hellre velat förbinda sig med Sverges natur lige motståndare än att ingå i den store man handlingssfer, bland hvars representanter ha: varit en af de förnämsta. Svenska regerin gen egde ett godt tillfälle att kunna återtag: i land, då Napoleon förberedde sitt ry fälttåg. Hvem vet hvilket inflytande på fält tigets utgång en armÅe af 60,000 svenskar opererande på ryska armens flanker, skull na utöfvat? Den sednare, besegrad i all: träffningar, tillbakaslagen på andra sidan om Moskwa, skulle sannolikt icke kunnat daelc sig för att försvara Finland. Allt berättigar till den förmodan, att svenskarne skulle utan möda kunnat återtaga detsamma, och ifall detta skett, skulle de, i de korgresser som sednare bestämt de särskilta europeiska staternas gränser, funnit en majoritet som motsatt sig alt nämde land frånröfvades dem ånyo. je ha försmålt äfven detta tillfälle att närma sig Frankrike; e ha förrädt den store föltherrns förhoppning, och Frankrike har set dem inträda i lederna af den koalition sor kränkt dess område, under det att polackarne kämpade och föllo för Frankrike. Allt detta berättigar visserligen icke det våld som undertecknat Finlands förening med ryska riket; men det bevisar ätminstone ait förenämde land fördragit dess fölider med ett talamod, som måhända ej är längt ifrån att lemna rum för ännu bestämdare känslor Hr Lallerstedt har i sin bok, som föröfrigi är full af de mest intressanta upplysningar och fakta, mycket yrkat på nödvändigheter af att taga garantier cmot ryska maktens framsteg 1 norra delen af Europa. Enligt is opinion såsom ärlig svensk, besta dessa garantier uti Finlands återställande till. Sverge. Vi tro, att England och Frankrike, då de afslutat den sista trakt taten, och på kongressen i Paris betingat att Bomarsund ej finge återuppbyggas, gjort allt hvad som kunde göras alt försäkra den Sverges suveränitet tillkommande aktning och för att hindra allt intrång på detta lands område. Slutligen kan Sverge, som erhållit sin del i 1813 ärs rof, och som fått Finlands förlust ersatt, då det till Danmarks, vår bundsförvandts förfång, förvärfvade Norge, med tiden uppväga denna för detsamma så smärtsamma förlust genom fastställandet af en innerlig förening emellan de båda folk som bebo den skandinaviska halfön, och hvilka nu äro förenade under samma spira. Sverge och Norge ätnjuta fördelarne af en fri regering. Dessa fördelar äro vi långt ifrån att misskänna, men medaljen har sin frånsida. Detta self-yovermmnent, synnerligen i Vorge, har ända hittills hindrat sammansmältningen af de båda delarne af den svenska monarkien. Detta selfgovernment bar med öfverdrift bevarat hvartdera landets privilegier. hvartderas oberoende af det andra och den djupa afsöndring, som finnes emellan deras sörvaltningar. Då de en gång väl blifva fullkomligt förenade, då de blifva så hoplödda vid hvarandra, att de icke utgöra nier än ett land och haltön icke har mer än ett kompakt folk, med samma intressen, samma natioaalitet, samma fädernesland, så skall Sverge hafva ernått en ganska stor solidite, och det skall icke vara en lätt sak för någon granne, hura mäktig man än må anse den, att försöka skada det, tll och med om det icke skulle vara understödt genom den nyligen afslutade alliansen med Frankrike och England, less naturliga stöd. Denna enhet, som Sverge bör söka, skall blifva ett verk af tiden och visheten hos detta lands suveräner. Om den nuvarande fria yttranderätten gör det svårt att realisera den, så skall den mäktigt bia att uppräfthälla den, då den en gång väl är vunnen. Låtom oss hoppas, utt det skall snart inträffa. (!) Vi kunna emellertid icke annat än vara tacksamma för den ohycklade vänskap, som folken i de b delarne af-Sverge, utan att ta något tillfälle förbi, ut ryckt för oss under loppet af de sednaste striden. I Frankhar också I 5 besvara dessa is på sy ce är ctt af de ä föreraal för tillgifvenhet, och ucd möda hafva tidernas olyckor och regengarnes misstag hindrat denna känsla au stnktme sigt ila öfver från det ena landet det andra. Vi batva nyligen gifvit ett orof derpå, då vi försäkrat åt detta land fu! komlig säkerhet mot ingr pp, yckli icke äro sannolika, åtminstone på lung tid. Denna säkerhet skall tillåta Sverge att fullvorda sitt föreningsverk med Norge, och frår ie båda ländernas homogenitet skall halföns styrelse hemta en styrka, som vi hoppas skal: säkra ät det svenska fäderneslandet oanastlighet och välgång. — Vi känna alltför väl, hvilken leda den personliga tidningsr solemiken väckt och viicker hos en stor oc h ädelt-tänkanvde del af all änheten, och vi veta tillika, att en dylik po(cmik mera skadar än gagnar pressen. För tt I vår män hidraga ill att Af oc Aonr