STOCKHOLM, den 16 April,
BISKOPSVALET I LUNDS STIFT
ÅR 1856. i
Såsom bekant är, utgör hvarje biskopsval:
i vårt land ett lika tacksamt, som af prester-
skapet med lifiigaste deltagande odladt fält
för intriger. Rörande hvad som föregått det
val af denna art, som i dag förrättas inom
Lunds stift, för att erhålla en värdig efter-
trädare åt den numera till erkebiskop upp-
höjde doktor Reuterdahl, meddelas oss ifrån
trovärdig källa inom nämde stift följande un-
derrättelser, hvilka vi tro vara förtjenta af
allmänhetens uppmärksamhet:
För att rätt bedöma alla de intriger och
passioner, som härvid äro i rörelse, måste
man gå tillbaka till detta vals närmaste före?
gångare 1854. Det var då från början gifvet,
att statsrådet Reuterdahl skulle bli den aflidne
biskopens efterträdare. Ingen pastor i Lunds
stift tviflade derpå. Endast 30 röstegande
fördristade sig att protestera mot den. förut-
sedda utgången. De blinde tillbedjarne af
Faxe-Reuterdahlska systemet jublade öfver den
vissa segren; men då de, redan i den perio-
den, befarade, att doktor Reuterdahl skulle
finnas behöflig på en ännu högre plats, ville
de göra sig försäkrade om, att förslaget så
uppgjordes, att hans närmaste man äfven kun-
de för dem vara behaglig. Ledarne af detta
parti visste således att från början anvisa äf-
ven de andre förslagsmännen. Sålunda ytt-
rade de: Statsrådet Reuterdahl önskar icke
att Thomander uppföres vid sidan af honom;
statsrådet R. ser gerna att Bring får ett för-
slagsrum; statsrådet R. ser icke ogerna att
Pettersson hågkommes, m. m. Professer Bring,
som af sjukdom förhindrades att under de
första månaderna af förra riksdagen uppträda
som representant i presteståndet, var redan i
Augusti månad samma år färdig att begära
ermission från riksdagsgöromålen. Denna
eviljades honom ock, , räknad från den dag
i September månad, då han derom framde-
les gjorde anmälan. LI riksdagsprotokollerna
förekommer väl icke ett ord senare om någon
sådan anmälan, men väl vet man, att prof.
Bring redan den 17 September var i Lund,
således 5 dagar före biskop Faxes död, hvil-
ken .var af läkare någon tid förutsagd. Hr
Bring inträdde genast i sin tjenst inom dom-
kapitlet och fortfor dermed, under det han
för sjuklighet fick förnyad permission från
riksdagsgöromålen, ända till riksdagens slut.
En annan riksdagsman från Lunds stift, hä-
radsprosten :Quiding, var redan hemkon-
men i Augusti månad och qvarblef helatiden
hemma, under det att Skara stift, som sändt
den frimodige Hasselroth som representant,
straffades med att skola välja en annan efter
dennes död i September månad, ehuru två
representanter från Lunds stift voro hemma,
utan att behöfva ersättas. Deras hemmavaro
ansågs likväl ej tillräcklig för bevakandet af
de speciella angelägenheterna vid biskopsva-
let den 6 December 1834, utan äfven de öf-
rige representanterne härifrån, häradsprosten
Holmberg och den bekante riksdagsprosten
Berlin hastade hem från riksdagen så, att de
dagarne före valet kunde meddela färska un-
derrättelser från högsta ort.
Emellertid utföll detta oaktadt biskopsva-
let. så, att domprosten Thomander då erhöll an-
dra förslagsrummet med 99 röster och den
derå icke ogerna sedde pastor primarius
Pettersson det tredje med 77 röster, hvaremot
professor Bring, som uppgafs gerna-emottagas
som sällskap å förslaget, ej fick mer än 57.
Professor Melin fick 75 och biskop Agardh 55.
Då nu biskop Reuterdahl utnämdes till
Sverges primas, kastade partiet först sina blic-
kar på Bring. - Han var den gerna sedde;
han var i kyrkliga och politiska frågor tvär-
säker som Reuterdahl. Det uppgafs, att han
var viss om utnämningen, äfven från tredje
rummet; de åsigter han vid riksdagen för-
fäktat voro fullt öfverensstämmande med de
högstes åsigter; han egde genom enskilta
förhållanden djupa försänkningar å högre ort;
och derjemte hade presterskapets primas löfte
om att inom förslaget få bestämma om sin
efterträdare m. m. Att Bring var den önsk-
lige, anvisades äfven af företrädaren i en-
skilta samtal. Likväl befanns det, att denne
var i många af de äldre väljarenas ögon för
ung, och i de yngres för gammalmodig.
Samtidigt dermed förekom också frågan om
upprättandet af förslag till domprosteriet i
Lund. Det var icke någon hemlighet, att
pluraliteten inom akademiska konsistorium
ansåg de sökande: Bring, Sundberg och Flens-
burg, af hvilka ingen speciminerat för tjensten,
vara oförtjenta att å förslag uppföras. Detta
var en olycka, som- borde. afvändas. Den
då ännu qvarvarande -prokansleren -ställde
gig i beröring med de afgörande männen inom
akademiska konsistorium. Utgången är känd.
De tre ofvannämda sökandena uppfördes, ehuru
ingen af förslagsupprättarne förklarade dem
deraf förtjenta; två uteslöt dem och fyra voro
vid förslagets upprättande frånvarande. Så
långt hann erkebiskopen, men som det vill
synas, under påkostande koncessioner åt det
arti som, märk väl, just vid den tiden bör-
Jade lyfta hufvudet med känsla af framgån-
gens visshet — det Agardhska.
Sen dess har biskop Agardh proklamerats
såsom viss om både första förslagsrummet och
tjensten. Det har talats om bref från den,
som närmast den afgörande anses ha akade-
miens angelägenheter om-hand, och deri A.
uppgifves såsom viss om platsen. Prosten Berlin .
gaf den 11 Mars en stor sexa i Malmö, der
öfver 100 personer voro bjudna, och bland.