanns det, att denne var i många af de äldre väljarenas ögon för ung, och i de yngres för gammalmodig. Samtidigt dermed förekom också frågan om upprättandet af förslag till domprosteriet i Lund. Det var icke någon hemlighet, att pluraliteten inom akademiska konsistorium ansåg de sökande: Bring, Sundberg och Flensburg, af hvilka ingen speciminerat för tjensten, vara oförtjenta att å förslag uppföras. Detta var en olycka, somborde. afvändas. Den då ännu qvarvarande -prokansleren -ställde gig i beröring med de afgörande männen inom akademiska konsistorium. Utgången är känd. De tre ofvannämda sökandena uppfördes, ehuru ingen af förslagsupprättarne förklarade dem deraf förtjenta; två uteslöt dem och fyra voro vid förslagets upprättande frånvarande. Så långt hann erkebiskopen, men som det vill synas, under påkostande koncessioner åt det arti som, märk väl, just vid den tiden börJade lyfta hufvudet med känsla af framgångens visshet — det Agardhska. Sen dess har biskop Agardh proklamerats såsom viss om både första förslagsrummet och tjensten. Det har talats om bref från den, som närmast den afgörande anses ha akademiens angelägenheter om-hand, och deri A. uppgifves såsom viss om platsen. Prosten Berlin . gaf den 11 Mars en stor sexa i Malmö, der öfver 100 personer voro bjudna, och bland.