I Y1 skola narnast meddela TOTlsatlning OCI slut på denna uppsatts. EROS Om modernas inflytande på allmänna helsotillståndet. 2 Men vida skadligare än de små hattarnt äro de långa klädningslifven. För att ins detta. behöfver man endast erinra sig den na turliga formen af en välbildad qvinna. Vi finn; då en måttlig bredd öfver axlarne och en af smalning af lifvet till slutet af bröstet, hvar ifrån den rundning utgår, som bildar höfterna Men den så kallade bröstkorgen, bildad af ref benen, har en motsatt form med lifvets yttre skapnad, så att den är snedare upptill och vid. gar sig ned emot bukhålan. Derigenom hafve lungorna frihet att utspännas tillräckligt un der inandningen, äfvensom lefver, mjelte och mage, hvilka betäckas af nedre refbenen, icke utsättas för tryckning. Skall nu lifvet för längas öfver det af naturen bestämda måttet så kan det icke ske på annat sätt än att de nedre refbenen sammantryckas och veka lif. vet hopdrages så att höfterna förlora sin na turliga rundning och blifva tvärt utstående nere vid höftbenen. Denna misshandling må. ste kroppen undergå för att kunna iklädas de långa klädningslifven. Så länge detta mod varar, skulle det anses såsom fullkomlig brist på smak att finna det fult. Jag vill derföre icke förneka den goda smaken hos dem som finna det förtjusande, men vill blott bedja dem icke förlöjliga kinesiskornas sammanpressade fot eller vissa amerikanska stammars konstigt plattade hufvuden. Tycke och smak kan ingen betaga; jag tycker mest om Guds oförderfvade skapelse. Om också hvarje qvinna genom detta mod skulle kunna fördunkla skönheten af en Venus Anadyomene, så borde det i alla fall förkastas, då man besinnar de olycksdigra följderna. Jag vill i största korthet framställa några af dem. Dertill fordras dock en flyktig blick på vissa fysiologiska fenomener, hvilka äro nödiga att känna. Jag vill således erinra att den föda, vi njuta, förvandlas i magen till så kallad chymus, en vällingslik massa, som i småtarmarne undergår ytterligare förändring och under namn af chylus utgör grundämnet för blodberedningen. De för kroppens underhåll otjenliga ämnena afsöndras ifrån chylus genom dennes blandning med gallan, som beredes i lefvern. På sådant sätt hafva födoämnena blifvit förvandlade till en tunn, mjölklik vitska, som uppsuges af en oändlighet fina, nätformigt förgrenade kärl och föres upp i bröstet, der den utgjuter sig i större blodkärl och följer blodet till hjertat. Detta blod, som varit utspridt i hela kroppen, samlar sig i stora blodådror ifrån särskilda organer, hvilka af detsamma erhållit ny näring och utgjuter sig i högra hjertkammaren. Härifrån drifves det vid hjertats sammandragning ut ilungorna, sprider sig der i de finaste ådernät omkring luftrören och de små luftcellerna, hvarest det genom atmosferiska luften erhåller den för lifvets bestånd nödiga syrgasen,-och aflemnar förbrukade ämnen, som vid utandningen bortgå i gasform. Sålunda förnyadt och uppfriskadt, återgår det ifrån lungorna till venstra hjertkammaren, hvarifrån det drifves ut igenom pulsådrorna till hela kroppen för att göra samma kretslopp om igen. Det är lätt att inse, att allt som störer blodberedningen och hämmar blodeirkulätionen måste hafva ett högst menligt inflytande på hela organismen. Genom felaktig blodberedning och hinder för blodets förädling i lungorna, uppkomma derföre en mängd blodsjukdomar, såsom bleksot, den allmännaste af alla, skrofler, tuberkler i åtskilliga organer; 0. 8. Vv. Genom hämmad blodcirkulation uppstå kongestioner åt olika kroppsdelar, hemorroider, så kallade aneurismer, åderbråck, hjertsjukdomar af flera slag, främmande bildningar i de ädlare organerna m. m. Ett alldeles nödvändigt vilkor för de ofvanantydda förrättningarnes ostörda gång är således, att lefvern och magen icke tryckas, att tarmarnes fria peristalliska rörelser på intet sätt förhindras och att bröstkorgen får tillräckligt höja sig för att vid respirationen lemna lungorna tillfälle att mottaga all den atmosferiska luft, som blodet behöfver, och utsläppa alla de förbrukade ämnena. Men de långa klädningslifvens begagnande fordrar att nedra refbenen och veka lifvet sammandragas genom snörlif. Lefvern, magen och mjelten tryckas derigenom upp emot mellangärdet eller den platta muskel som skiljer bröstet och buken och som så väsentligt bidrager till respirationen; utrymmet för lungorna förminskas, hvilka derföre icke kunna mottaga allt det blod som hjertat tillförer dem; hjertats fria slag störes; hela blodeirkulationen rubbas, under det de icke mindre vigtiga partier, som ligga nedanom det konstigt formade lifvet, pressas ner i bukhålan och utsättas för cn fortfarande tryckning. Men snörlifyen hafva ännu en annan menig verkan. Genom det stöd de gifva kroppen, minskas behofvet af de musklers verksamhet, som ligga på ryggen och emellan refbenen: af brist på tillräcklig rörelse förlora