DEN SKÖNA GABRIELLA ). AUVGUSTE MÅ GQUET. ANDRA DELEN. IV. i Nusets vanor. Åh, jag vet nog hvad ni menar, mumlade Esperance med rynkade ögonbryn, men var lugn, min fru, från denna dag är jag både stum och blind... Hvilken väg önskar ni att jag går ut?p Vänta litet, tills jag får förbereda personen, som passar på er under balkongen: Marie Touchet närmade sig fönstret, hon böjde sig ned öfver balkongsgallret för att tillsäga la Ramee, hvilken hon ännu trodde jä sin post, att hans vaksamhet ej Jängre var af nöden; och Espiårance kastade en ling blick på Henriette, uti hvsrs öga han förgäfves sökte läsa den tacksägelse, som hans rådighet och tålamod gå väl förtjenat. Men hastigt genljödo steg i förstugan, dörren öppnades, och la Ramec inträdde med flammande ögon och sammanbitna läppar. Guds död!, utropade ban och störtade in uti rummet, jag var nog säker på att jag igenkänt rösten! Dessa ord och det djupa hat, hvarmed de uttalades, tvingade madame dEntragues att vända om hufvudet, och hon skyndade fram till la Ramåe för att begära en förklaring. Vid åsynen-af sin fiende förstod Espårance den fara hvari han sväfvade, en aning sade honom att en förfärlig strid förestod; men han flydde ej genom fönstret, utan han stan) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74, 75—78 och 81.