hellre velat förbinda sig med Sverges natur
lige motståndare än att ingå i den store man
handlingssfer, bland hvars representanter ha:
varit en af de förnämsta. Svenska regerin
gen egde ett godt tillfälle att kunna återtag:
i land, då Napoleon förberedde sitt ry
fälttåg. Hvem vet hvilket inflytande på fält
tigets utgång en armÅe af 60,000 svenskar
opererande på ryska armens flanker, skull
na utöfvat? Den sednare, besegrad i all:
träffningar, tillbakaslagen på andra sidan om
Moskwa, skulle sannolikt icke kunnat daelc
sig för att försvara Finland. Allt berättigar
till den förmodan, att svenskarne skulle utan
möda kunnat återtaga detsamma, och ifall
detta skett, skulle de, i de korgresser som
sednare bestämt de särskilta europeiska sta-
ternas gränser, funnit en majoritet som mot-
satt sig alt nämde land frånröfvades dem ånyo.
je ha försmålt äfven detta tillfälle att närma
sig Frankrike; e ha förrädt den store fölt-
herrns förhoppning, och Frankrike har set
dem inträda i lederna af den koalition sor
kränkt dess område, under det att polackarne
kämpade och föllo för Frankrike.
Allt detta berättigar visserligen icke det
våld som undertecknat Finlands förening med
ryska riket; men det bevisar ätminstone ait
förenämde land fördragit dess fölider med
ett talamod, som måhända ej är längt ifrån
att lemna rum för ännu bestämdare känslor
Hr Lallerstedt har i sin bok, som föröfrigi
är full af de mest intressanta upplysningar
och fakta, mycket yrkat på nödvändigheter
af att taga garantier cmot ryska maktens
framsteg 1 norra delen af Europa. Enligt
is opinion såsom ärlig svensk, besta dessa
garantier uti Finlands återställande till. Sverge.
Vi tro, att England och Frankrike, då de af-
slutat den sista trakt taten, och på kongressen
i Paris betingat att Bomarsund ej finge åter-
uppbyggas, gjort allt hvad som kunde göras
alt försäkra den Sverges suveränitet till-
kommande aktning och för att hindra allt
intrång på detta lands område.
Slutligen kan Sverge, som erhållit sin del
i 1813 ärs rof, och som fått Finlands förlust
ersatt, då det till Danmarks, vår bundsför-
vandts förfång, förvärfvade Norge, med tiden
uppväga denna för detsamma så smärtsamma
förlust genom fastställandet af en innerlig för-
ening emellan de båda folk som bebo den
skandinaviska halfön, och hvilka nu äro för-
enade under samma spira.
Sverge och Norge ätnjuta fördelarne af en
fri regering. Dessa fördelar äro vi långt ifrån
att misskänna, men medaljen har sin från-
sida. Detta self-yovermmnent, synnerligen i
Vorge, har ända hittills hindrat samman-
smältningen af de båda delarne af den sven-
ska monarkien. Detta selfgovernment bar med
öfverdrift bevarat hvartdera landets privilegier.
hvartderas oberoende af det andra och den
djupa afsöndring, som finnes emellan deras
sörvaltningar. Då de en gång väl blifva full-
komligt förenade, då de blifva så hoplödda
vid hvarandra, att de icke utgöra nier än ett
land och haltön icke har mer än ett kom-
pakt folk, med samma intressen, samma natio-
aalitet, samma fädernesland, så skall Sverge
hafva ernått en ganska stor solidite, och det
skall icke vara en lätt sak för någon granne,
hura mäktig man än må anse den, att för-
söka skada det, tll och med om det icke
skulle vara understödt genom den nyligen af-
slutade alliansen med Frankrike och England,
less naturliga stöd. Denna enhet, som Sverge
bör söka, skall blifva ett verk af tiden och
visheten hos detta lands suveräner. Om den
nuvarande fria yttranderätten gör det svårt
att realisera den, så skall den mäktigt bi-
a att uppräfthälla den, då den en gång
väl är vunnen. Låtom oss hoppas, utt det
skall snart inträffa. (!)
Vi kunna emellertid icke annat än vara
tacksamma för den ohycklade vänskap, som
folken i de b delarne af-Sverge, utan att
ta något tillfälle förbi, ut ryckt för oss
under loppet af de sednaste striden. I Frank-
har också I 5 besvara dessa
is på sy ce är ctt af de ä
föreraal för tillgifvenhet, och
ucd möda hafva tidernas olyckor och rege-
ngarnes misstag hindrat denna känsla au
stnktme sigt ila öfver från det ena landet
det andra. Vi batva nyligen gifvit ett
orof derpå, då vi försäkrat åt detta land fu!
komlig säkerhet mot ingr pp, yckli
icke äro sannolika, åtminstone på lung tid.
Denna säkerhet skall tillåta Sverge att full-
vorda sitt föreningsverk med Norge, och frår
ie båda ländernas homogenitet skall halföns
styrelse hemta en styrka, som vi hoppas skal:
säkra ät det svenska fäderneslandet oan-
astlighet och välgång.
— Vi känna alltför väl, hvilken leda den
personliga tidningsr solemiken väckt och viic-
ker hos en stor oc h ädelt-tänkanvde del af all
änheten, och vi veta tillika, att en dylik po-
(cmik mera skadar än gagnar pressen. För
tt I vår män hidraga ill att Af oc
Aonr