— Uti ett bref från Paris till Vesterrcichische Correspondenz meddelas följande uppgifter om grunddragen för fredsslutet: Rörande Donaufurstendömena har man gjort största afseendet på status quo och vidhållit den grundsatsen, att icke lossa på, utan tvärtom fastare tillknyta de ömsesidiga banden mellan Donauländerna och Porten. Gränsfrågan mellan Ryssland och Turkiet skall afgöras af en särskild komite. Gränsbestämmelsernu i Mindre Asien skola ordnas efter grundsatsen: stutvs quo ante bellum. På Nikolajews varf få hädanefter icke några andra krigsskepp byggas än de smärre fartyg, som skola tjena till kusternas bevakning. Antalet af dessa smärre krigsskepp skall genom en mellan Porten och Ryssland afsluten öfverenskommelse, som dock måste anses såsom en i fredsfördraget ingående del, fastställas till tolf, en-: ligt andra uppgifter till åtta. Med anlednirg af den femte punkten får Ryssland hvarken återupprätta Bomarswnds fästningsverk eller på annat.sätt befästa ÅAlandsdarne. Alla europeiska sjömakter ega rättighet att inrätta konsulater i Svarta hafvets alla hamnar. Slutligen förbinder Ryssland sig till att icke vidare behålla någon krigshamn vid Svarta hafvet, hvarvid det dock står denna makt fritt att med batterier skydda inloppet till sina handelshamnar, både för att utöfva besittningsrätten öfver det s. k. territorialhafvet och för att riktigt kunna handhafva sjöpolisen., Le Nord påstår att i elfte kongress-sessionen skall frågan om Turkiets besättande af de förbundna ha förevarit, och hade man beslutat sig för ett antal af 20,000 man besättningstrupper, hälften fransmän, hälften engelsmän, hvaremot man öfver den tid denna besättning skall fortfara icke velat eller kunnat någonting bestämma.