— Uti ett bref från Paris till Vesterrcichi-
sche Correspondenz meddelas följande uppgif-
ter om grunddragen för fredsslutet:
Rörande Donaufurstendömena har man gjort stör-
sta afseendet på status quo och vidhållit den grund-
satsen, att icke lossa på, utan tvärtom fastare till-
knyta de ömsesidiga banden mellan Donauländerna
och Porten. Gränsfrågan mellan Ryssland och Tur-
kiet skall afgöras af en särskild komite. Gränsbe-
stämmelsernu i Mindre Asien skola ordnas efter grund-
satsen: stutvs quo ante bellum. På Nikolajews varf få
hädanefter icke några andra krigsskepp byggas än
de smärre fartyg, som skola tjena till kusternas be-
vakning. Antalet af dessa smärre krigsskepp skall
genom en mellan Porten och Ryssland afsluten öf-
verenskommelse, som dock måste anses såsom en i
fredsfördraget ingående del, fastställas till tolf, en-:
ligt andra uppgifter till åtta. Med anlednirg af den
femte punkten får Ryssland hvarken återupprätta
Bomarswnds fästningsverk eller på annat.sätt befästa
ÅAlandsdarne. Alla europeiska sjömakter ega rättig-
het att inrätta konsulater i Svarta hafvets alla ham-
nar. Slutligen förbinder Ryssland sig till att icke
vidare behålla någon krigshamn vid Svarta hafvet,
hvarvid det dock står denna makt fritt att med bat-
terier skydda inloppet till sina handelshamnar, både
för att utöfva besittningsrätten öfver det s. k. ter-
ritorialhafvet och för att riktigt kunna handhafva
sjöpolisen.,
Le Nord påstår att i elfte kongress-ses-
sionen skall frågan om Turkiets besättande af
de förbundna ha förevarit, och hade man be-
slutat sig för ett antal af 20,000 man besätt-
ningstrupper, hälften fransmän, hälften engels-
män, hvaremot man öfver den tid denna be-
sättning skall fortfara icke velat eller kunnat
någonting bestämma.