Finns det någonting, som mera uppvärmer blodet i våra ådror, än åsynen af en älskad gqvinnas rum? Finns det något herrligare än att inandas samma luft som hon och att vidröra alla dessa småsaker, på hvilka hennes ögon otaliga gånger hvilat? Men det var ej med älskarens vanliga berusning som EspÅrance betraktade de föremål, hvilka omgåfvo honom; en sorglig aning hide inkräktat hans själ och krossat kärlekens allmakt. Crillons ord genljödo oupphörligt i hans öron och beröfvade Henriette hennes starkaste tjusningskraft. Hon var icke längre denna rena varelse, som han ännu för några timmar sedan älskade högst på jorden ... tviflet, denna gnagande mask, hade insmugit sig i hans hjerta. Huru olika var ej detta möte med dem, som han förr haft i skogen under Guds mörkblåa himmel! Der var han fri och lycklig, här, under älskarinnans tak, fann han sig en fremiing, få. larne förskräcktes i deras bur, då han närmade sig dem, och golfvet knarrade ogiästvänligt under hans fötter. Ack)! mumlade han, hvar är den sköna tid, då jag plockade violblommor, för att dermed smycka min sköna Henriettes svarta lockar ? I Esperance hann ej längre. Lätta steg hör-! des i trappan, och med detsamma försvunno la de dystra tankar, hvilka en stund nedonom,. Crillon, hans varningar och oråelser, allt var glömdt, ban min-. ette, sin själs nd Af fruktan att den unga flickan möjli skulle vara åtföljd af någon, smög han tyst bakom en gardin; men ban fick se: henne i trida ensam, utan följeslagarinna, störtade han fram från sitt gömställe med ärleksfulla blickar och öppna armar.