hittills inom riksrådet gjort sig gällande, måhända äfven af andra, mera i allmänhet verkande politiska skäl, någon mot-dordre till en förändrad taktik hade blifvit inom det holsteinska lägret utdelad, och att sålunda intet egentligt motstånd mot författningen 7 stort skulle komma att göras, då det nu på en gång visar sig att, ehuru de hittills gjorda försöken både i sig sjelfva varit obetydliga och i gerningen misslyckats, holsteinarne dock ingalunda uppgifvit sin hufvudplan, den kampanj, hvartill de preliminära skärmytslingarne nyss förut blifvit levererade i Itzehoe. Holsteinarne Scheel-Plessen, Reyentlow-Farve, (kungavald) Reventlow-Jersbek, Reincke, Preusser, Baudissin-Borstel, Pauly, sekunderade af den kungavalda ledamoten för Lauenburg, Berkemeyer, samt slesvigarne Rumohr, Miller och Thomsen, hafva i tisdags genom riksrådets president ingifvit ett förslag om att riksrådet (som enligt författningens 86 har rätt att angående helstats-ärenders ingifva andraganden och besvär till konungen) måtte besluta att hos konungen hemställa det helstatsförfattningen må, jemte dertill hörande vallag, -blifva förelagd Holsteins och Slesvigs ständerförsamlingar samt Lauenburgs ridderoch landtskap, på det dessa representativa församlingar må öfver samma afgifva sitt betänkande, hvilket eller hvilka derefter skola till riksrådet remitteras.n Detta är då ändtligen att gå fröm sounds to things Antagligen göra förslagets inbringare icke räkning på att inom riksrådet finna tillräckligt gehör för att få adressen befrämjad, ehuru onekligen här är för handen ett af de tillfällen, på hvilka jag i min förra skrifvelse anspelade, der nyanserna inom församlingen torde komma att träda fram och en splittring inom lägret att faktiskt ega rum; men förutsedt just detta, att förslaget af siksrådets majoritet förkastas, befinner sig då omsider den holsteinska oppositionen på precist den punkt, den från början önskat, och i den ställning, den de longue main beräknat och förberedt. Den skall förmodligen då, som lidande och förorättad part, gripa till det afgörande stora experimentet, — en appell till tyska förbundet; och hvad som visserligen blifvit af många förutsedt, men aldrig med full klarhet uppfattadt, skall då komma att inträffa, det att Frankfurt tager hand om saken. Det gifves visserligen ännu de, hvilka tvifla på att de holsteinska grefvarne, när det kommer till stycket, skola ha kurasje nog att drifva affären derhän, men uppriktigt sagdt, ser jag icke hvarför de ej, verkligen skulle låta af hotet bli allvar. Åtminstone finner jag ännu för ögonblicket intet, som uppreser sig mot en sådan förutsättning. Nå väl, de appellera till Frankfurt, och detta är nu väl i sig sjelft ingenting så öfvermåttan betänkligt, men hvad som deremot är och, ännu mer, kan bli betänkligt nog, är det, att tyska förbundet, hvars politiska ömtålighet och derjemte advokatoriska skicklighet är i allmänhet noga bekant, särdeles då det gäller ;versus Danmark,, onekligen eger i föreliggande officiella kungliga löften, utsagor och tillförsäkringar, ändå af icke så synnerligt gammalt datum, tillräckligt mycket att haka sig fast vid till favör för holsteinarnes påstående i närvarande speciella fall. Det kan dock svårligen bestridas att hela helstatsförfattningen i sjunde timman tillkommit på ett något eget och icke fullt formelt sätt, och man kan, strängt taget, icke förtänka holsteinarne och deras politiska själsfränder i Slesvig, att de betrakta den, för hvad som angår de särskilda bertigdömena, temligen i arten af en oktrojerad konstitution. Enligt lagen af den 28 Maj 1831, ofta från detta håll citerad, — den lag, enligt hvilken de rådgifvande ständerförsamlingarne i monarkiens olika delar infördes, — måste hvarje förslag till förändring i undersåternas personliga ställning underläggas ständerförsamlingarnes bepröfvande; kungörelsen af den 28 Januari 1852 — genom hvilken initiativet gafs till de blott rådgifvande församlingarnes i hertigdömena förvandlande till beslutande reresentationer, erkände också denna församingarne år 1831 medgifna rätt, i det den förklarade att regeringens förslag rörande ständerförsamlingarnes omorganiserande skulle blifva de gamla rådgifvande representationerna understäldt. Lagen af 1831 har af tyska förbundet blifvit erkänd och vederbörligen annoterad för framtiden, såsom en fundamentallag för de till förbundet hörande danska landsdelarne; och det är sålunda icke osannolikt att det i sin tid skall finna sig befogadt att protestera emot dendanska helstatsförfattningen särskildt på grund just af den omständighet, att den tillkommit utan att först hafva, enligt 1831 och 1852 års högtidliga utsagor, varit förelagd hertigdömenas ständerförsamlingar till betänkande, såsom en lag, den der i ganska väsentliga punkter onekligen införer en förändring i undersåternas personliga ställning. Hvad nu följden af en dylik protest kan blifva och hvad vidare förvecklingar deraf kunna komma att beredas för det arma Danmark, hvars lott synes vara att aldrig komma i riktig politisk jemvigt, är för ögonblicket svårt att förutsäga; men så mycket är deremot ofantligt lätt att inse, att den nu väckta frågan innebär åtminstone frö till något allvarsamt oeh något, som i tid förtjeniar att med all uppmärksamhet följas. Den gamle hedersmannen Hvidt har knappt lagt sina ögon tillsammans förrän vi hafva att anteckna ett annat notabelt dödsfall. Köpenhamns öfverpresident: (högste chefen för dess magistrat), konferensrådet Lange, har i går natt aflidit. Denna händelse: är af en allmännare vigt, särdeles med afseende på frågan om efterträdare. Ermbetet, i och för sig sjelf icke blott högt, men i fiera riktningar af ingripande verksamhet och betydelse, fordrar just i närvarande ögonblick, då så många reformer i det inre tränga på och många stora kommunala företag stå för dörren, en man med kraftig hand och med öppen blick för tidens kräf; Ser man sig nu omkring bland: de möjligheter, hvilka med mer eller mindre