DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AUVGUSTE MÅ GQUET.
ANDRA DELEN.
IV.
i Nusets vanor.
Åh, jag vet nog hvad ni menar, mum-
lade Esperance med rynkade ögonbryn, men
var lugn, min fru, från denna dag är jag både
stum och blind... Hvilken väg önskar ni
att jag går ut?p
Vänta litet, tills jag får förbereda personen,
som passar på er under balkongen:
Marie Touchet närmade sig fönstret, hon
böjde sig ned öfver balkongsgallret för
att tillsäga la Ramee, hvilken hon ännu
trodde jä sin post, att hans vaksamhet ej
Jängre var af nöden; och Espiårance kastade
en ling blick på Henriette, uti hvsrs öga
han förgäfves sökte läsa den tacksägelse, som
hans rådighet och tålamod gå väl förtjenat.
Men hastigt genljödo steg i förstugan, dör-
ren öppnades, och la Ramec inträdde med
flammande ögon och sammanbitna läppar.
Guds död!, utropade ban och störtade in
uti rummet, jag var nog säker på att jag
igenkänt rösten!
Dessa ord och det djupa hat, hvarmed de
uttalades, tvingade madame dEntragues att
vända om hufvudet, och hon skyndade fram
till la Ramåe för att begära en förklaring.
Vid åsynen-af sin fiende förstod Espårance
den fara hvari han sväfvade, en aning sade
honom att en förfärlig strid förestod; men
han flydde ej genom fönstret, utan han stan-
) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74,
75—78 och 81.