skydd det första ångbåten anlände, hvarjemte han
befallde tvenne polistjenstemän att oförtöfvadt begif-
vå sig å väg till nämde stad. Vid framkomsten
funno de att Susanna Evans, i följd af telegrafdepe-
schen, hade blifvit tagen i beskydd af polisen; men
köpplerskan, en belgiska, som tycktes stå på en för-
trolig fot med de hamburgska polismyndigheterna,
uppbjöd allt för att fasthålla sitt rof och beskyllde
fickan att hafva frånstulit henne 5 . Engelsmän-
nen segrade dock och fingo Susanna Evans tillbaka,
sedan denna likväl först måst uthärda en oförskämd
behandling af en i kopplerskans tjenst anställd 1ä-
kare, som skulle undersöka de unga flickorna. Det
uppdagades vid detta tillfälle, att trafiken med im-
port af flickor till Hamburg drefs i stor skala, och
att der varande polismyndigheter starkt sågo genom
fingren med de skandaler som härflyta från detta
oskick. Man vände sig till engelske gesandten, öf-
verste Hodges, som förklarade att han mer än gerna
ville göra hvad i hans makt stod, för att mot denna
skamlösa koppleri-liga åtminstone skydda sina lands-
maninnor, men tillade att ban ingenting förmådde
uträtta mot hamburgerpolisen, såframt icke utrikes-
ministern, lord Clarendon, ville göra fristatens sty-
relse en allvarlig föreställning. Den 19 Mars fick
sir Carden besök af Susanna jemte hennes föräldrar,
hvilka under tårar tackade honom för den kraftiga
hjelp, hvarigenom han räddat deras dotter från van-
äran. Sir Carden gaf de båda nämde polistjenste-
männen välförtjenta loford för deras raskhet och
skicklighet samt uttalade den förhoppning att engel-
ska regeringen skulle träffa tjenliga mått och steg
beträffande hamburgska styrelsen, som kunde tillåta
sådana upprörande skändligheter att ostraffadt få
passera,
— Långvarigt sängliggande. I England har
nyligen aflidit en af de mest excentriska menniskor,
som någonsin lefvat: en person, som fullkomligt frisk
låde sig till sängs och förblef der qvarliggande i 49
rs tid, allt under fortfarande helsa och oförminskad
aptit. Hans namn var William Sharp, och han hade
sin bostad i Keaghley. Han var son af en farmer,
och ända från sin barndom hade han aldrig visat
någon benägenhet för arbete. Det var vid 30 års
ålder som han intog sängen, hvilken han ej lemnade
förrän vid sin död. Man känner ej rätt orsaken till
denna utomordentliga id6. Förnämsta skälet tyckes
ha varit ett missöde i äktenskapsväg. På sin bröl-
lopsdag hade han länge förgäfves väntat på sin brud.
Hon uteblef- helt och hållet, emedan hennes far ihär-
digt vägrat gifva sitt samtycke till det föreslagna
giftermålet. Denna händelse och måhända äfven an-
dra verkade djupt på ett i sig sjelft inskränkt för-
stånd. Mannen inneslöt sig i en kammare, ungefär
9 fot i fyrkant, och tillbringade der hela sitt lif i
sin säng. Vid hans död hade fönstret ej varit öpp-.
nadt på wettioåtta år. Under hela denna långa tid-
rymd har han aldrig varit allvarsamt sjuk. Ehuru
hunnen till en ålder af 79 år, hade hans kropp bi-
behållit sig fullkomligt. Det blef ett tillopp af ny-
fikna från alla håll för att se denna utomordentliga
varelse; men då en främmande inträdde, dolde han
genast hufvudet under täcket. Omkring en vecka
före sin död började han aftyna, men det var ej förr
än dagen förut som man började hysa farhågor för
sjukdomens utgång.
— Teologiskt bevisningssått. Vid en teolo-
gisk disputation afbröt den ena parten af de stri-
dande sin motpart beständigt med en mängd bibel-
språk, hvilka han likväl icke använde med hänsigt
till deras inre mening och sammanhang, utan sam-
manställde dem utan allt afseende på annat än bok-
stafven. Då han, oaktadt alla motpartens erinrin-
far om det oförnuftiga i hans sätt att bevisa med
ibeln sina påståenden, icke afstod derifran, yttrade
denne: Om man så der kan och får argumentera,
vill jag ur Bibeln bevisa dig att det är din ovilkor-
liga skyldighet att genast gå och hänga dig.. På
tillfrågan, huru det kunde låta sig göra, svarade
denne med att först citera Math. 27: 5. Judas gick
bort och hängde sig sjelfs, och omedelbart derefter
Luc. 10: 37. Gack och gör du sammaledes!