adliga byråkratien. Dess ledare, som med
sin talrika trupp af hofadel och yngre mili-
tärer spelat en vigtig rol på riddarhuset un-
der de sednaste riksdagarne, ha äfven till sitt
syftemål en regeneration af aristokratien;
de vilja koncentrera dess politiska inflytande
hos en adlig byråkrati och derigenom mot-
verka den fara som kan uppstå deraf att
landtadeln allt mindre sträfvar emot att upp-
gå i den fastighetsegande och jordbrukande
befolkning, till hvilken den hör genom sina
lefnadsförhållanden, och hvarigenom samma
endrägtiga och naturliga förhållande skulle
kunna uppstå mellan adel och folk som
t. ex. i Frankrike, Spanien och till en
del i Italien. Ehuru sjelfva junkerche-
ferna i många hänseenden röja en icke
ringa habilitet och äfven kunna visa sig
såsom reformvänner i fråga om! en eller
annan materiel förbättring, så visar dock den
cohors patricia som följer dem ofta iton och
uppträdande ett ganska stort sjägttycke med
de renhårigaste pommerska eller schlesiska
junkrar. - Ville man närmare skärskåda den
rol, som denna klass af adelsjunkrar spelar i
den allmänna sammanlefnaden, så skulle man
visst äfven kunna upptäcka ett och annat drag
som påminner om de omständigheter som stå
i samband med en Hinkeldey-Rochowska af-
fären i Berlin. Man saknar icke exempel på
klubbar, ursprungligen stiftade för helt an-
dra ändamål, men som förvandlats till jun-
kerliga spelklubbar, der man helt fashiona-
belt ruinerar sig. Det är icke någonting all-
deles exempellöst, att en ofrälse officer, som
i ett på förmans befallning skrifvet tjenste-
bref vågar beteckna en gradpasserande under-
officers, en ur barnskorna nyss klifven hög-
adlig junkers, vid ett tillfälle ådagalagda van-
hedrande uppförande med något si när sitt
rätta namn, blir föremål f följelser, kränk-
ningar och störtningsförsök från den junker-
I:ga sidan. Vi skulle kunna tillägga mycket
om den falska militäriska hederskänslan, som
också är en lemning från förgångna tider och
ett slags uppenbarelse af junkerväsendet, den
hederskänsla, som t. ex. icke finner någon anstöt
deraf om en corps-kamrat ruinerar sig genom
de eländigaste utsväfningar eller om han, ikläld
uniform, skulle uppträda i det föraktligaste till-
stånd uti lastens smutsigaste kyffen, men som
måhända skulle finna sig i högsta grad kränkt
om samme person vågade i uniform sitta på
någon annan än de förnämsta och dyraste
platserna i en teatersalong o. s. v.; men detta
skulle föra oss allt för långt från vårt ämne.
Våra politiska junkrar förtjena att följas
med uppmärksamhet, så mycket mera som de
påstås ega lifliga sympatier på det håll som
man plägar beteckna såsom representerande
framtiden, och som man icke kan veta,
hvilka ideer från Hinter-Pommern eller från
det preussiska herrehuset de skulle kunna
känna sig kallade att vilja genomföra under
någon period af allmän europeisk reaktion.
Framtidens representanter borde inse att de
vinna hvarken styrka eller kärlek genom dy-
lika allianser. Folket i alla civiliserade län-
der har numera alldeles vuxit ifrån maximen
om nödvändigheten af en genom aristokra-
tien åvägabragt bemedling mellan furste och
folk; detinser med Chamfort, att arisokratien
är en förmedlare mellan tron och folk, på sam-
ma sätt som hunden är förmedlare mellan jä-
garen och haren. Lika litet borde man kunna
inbilla sig att i och genom junkrarne kunna
åvägabringa ett politiskt stöd för tronen.
Junkrarne besitta intet af de företräden, ge-
nom hvilka en aristokrati med något sken af
sanning kan sägas vara ett stöd för monar:
kien; de ha ingenting annat att stödja sig vid
än en fördelaktig tanka om sig sjelfva och
hofgunstens solglans. Långt ifrån att något
slags svenskt junkerdöme kan utgöra ett
verkligt stöd åt tronen, kan det endast up-
pehålla sig sjelft genom att låta stödja sig
af tronen och försvagar sålunda i sjelfva ver-
ket konungamakten genom den summa at
kraft det från densamma måste låna.
KEENAN