BILL UTLECIIUG I SAGIBESIAITIL FHL VIVAFY ROLIG vIART
fälle att draga fördel af den asiatiska fästnin-
gens fall.
rJacta est alea (tärningen är kastad)! ut-
ropar The Sun, det olycksaliga dådet är full-
bordadt. England har ännu en gång förlo-
rat mera med pennan än hvad det med svär-
det vunnit. Landets ära, välfärd och fram-
tida säkerhet ha med berådt mod blifvit bort-
förskrifna, och vi måste nu göra hvad vi
kunna af den dåliga handeln, och underkasta
oss olyckan med så god kontenans vi förmå.
mn nan sn annen nnnnnnd
— När vi efterkomma den önskan, som
blifvit till redaktionen framställd, att efter-
följande af hr krigshofrättsfiskalen Bennick oss
meddelade artikel måtte införas utan några
nu dervid fogade antnärkningar, sker det med
förbehåll att framdeles äfven lemna rum för
hvad från den andra sidan möjligen kan kom-
ma att såsom genmäle anföras.
Om Stockholms Handels- Aktiebank.
Med herrar bänkofullmäktiges nu mera pu-
blicerade underdåniga påminnelser vid försla-
get till denna bankinrättning torde kunna an-
tagas, att förrådet af anmärkningar är temli-
gen upprymdt. Allmänheten, som erfarit föga
annat än klander och angrepp icke blott emot
sjelfva bankstiftelsen, utan äfven emot stiftarnes
afsigter, lärer ock vara tillräckligt härdad emot
inflytelsen af de villomeningar, till hvilka —
att döma efter den hittills anslagna tonen —
hvarje försök att försvara aktiebanken löper
fara att hänföras. - Då insändaren emellertid
nu vågar ett sådant försök och för försvaret
utbeder rum i Aftonbladet, hoppas han åt-
minstone undgå tillvitelsen att hafva sökt obe-
hörigen bearbeta opinionen.
Huru aktiebankens vedertakare i detta fall
förfarit har väl icke kunnat undgå någon san-
sad tidningsläsares uppmärksamhet.
Vid sammankomster, bevistade af omkring
50 personer, till stor del medlemmar af Stock-
holms börs, diskuterades det förslag till bo-
lagsreglor, som skulle i officiel väg ingifvas
till Kongl: Maj:t. Detta företag, hvilket såle-
des icke hölls hemligt, desto mindre som till
och med kända motståndare till aktiebanken
voro särskildt och utan alla slags förbehåll
inbjudna att bevista öfverläggningarne, har
man gifvit namn af att i all tysthet bedrif-
vas, och långt ifrån att enskildt taga reda på
det beslutade förslagets innehåll eller afbidal
den tid af några få dagar, som åtgick innan
förslaget hann utskrifvås och ingifvas till fi-
nansdepartementet samt der blifva tillgäng-
ligt, skyndade man att förkunna, hurusom
förslaget innehöll endast mindre väsendtliga
afvikelser i formfrågor ifrån det för några
år tillbaka upprättade förslaget till svenska
handelsaktiebankens reglemente-afvikelser, som
icke voro binderliga för bankstiftarnes afsig-
ter. Ja, man recenserade nyssnämde regle-
mente, i stället för det nya, och vid en sökt
jemförelse med det för några år sedan bilda-l.
de bolag för inrättande af Stockholms filial-
bank, som icke vann Kongl. Maj:ts sanktion,.
anmärk e man, att det bolaget likväl b
sina stiftare räknade en mängd redbara, för-
mögna och upplysta män, under det man
förteg, att just samma redbara, förmögna och)
upplysta män, med ganska få undantag, voro
bland stiftarne af den nu ifrågavarande han-
delsaktiebanken.
Men till saken.
Man har anmärkt att handelsaktiebanken,
med delegarnes frihet från solidarisk ansva-
righet, vore stridande mot svensk lag.
Härom har dock rikets förnämsta juridiska
auktoritet, nemligen högsta domstolen, redan
år 1853, i afseende på det då omarbetade för-
slaget till bolagsreglor för Stockholms han-
delsaktiebank, afgifvit ett af Kongl. Maj:t in-
fordradt yttrande,szom icke torde kunna från-
kännas hvarken oväld eller juridisk skarpsin-
nighet. Och detta yttrande, deri 6 bland 7
ledamöter instämt, förklarar, efter en vidlyf-
tig utredning af hithörande lagstadganden,
att saknaden af solidarisk ansvarighet för del-
pegarne i det tillernade bankbolaget icke kan, så
vida omfånget för dess verksamhet i öfrigt fin-
pnes vara rättad efter bestämmelserna uti mera-
nämde förordning angående aktiebolag (den 6
Oktober 1848) nanses utgöra i gällamde lag
stadgadt hinder för beviljande af sökt stadfä-
sstelse å bolagsordningen enligt senast afgifna
oförslaget.e
Af en hvar, som ieke vågar med landets
teoretiskt och praktiskt yppersta rättslärde
mäta sig i juridisk kunskap och skarpsinnig-
ket, torde detta högsta domstolens ganska be-
stämda och alls ieke, såsom man velat påstå,
psväfvande yttrande anses tillräckligt veder-
lägga ifrågavarande anmärkning. Det låter
icke ens säga sig att frågan på den tid, då
nämnde yttrande afgafs, var mindre debatte-
rad och utredd, än nu är händelsen; ty också
då hade en del af pressen med mycket nit
bekämpat den nya banken och äfven herrar
bankofullmäktige hade på den tiden visst icke
varsammare utbredt sig öfver de vådor och
besvärlighetet, en stor enskild bankinrättning
skulle för riksbankens monopol medföra. Icke
heller då hade man sparat bankstiftarnes be-
vekelsegrunder.
Vid nämde tid egnade Aftonbladet sitt lif-
iga deltagande åt handelsaktiebankens fram-
säng. Om de många sakrika artiklar, hvar-
ned nämde tidning då gendref precis samma
satser, som nu der förfäktas, vågar insändaren
påminna, icke derföre som skulle Aftonbla-
let, mera än någon annan, böra betagas att
ned hvar dag bli klokare, utan emedan först-
vämde artiklar väl kunna förtjena att läsas
innu en gång. Aftonbladets redaktion har
ill och med sjel. erinrat sina läsare om 1853
rs åsigter, likväl på ett sätt som torde vara
10g mycket vågadt. Insändaren tillåter sig
tt citera följande ur Aftonbladets ledande ar-
ikel för den 11 sistl. Februari. Viantogo
— säger redaktionen — vi likhet med peti-
tionärerne, att ingen annan möjlighet då
1853) fanns, än att ordna denna institution
en enskild hank i hufvudgtaden) ,så att den
and
w As a
FAS. hn