artikeln, har uttalat sig säval 1 landets tid-
ningar, som: i den af hr Lallerstedt utgifna
bok, hvilken med några loford om författa-
ren omtalas, hvarefter artikeln fortfar:
Om detta arbete, som eger mycket värde
och som skall väcka stor u;pmärksamhet i
Sverge, hade inskränkt sig att laga Fin-
lands förlust, skulle vi ej haft någonting ali
säga, Men det gör ännu mer: det förebrår
Frankrike, ehuru visserligen i vänskapliga or-
dalag, att hafva under första kejsardömet öl.
verlemnat denna provins åt Ryssland, och
detta synes oss förtjena en förklaring.
Man fattar den saknad, som förlusten at
finländska området, hvilket betäckte Stockholm,
ingifver den svenske författaren. Men det är,
när allt kommer omkring, Sverges eget fel
om det gjort denna förlust, och franska fol-
ket är det sista på hvilket svenskarne kunna
vältra ansvarigheten för den skada, som till-
fogades dem vid ifrågavarande tidpunkt.
Franska revolutionen fann, då hon utbröt.
på Sverges tron en furste med högdragen och
oresonlig karakter, som, misskännande sitt
lands verkliga intressen och de franska alli-
ansernas sekelgamla tradition, gick längre än
någon annan suverän i Europa uti ådagaläg-
gande af monarkiskt agg. Icke åtnöjande sig
med att hata det republikanska Frankrike, lät
Gustaf IV Adol? sitt oförståndiga hat stiga
ända till den man, som återställt det franska
gambhället på dess naturliga grundvalar af sed-
lighet, ordning och rättvisa. Han tillegnade
sig all de stora kontinentalmonarkiernas bit-
terhet och delade alla deras farhågor, ehuru
han på intet sätt hotades. Men detta var icke
allt. Han förblef väpnad ännu då Österrike,
Preussen och Ryssland lade ned vapen; han
förföljde med sina vanmäktiga utmaningar
den snillrike man, inför hvilken hela Europa
böjde sig. Med ett ord, han bragte det der-
hän att lejonet, som länge beskyddat honom.
slutligen öfverlernade honom åt hans egen
bundsförvandts Rysslands lystnad.
Och var det icke han sjelf, som hade valt
denna bundsförvandt, tvärt emot alla politi-
kens mest elementära reglor? Betraktade han
icke honom såsom sin vän, sin beskyddare,
såsom den mäktigaste försvararen af de anti-
revolutionära grundsatser, till hvilkas ifriga-
ste och envisaste kämpe han opåkalladt och
fruktlöst hade gjort sig? Denna Sverges så
nya, så utomordentliga, men så lågande v
skap för Ryssland blef icke lyck
Sverge, den medförde beklagansvärda följäe
den mäktige vännen plundrade den sva
vännen. Huru fi smän, ku
göras ansvariga för den delse? Det vary
ett slags familjetvist. Vi hafva icke, så
som man säger, lagt banden mellan barken
och trädet. Hvem kan förebrå oss derför? 1t
Vi hade, under sådant förhållande, endast vårt f
eget intresse att rådfråga. I i
bedöma detsamma än vi sjeifva,
öfverlemn en tid svensk
t förbund
ring sj
land.
lisk I e
de förr å honom att vid denna tid Punkt ta
ör dei, som aldrig hade upphört
PT sig säsom hans fiender. D
I Frankrike har man alltid älskat Sverge:k
det är med lika mycken förvåning som sorg ic
vi hafva räknat det bland våra fienders an- IC
tal; och oaktadt detta hårda prof, som på-
lagts vår gamla vänskap, hafva vi ständigt
för detsamma bevarat en oföränderlig sym-s!
ati. Men det händer nästan alltid på denna ft
Jord, att hvarje land låter sig komma ett fel-t:
steg till last; Sverge har gått fram i en falsk
riktning nästan under hela tiden af det för-
sta kejsardömets fortvaro; det är högligen att
beklaga sig, och de sanna svenskarne hafv: I
skäl att återvända på den rätta vägen. Dette
är medlet att undvika nya missöden; men det I,
är icke derföre sagdt att det förslår till atv
utplåna spåren af det förflutnas olyckor oci
p
misstag. S
Hvad som kan trösta de svenska patriotern: n
öfver förlusten af Finland, är den likgiltig- h
het för återupprättandet af deras sjelfständig- 1;
het som finnarne lagt i dagen under loppe! I
af de tvenne senaste kampanjerna. Öfveralit h
hvarest de baltiska flottorna och synnerligas h
den engelska, nalkats de finska stränderna.
hafva de icke funnit annat än ett folk met
ryskt hjerta. Finska folkets omstämning sy
nes, enligt dessa vittnesbörd, hafva försiggåt
mera hastigt, än fallet plägar vara i ett er-
öfradt land. Hr Lallerstedt försäkrar att denn:
förändring endast egt rum inom vissa klasser
såsom en del af de högre embetsmännen, offi
cerarne, presterskapet och nägra handlande. I,
Han försäkrar att sinnesstämningen hos så I:
väl adeln som jordbrukarne, synnerligast i de I).
inre af landet, är helt och hållet svensk. Vv p
vilja tro honom. Men hvad som är säkert i Ip
att dessa känslor på intet sätt gifvit sig till J.
känna; att de allierade flottornas närvaro pi Iuoj
intet sätt framkallat någon resning, att der Ii
emot de enda uppenbarelser i detta fall, p: lic
hvilka man ej kan misstaga sig, äro de ge ltr
värsskott som på flera orter helsat engelsmän Is,
nen under det de kryssade i Bottniska viken Ju
Och se ycksdigra i saken. Sedu I y
Finland blifvit eröfradt, afsatte svenskarne, me- I.
delst en uppresning, upphofsmannen till du Vv
omätliga olyckan, Gustaf IV Adolf, denn fig
ädle men fanatiske och talanglöse konung
Detta visa fols, moderat ehuru ridder
hade blifvit drifv
den olycklige monarkens envisa framhärdand:
i så bedrö rringar. Svenskarne had
gjort sin revolution med den lugna beslut sj
samhet och orubbliga ordni som utmärk: I Vv
nordens nationer. Frågan var nu att vili p
en ny regent, som skulle st enlic i svensk. Le
folkets klart uttryckta syr rpatier, d. S.: ei
som kunde återknyta det gam förbunde
med fransmännen och kombinera sin politi! bi
med vår. Hvad inträflade nu? Vi veta de t
alla. Denna samtidshi lefver i a
minnen. Vi vilja ej något som såra Å.
minnet af en lysande ki er furste .
kiahat All
5