hittills inom riksrådet gjort sig gällande, må-
hända äfven af andra, mera i allmänhet ver-
kande politiska skäl, någon mot-dordre till
en förändrad taktik hade blifvit inom det hol-
steinska lägret utdelad, och att sålunda intet
egentligt motstånd mot författningen 7 stort
skulle komma att göras, då det nu på en
gång visar sig att, ehuru de hittills gjorda
försöken både i sig sjelfva varit obetydliga
och i gerningen misslyckats, holsteinarne dock
ingalunda uppgifvit sin hufvudplan, den kam-
panj, hvartill de preliminära skärmytslingarne
nyss förut blifvit levererade i Itzehoe. Hol-
steinarne Scheel-Plessen, Reyentlow-Farve,
(kungavald) Reventlow-Jersbek, Reincke,
Preusser, Baudissin-Borstel, Pauly, sekunde-
rade af den kungavalda ledamoten för Lauen-
burg, Berkemeyer, samt slesvigarne Rumohr,
Miller och Thomsen, hafva i tisdags genom
riksrådets president ingifvit ett förslag om att
riksrådet (som enligt författningens 86 har
rätt att angående helstats-ärenders ingifva
andraganden och besvär till konungen) måtte
besluta att hos konungen hemställa det hel-
statsförfattningen må, jemte dertill hörande
vallag, -blifva förelagd Holsteins och Slesvigs
ständerförsamlingar samt Lauenburgs rid-
der- och landtskap, på det dessa representa-
tiva församlingar må öfver samma afgifva sitt
betänkande, hvilket eller hvilka derefter skola
till riksrådet remitteras.n
Detta är då ändtligen att gå fröm sounds
to things Antagligen göra förslagets in-
bringare icke räkning på att inom riksrådet
finna tillräckligt gehör för att få adressen be-
främjad, ehuru onekligen här är för han-
den ett af de tillfällen, på hvilka jag i min
förra skrifvelse anspelade, der nyanserna in-
om församlingen torde komma att träda fram
och en splittring inom lägret att faktiskt ega
rum; men förutsedt just detta, att förslaget af
siksrådets majoritet förkastas, befinner sig då
omsider den holsteinska oppositionen på pre-
cist den punkt, den från början önskat, och
i den ställning, den de longue main beräk-
nat och förberedt. Den skall förmodligen då,
som lidande och förorättad part, gripa till det
afgörande stora experimentet, — en appell till
tyska förbundet; och hvad som visserligen
blifvit af många förutsedt, men aldrig med
full klarhet uppfattadt, skall då komma att
inträffa, det att Frankfurt tager hand om saken.
Det gifves visserligen ännu de, hvilka tvifla på
att de holsteinska grefvarne, när det kommer
till stycket, skola ha kurasje nog att drifva
affären derhän, men uppriktigt sagdt, ser jag
icke hvarför de ej, verkligen skulle låta af
hotet bli allvar. Åtminstone finner jag ännu
för ögonblicket intet, som uppreser sig mot
en sådan förutsättning. Nå väl, de appellera
till Frankfurt, och detta är nu väl i sig sjelft
ingenting så öfvermåttan betänkligt, men hvad
som deremot är och, ännu mer, kan bli be-
tänkligt nog, är det, att tyska förbundet, hvars
politiska ömtålighet och derjemte advokatori-
ska skicklighet är i allmänhet noga bekant,
särdeles då det gäller ;versus Danmark,, onek-
ligen eger i föreliggande officiella kungliga
löften, utsagor och tillförsäkringar, ändå af
icke så synnerligt gammalt datum, tillräckligt
mycket att haka sig fast vid till favör för hol-
steinarnes påstående i närvarande speciella fall.
Det kan dock svårligen bestridas att hela
helstatsförfattningen i sjunde timman tillkom-
mit på ett något eget och icke fullt formelt
sätt, och man kan, strängt taget, icke förtänka
holsteinarne och deras politiska själsfränder i
Slesvig, att de betrakta den, för hvad som
angår de särskilda bertigdömena, temligen i
arten af en oktrojerad konstitution. Enligt la-
gen af den 28 Maj 1831, ofta från detta håll
citerad, — den lag, enligt hvilken de rådgif-
vande ständerförsamlingarne i monarkiens
olika delar infördes, — måste hvarje förslag
till förändring i undersåternas personliga
ställning underläggas ständerförsamlingarnes
bepröfvande; kungörelsen af den 28 Januari
1852 — genom hvilken initiativet gafs till
de blott rådgifvande församlingarnes i her-
tigdömena förvandlande till beslutande re-
resentationer, erkände också denna försam-
ingarne år 1831 medgifna rätt, i det den
förklarade att regeringens förslag rörande stän-
derförsamlingarnes omorganiserande skulle blif-
va de gamla rådgifvande representationerna
understäldt. Lagen af 1831 har af tyska för-
bundet blifvit erkänd och vederbörligen an-
noterad för framtiden, såsom en fundamental-
lag för de till förbundet hörande danska lands-
delarne; och det är sålunda icke osannolikt
att det i sin tid skall finna sig befogadt att
protestera emot den- danska helstatsförfattnin-
gen särskildt på grund just af den omstän-
dighet, att den tillkommit utan att först hafva,
enligt 1831 och 1852 års högtidliga utsagor,
varit förelagd hertigdömenas ständerförsam-
lingar till betänkande, såsom en lag, den der
i ganska väsentliga punkter onekligen infö-
rer en förändring i undersåternas personliga
ställning. Hvad nu följden af en dylik pro-
test kan blifva och hvad vidare förvecklingar
deraf kunna komma att beredas för det arma
Danmark, hvars lott synes vara att aldrig
komma i riktig politisk jemvigt, är för ögon-
blicket svårt att förutsäga; men så mycket är
deremot ofantligt lätt att inse, att den nu
väckta frågan innebär åtminstone frö till nå-
got allvarsamt oeh något, som i tid förtjeniar
att med all uppmärksamhet följas.
Den gamle hedersmannen Hvidt har knappt
lagt sina ögon tillsammans förrän vi hafva att
anteckna ett annat notabelt dödsfall. Köpen-
hamns öfverpresident: (högste chefen för dess
magistrat), konferensrådet Lange, har i går
natt aflidit. Denna händelse: är af en allmän-
nare vigt, särdeles med afseende på frågan om
efterträdare. Ermbetet, i och för sig sjelf icke
blott högt, men i fiera riktningar af ingripan-
de verksamhet och betydelse, fordrar just i
närvarande ögonblick, då så många reformer
i det inre tränga på och många stora kom-
munala företag stå för dörren, en man med
kraftig hand och med öppen blick för tidens
kräf; Ser man sig nu omkring bland: de
möjligheter, hvilka med mer eller mindre