Finns det någonting, som mera uppvärmer
blodet i våra ådror, än åsynen af en älskad
gqvinnas rum? Finns det något herrligare än att
inandas samma luft som hon och att vidröra
alla dessa småsaker, på hvilka hennes ögon
otaliga gånger hvilat?
Men det var ej med älskarens vanliga be-
rusning som EspÅrance betraktade de föremål,
hvilka omgåfvo honom; en sorglig aning hide
inkräktat hans själ och krossat kärlekens all-
makt. Crillons ord genljödo oupphörligt i
hans öron och beröfvade Henriette hennes
starkaste tjusningskraft. Hon var icke längre
denna rena varelse, som han ännu för några
timmar sedan älskade högst på jorden ...
tviflet, denna gnagande mask, hade insmugit
sig i hans hjerta.
Huru olika var ej detta möte med dem, som
han förr haft i skogen under Guds mörkblåa
himmel! Der var han fri och lycklig, här,
under älskarinnans tak, fann han sig en frem-
iing, få. larne förskräcktes i deras bur, då han
närmade sig dem, och golfvet knarrade ogiäst-
vänligt under hans fötter.
Ack)! mumlade han, hvar är den sköna
tid, då jag plockade violblommor, för att der-
med smycka min sköna Henriettes svarta
lockar ? I
Esperance hann ej längre. Lätta steg hör-!
des i trappan, och med detsamma försvunno
la de dystra tankar, hvilka en stund ned-
onom,. Crillon, hans varningar och
oråelser, allt var glömdt, ban min-.
ette, sin själs nd
Af fruktan att den unga flickan möjli
skulle vara åtföljd af någon, smög han
tyst bakom en gardin; men ban fick se:
henne i trida ensam, utan följeslagarinna,
störtade han fram från sitt gömställe med
ärleksfulla blickar och öppna armar.