STOCKHOLE, den 26 Mars. Junkrar och Byråkrater. (ä J närvarande stund, då man befarardet snara afslutandet af en dålig och Europas högsta intressen -förrådande fred och tanker derföre vänder sig till de skiften och omkast-ningar i de europeiska förhållandena, som genom en dylik fred förr eller sednare skola framkallas, är det af stort intresse att något närmare skärskåda de båda makter, byråkratier och junkrarne, som i en stor del af Europas stater utgöra sköldhållarne för den närvarande politiska reaktionen. Preussen, som nu utgör byråkratiens och junkerdömets förlofvade fana, har på de sednaste veckorna gifvit Europa några ytterst intressanta lektioner rörande den inre sedliga halten af det samhällstillstånd, som de räddande statsmännen åvägabragt, äfvensom om det verkliga inbördes förhållandet mellan de båda klasser, som för befrämjandet af sina särskilda intressen samverkat och gemensamt arbetat på folkfrihetens undertryckande. Friherre v. Manteuffel, ehuru mera byråkrat än aristokrat, har länge utgjort en förmedlare m llan båda partierna, och intet namn har under några år varit så populärt inom hela det reaktionärt-konservativa lägret som hans. Samtliga fraktioneraf denna sida ha villigt kunnat följa honom, emedan han i sjelfva verket icke omfattar några bestämda politiska principer, utan är en omständigheternas politikers, som endast tänker på att bringa kronan ur den ena eller andra ögonblickliga svårigheten, men aldrig förmår betrakta staten som en helhet, och hvars nyligen i andra kammaren afgifna trosbekännelse: Här behöfves intet annat program än det, att vi allesammans äre Hans Maj:t Konungens ödmjukaste tjenare, troligen varit en söt lukt för det kongl. svenska allenastyrandets trogna anhängare och tjenstvilliga redskap. Hr v. Manteuffels anhängare ha alltid beprisat hans stora ärlighet. Skada blott att publiciteten i våra dagar, oaktadt alla försök att undertrycka för de makthafvande obehagliga sanningar, fullgör mycket af hvad som förr uteslutande ansågs förbehållet historien och kastar ljus öfver många af politikens inre och hemliga trådar! Utan tvifvel äro hr v. Manteuffel och hans vänner ifriga anhängare af det system om två olka slag af moral, som prof. Nisard uppställt och som så illa behagade pariserstudenterna. Den, som med någon uppmärksamhet följt den yttre politiken under den bedröfliga reaktionsperioden sedan 1848, erinrar sig hvilken slät figur hr v. Manteuffel redan 1850 spelade i den Waldeck-Ohmska affären och det naiva sätt hvarpå han i första kammaren omtalade sin intima beröring med spionerna. Den tiden gällde det att spionera på och kasta infami öfver de liberala. Omständigheterna ha sedan dess förändrats och man fruktar icke längre de liberala; de reaktionära fraktionerna spionera på hvarandra. Junkerligans chefer betrakta å ena sidan embetsmannahierarkien med misstroende eller förakt och spionera på de medlemmar af kongl. huset, om hvilkas tänkesätt de icke ha full säkerhet. Ministerpresidenten spionerar på hofkretsen och låter de uslaste redskap genom medel, hvilkas närmare betecknande vi bespara oss, förskaffa sig junkerchefernas förtroliga korrespondens. Så ser den samhällsräddande reaktionära politiken ut i sitt inre! Ett ädelt folk kan, då det blifvit kufvadt, böja sig till och med under en tyrannisk makt, om det uti den samma ser en jernvilja, en kraft, som det, oaktadt sitt rättmätiga hat, måste akta; men der folket i segervinnarne endast ser den till