vankga meuaniskoförståndets sätt att gå till våga, hvarigenom det blef möjligt för en person att leda undervisningen för hundra barn på en gång. Om vi se tillbaka på rena verkligheten, utan att förblindas af förutfattade ideer, skall erfarenheten ock säga oss, att lankastermetoden med ringa medel fört välsignelse öfver tusen och åter tusen af nu lefvande slägte, der läraren var skicklig och nitisk, der inspektionen var påpasslig, der skolan i Ofrigt ej saknade nödige resurser. Jag är derföre öfvertygad, att vexelundervisningssällskapet, gent emot den nya skolplanens förfäktare, har platt intet att frukta för sina cirklar och tabeller. Vi skola härnäst meddela fortsättning och slut på denna uppsatts.