Om modernas inflytande på all-
männa hälsotillståndet.
3
Fruntimmersklädningarne äro af två vä-
sentligen olika slag: höghalsade och urrin-
gade. De förra äro nu allmänt brukliga så-
som hvardagsdrägt, hvaremot de senare äro
oskiljaktige ifrån danssalongen och den större
toiletten. För icke många år tillbaka bruka-
des aldrig höghalsade klädningar, hvilka till-
höra senare tiders mod; men då man nu
funnit dem vara ändamålsenliga och goda,
hvarföre har det icke gått an att bibehålla
denna drägt för alla tillfällen? Detta är en
fråga, som, ehuru svår att besvara, torde vara
förtjent af någon uppmärksamhet.
Det är naturligt att öfre delen af bröstet
och ryggen, som innesluter så ädla organer
som lungor, hjerta och ryggmärg, är i lika
stort behof, som den öfriga kroppen, att ge-
nom pacsande beklädnad skyddas för kyla.
Det finnes ingen rimlig grund för en motsatt
åsigt, och ingen naturlag, som bestämmer den
gräns, der bröstet utan våda kan vara obe-
täckt. Om man blott ett ögonblick vill rikta
sin tanke åt dessa föremål, så skall man lätt
finna, huru detta sätt att kläda sig tvärtom
måste hafva ganska menliga följder.
Att alla slags kroppar utvidgas af värme
och förtätas af köld är en allmänt känd sak.
Dagliga erfarenheten öfvertygar oss derom, i
det vi med otrolig hastighet föras till vidt
skilda trakter genom det till ånga förvandlade.
vatten, som några månader förut icke kunde
sönderbrytas genom tryckningen af de gröf-
sta tyngder, och vi se sjelfva metallerna ge-
nom värme blifva flytande och stundom uppgå
j gasform. Samma lag är äfven den lefvande
organismen underkastad. Vi finna det genom
ådrornas ansvällning och hudens utspänning
under hög temperatur, hvaremot ådrorna åter
sammandragas och blifva omärkliga, samt hu-
den får ett knottrigt och skrumpet utseende
genom köldens inverkan.
När emellertid öfre delen af bröstet afkyles
till följd af bristande betäckning, under det
den nedre delen deraf hålles uppvärmd af ett
tjockt snörlif, så bör det vara lätt att inse,
att de rubbningar i organernas förrättningar,
hvilka framkallas af snörlifven, måste i hög
grad stegras genom bruket af urringade kläd-
ningar. Rheumatiska och katarrhala åkom-
mor, äfvensom sjukdomar i lungor och rygg-
märg, äro derföre ofta följder af detta mod,
och det är mer än sannolikt, att de rygg-
märgslidanden , hvaröfver man så ofta hör
klagas, och som isynnerhet för nägra år se-
dan voro så allmänna, hafva sin hufvudsak-
liga grund deruti, att öfre delen af ryggen
icke är nog skyddad genom passande bekläd-
nad. Då man antagit detta mod, har man
således förbisett klädningens nytta och blott
haft för ögonen dess större prydlighet.
Men alldenstund jag redan uppnått den
mognade ålder, då det är löjligt att uti sina
samtal med damerna inblanda smicker, som
jag för öfrigt alltid ansett såsom sårande för
finkänsliga sinnen, så torde det ursäktas mig,
att jag öppet uttalar hvad säkert många med
mig tänka, att det nemligen icke är vackert
eller behagligt att ständigt hafva för ögonen
obetäckta former. Det är icke blott kroppens
skönhet, som gör en qvinna behaglig, utan
isynnerhet. harmonien i hennes rörelser, eller
hvad man kallar behaget, grazien. För öfrigt
förutsätter detta mod, att alla fruntimmer
hafva vackra halsar, vackra ryggar och vac-
kra armar. Men då detta ingalunda är hän-
delsen, så synes det mig nästan vara obarm-
hertigt att bibehålla ett mod, som nödgar
så många att blotta sina svagheter.
Då modet icke kan borttaga den gula fär-
en eller utplåna fläckarne på hals och skul-
ror, och icke förmår bleka rodnaden eller
skänka rundning åt röda och knotiga armar,
så är det verkligen obegripligt, att ingen vå-
gar trotsa detta mod, och äfven vid den större
toiletten låta klädningen skyla hvad ingen
menniska önskar beskåda.
Jag har dock orätt, då jag säger att ingen
vågar det. Jag har nyligen sett en ung flicka
på bal, klädd uti en smakfull sidenklädning,
om gick ända upp till halsen, der den om-