Det tyska bladets ädla uttryck af smärta
äro egnade att hos oss framkalla de hfligaste
sympatier, på samma gång vi likväl måste
protestera deremot, att sista fatalietiden för
reklamerande af Finlands frihet nu skulle vara
förgången.
Man bör visserligen icke göra sig några
illusioner i afseende på Finlands nuvarande
ställning. Ryssland har kanske först under
det nu afslutade kriget till fullo lärt sig inse
Finlands vigt och huru sårbart det obäkliga
riket är på denna punkt. Det skall säkerli-
gen oförtrutet lägga sig vinning om att Fin-
land drages så nära som möjligt intill sjelfva
Ryssland och att dess materiella tillvaro allt
mera sammanvecklas, allt närmare samman-
knytes med kejsarrikets.
Kejsar Alexander, tillika med sina bröder,
har helt nyligen, så snart underrättelserna från
Paris gåfvo vid-hbanden, att freden kunde an-
ses så godt som redan afslutad, företagit en
resa till Finland, hvilken torde haft stora
politiska syftemål och stå i nära samband
med Rysslands närmaste framtidsplaner vid
Östersjön. Kejsaren har sjelf annandag påsk
presiderat i finska senaten, vid hvilket till-
fälle, enligt det officiella finska bladet, stora
och för landets framtid vigtiga ärenden blif-
vit afgjorda. Furst Konstantin har gifvit en
fest för sjöofficerarne i Helsingfors, vid hvil-
ken säkerligen märkliga toaster för ryska Öster-
sjöflottans framtid icke saknats. Kejsaren har
rest omkring till flera af landets städer, för
att genom ett huldrikt och nedlåtande bete-
ende söka vinna popularitet för sin person och
derigenom äfven för de åtgärder, som äro i
görningen. Flera mått och steg ha på senare
tiden blifvit från ryska styrelsens sida tagna,
hvilka afsett att göra ett gynnsamt intryck på
den finska befolkningen och lugna den ge-
nom krigets missöden och de svåra lidanden,
som Rysslands fiender äfven tillfogat Finland,
genom ryssarnes brutalitet och de af tids-
omständigheterna frammanade utsigterna till
en befrielse, mot Ryssland ytterligt re-
tade stämningen. Så har den hatade vicekan-
slern Nordenstam blifvit entledigad, den förut
förföljde och trakasserade Snellman blifvit pla-
cerad på den under ett annat namn åter-
upplifvade filosofiska. läroatolen, och kejsaren
nyligen förklarat de finska studenterna att
,han fullkomligt litar på dem — ett ut-
tryck som, när det kommer fram med sådan
skrytsamhet, likväl endast torde vittna derom,
att stor anledning till misstroende förefinnes. Det
skulle icke förundra 0ss att snart få erfara,
det kejsaren anordnat någon skenbär förbätt-
ring i landets styrelse, eller åtörkKallat till lifs
någon slags representation af de fyra stånden,
såsom ett mer eller mindre betydelselöst bi-
hang till kejserliga senaten för Finland;
Skall man anse dylika åtgärder endast vara
beräknade att för ögonblicket smeka och in-
söfva finnarne, företrädesvis de mera bildade,
för att bryta deras motstånd emot andra åt-
gärder och företag, som så synbarligen afse
att efterhand låta Finland alltmera gå upp uti
Rysslånd? Och skall Ryssland i alla fall fort-
farande endast lura på rätta stunden att äf-
ven låta Finländ dela Polens öde, att se den
allt förtrampande och nivellerande moskovi-
tiska Jaggernautsvagnen utan miskund fara
frafo öfver alla dess nationella friheter och egen-
heter i religion, språk, folklif och samhällsskick?
Eller skall man tro på de ädlare afsigter
hos den nuvarande kejsaren, som i den ut-
ländska pressen sedau läng tid förespeglas,
att Alexander II verkligen vill låta de folk,
som lyda under hans spita, komma i ett hö-
gre åtnjutande af frihetens välgerningar och
civilisationens frukter, än man hittills ansett
vara förenligt med czarernes politik?
Endast framtiden kan till fullo besvara dessa
frågor. Till dess har svensken framför andra rätt
att tvifla. Emellertid må vi, ehvad framtiden
än bär i sitt sköte, och om finnarne än en-
dast med alltför grundadt misstroende kunna
mottaga sjelfherrskarens smekningar, dock
med deltagande erfara hvarje lättnad som be-
redes dem i deras vare sig genom kriget el-
ler eljest genom det moskovitiska förtrycket
och dess följder åsamkade bittra lidanden,
samt uppriktigt önska, att freden måtte i detta
som i andra afseenden för det gamla brödra-
folket, och för utvecklingen af Finlands både
andliga och lekamliga odling, såsom säkraste
vägen till den ljusare framtid, hvarpå vi al-
drig upphöra att förtrösta äfven för detta
land, medföra välsignelserika, om än endast
långsamt mognande frukter.